SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NUVA 3va2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[uppkommet gm oriktig upplösning av SKOGS-SNUVA, av SKOG o. SNUVA]
(i vitter stil) skogsrå, skogssnuva. Johansson Varseln. 62 (1915). Den stora skogens nuva. Mörne (o. Kihlman) FinDikt 68 (1933). Arnér Knekt 36 (1945). — jfr SKOGS-NUVA.
Spoiler title
Spoiler content