NYFFEL nyf3el2 l. 40, r. l. m.; best. -n; pl. nyfflar.
Etymologi
[möjl. sammanhörande med sv. dial. niffla, slå till lätt o. hastigt, rycka åt sig, nifflas, nöfflas, knuffa varandra, d. nøfle, knuffa, nt. nüffeln, slå, prygla, ävensom d. nufle, knuffa, holl. noffelen, stöta, knuffa, nt. nuffen, knuffa (jfr KNUFFA); benämningen i så fall beroende på att nyffeln vid bomning oupphörligt flyttas fram o. tillbaka]
(numera knappast br.) vävn. redskap (påminnande om en vävsked) varmed varptrådarna redas ut vid bomning, redkam. UB 6: 431 (1874). 2UB 8: 293 (1900).
SAOB
