publicerad: 1947
NYFIKEN ny3~fi2ken, adj. -fiket; -fikne, -fikna; -fiknare. adv. -FIKET.
Ordformer
(-fik- (-ij-) 1566 (: nyfikenheet), 1617 osv. -fick- 1723—1746. -en 1617 (: Ny fijkne), 1629 osv. -in 1635. n. o. adv. -et 1793 osv., -it 1773. Anm. Adv. nyfikt förekommer hos Celsius ÅmVetA 1758, s. 22, adv. nyfikugt i ÖB 28 (1712))
Etymologi
1) som (i allm. l. tillfälligt) är ivrig att få veta nyheter (se NYHET 2 c) l. vad som händer l. hänt l. hur ngt förhåller sig; numera i sht med klandrande bibet., för att beteckna att ngn har benägenhet att opåkallat l. närgånget söka få kännedom om sådant som icke angår honom l. som är avsett att hemlighållas; jfr FRÅG-VIS, FÖRVETEN. Schroderus Dict. 174 (c. 1635). Nyfijken får näsewäder (dvs. näsbränna). Grubb 232 (1665). Jag såg här (i Tyros) intet, såsom uti de Grekiske Öar, late och nyfickne Menniskior gå och fråga på allmänna ställen efter nya tidender. Ehrenadler Tel. 103 (1723). Then litet veta får nyfiken gerna är. Kolmodin QvSp. 1: 239 (1732). Det lilla vackra djuret (dvs. ekorren) med .. de kloka, nyfikna ögonen. Lagerlöf Holg. 1: 45 (1906). Siwertz JoDr. 327 (1928). — särsk.
a) i uttr. nyfiken på ngt l. ngn, som gärna vill lära känna ngt l. ngn, ivrig att få veta ngt om ngt l. ngn. Hwar man är nyfijken på onda tijdender. Grubb 632 (1665). Jag är nyfiken på trollkarlen. För genast in honom! Andersson Ratn. 62 (1892). BygdFolk 1: 11 (1927).
b) i förb. med inf. av verb med bet. ’få veta', ’taga kännedom om', ’söka att få veta' o. d., föregången av att, förr äv. utan att, ivrig att få veta osv. ngt. Vår nation har för mycken insigt .. om våra lagar, att icke den enfaldigaste är nyfiken och angelägen efterfråga och eftertäncka detta angelägna ämnet. 2RARP 20: Bil. 173 (1761). Jag är mycket nyfiken att höra din förklaring öfver denna myth. Rydberg Ath. 102 (1859). Studenten .. blev nyfiken att läsa vad överliggaren hade skrivit om staden. Lagerlöf Holg. 2: 189 (1907).
c) (i vissa trakter) i nedan anförda uttr. (använt att avspisa barn som visa sig nyfikna). Nyfiken i en strut; / öppna på locket, så hoppar han ut. Landsm. V. 5: 250 (1886). Nyfiken i en strut! Brehmer Troll. 175 (1925).
d) substantiverat, ss. namn på ett visst (enklare) kortspel. Efter dansen spelte vi Nyfiken. Topelius Dagb. 2: 193 (1835).
2) (numera knappast br.) i uttr. nyfiken på, förr äv. med ngt, hågad för l. angelägen om ngt, förr äv. i förb. med inf. med att l. till att, ivrig l. angelägen att göra ngt. Så nyfijkne wore wij Swenske medh then handel (dvs. E. XIV:s engelska giftermål). Tegel G1 2: 370 (1622). Altijdh nyfijken til at förråda. Schroderus Os. 1: 190 (1635). Hertigen för sin person är alldeles intet mera nyfiken att råka Hr. v. Bülow. MoB 10: 33 (1796). Runeberg är ej heller alltför nyfiken på den resan (till Valamo kloster), som jag vore. FoU 17: 214 (1838).
3) (numera knappast br.) om ngt sakligt: som beror på l. härrör av l. röjer nyfikenhet. (Luther har i en predikan) alle onyttige och nyfijkne Spörsmåål affskurit. Schroderus Os. III. 2: 230 (1635). Nå, ni ha naturligtvis kommit hit i samma nyfikna ärende som jag (dvs. för att se prostens blivande svärdotter). Numers Dram. 1: 31 (1892).
4) (†) om ngt sakligt: som väcker l. är ägnad att väcka nyfikenhet l. intresse, intressant, märkvärdig. Lybecker 170 (c. 1715). Det är alltid nyfiket för en stadsbo att se, hur vi hafva det på landet. Wetterbergh Genrem. 133 (1842). Wikner Vitt. 126 (1878).
5) (†) vetgirig, kunskapstörstande; intresserad. Schück VittA 4: 446 (i handl. fr. 1731). En man af 30 års ålder, i högsta grad nyfiken, vid alla tilfällen tiltagsen och outtröttelig. Troil Isl. 27 (1777). Brasilien har länge, efter dess upptäckt, för den nyfikne Natur-forskaren varit lika så okändt, som otillgängligt. VetAH 1819, s. 65. — särsk. i uttr. nyfiken efter ngt, intresserad av ngt. Den efter maschiner och försök nyfikna ungdomen. 3SAH 28: 129 (c. 1737).
6) (†) som är benägen för l. åstundar l. eftersträvar att införa nyheter (se NYHET 2 b) l. förändringar. Hwilka äro och kallas otrogne? .. 2. Ny fijkne, som större lust haffua til Fabler .., än til Gudz ordz oryggeliga Sanning. L. Paulinus Gothus Ratio 97 (1617). (Den avlidna har) Icke warit nyfijken, vthan hållit sigh gärna widh thet som gammalt och want war. Rudbeckius CAppelbohm I 1 a (1668). PH 2: 925 (1731). Aken Reseap. A 6 a (1746).
7) (†) övergående i bet.: otillbörlig; jfr 1. Jag märcker desse ord Ehr agga och förtreta. / Hwad gagnar, swaren I, så argsinnt efterleta / Nyfijkugt wärma opp hwad skref en Juvenal: / Att strax wid Sadurs tijd war Qwinnan redan fahl. ÖB 28 (1712).
Ssg: NYFIKEN-STRUT, m.||ig. [till uttr. nyfiken i en strut; se nyfiken 1 c] (knappast br.) nyfiken person. Topelius (1844) hos Vasenius Top. 2: 521.
NYFIKENHET, r. l. f.
1) till 1: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara nyfiken. Brinna av nyfikenhet. Stävja l. lägga band på sin nyfikenhet. Väcka ngns nyfikenhet. Forsius Fosz 354 (1621). Nyfikenheten bragte mig at titta in i detta hål. DeFoë RobCr. 79 (1752). Hellström Malmros 37 (1931). jfr småstads-nyfikenhet. särsk.
a) i uttr. nyfikenhet på ngt l. ngn, stundom efter ngt; jfr nyfiken 1 a. Hans nyfikenhet efter alt hvad (osv.). Weste (1807). Atterbom Minnest. 1: 216 (1847). Hela stadens nyfikenhet på den nye lektorn. Wennerberg Bref 1: 254 (1913).
b) med att o. inf.; jfr nyfiken 1 b. Din nyfikenhet, min Läsare, at veta uphofsmannen til (osv.). Dalin Arg. 1: 10 (1732, 1754). Gustaf III 2: 186 (1788).
c) (†) konkret: yttring av nyfikenhet. Om vi hälre sökt rätta, .. granska och undersöka .. (de äldre naturkunnigas) upgifter, och mindre fästat oss vid blotta nyfikenheter, och onyttige försök (så osv.). Fischerström 1: 209 (1779).
2) (†) till 5: vetgirighet; äv. i uttr. nyfikenhet på ngt, intresse för ngt. Missförståndet 18 (1740). Människor lefva alt för kårt tid at inhämta de kunskaper, deras nyfikenhet, deras åtrå och behof erfordra. Höpken 1: 174 (1753). En yngre man, hvilken ännu har nyfikenheten på Scholæ-göromål i behåll. Wallquist EcclSaml. 4: U 1 b (1790).
3) (†) till 6: benägenhet för nytt, för ombyte l. förändring; ”nyhetsmakeri”. LPetri Kyrkiost. 13 a (1566). Schmedeman Just. 410 (1664). Jag .. (har icke fattat pännan) af en skrifklåda, nyfikenhet, eller, i mening, at bringa fram något särdeles nytt. Lindestolpe Pest. 2 (1711). Bælter Cerem. 173 (1760). särsk. i uttr. nyfikenhet till ngt. (Israeliterna begärde konung) utaf ijdel misztröst uppå Gvdh, och nyfikenheet till annat Regemente. Rudbeckius KonReg. 172 (1615).
-register. (ngt vard.) om adresskalender l. taxeringskalender l. nummerförteckning i telefonkatalog o. d. AdrKalSthm 1882, Suppl. s. 3. Vem är det? är vårt bästa och dessutom nyttigaste nyfikenhetsregister. DN(A) 1922, nr 346, s. 8.
-värde. värde som ngt kan ha gm sin förmåga att tillfredsställa nyfikenheten. Crusenstolpe Mor. 5: 217 (1843).
NYFIKNAS, v. dep. (†)
2) i uttr. nyfiknas åt ngt, vara l. bli hågad för ngt; jfr nyfiken 2. Lindschöld Vitt. 153 (1684). —
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content