OBSERVANDUM ob1särvan3dum2 l. op1-, l. -sær- l. -ser-, äv. —40, n.; best. -dumet; pl. -da.
Etymologi
[ytterst n. av gerundivum av lat. observare (se OBSERVERA)]
omständighet l. faktum l. företeelse (l. punkt i en promemoria) o. d. som man bör uppmärksamma l. iaktta l. lägga på minnet; äv.: ngt som bör (l. är ägnat att) mana till eftertanke l. försiktighet. PH 2: 1477 (1739; i tulltaxa). Observanda för moralens väktare. Swensson Willén 82 (1937). SvD(B) 1948, nr 112, s. 5.
