OENTSKYLLELIG, adj. [till entskylla] (†) vars åsidosättande icke kan ursäktas; möjl.: som man icke kan (med en ursäkt) avböja att fullgöra. Hwilke Biskopar, som .. frij .. för alle andre högnödige oentskyllelige Ärender, icke wilja sammankomma, the skole .. blifwa tiltalade. Schroderus Os. 1: 777(1635; lat. orig.: inexcusabilibus). —
OEPISK. estet. som strider mot det för ett epos utmärkande, som icke hör hemma i ett epos; som icke lämpar sig för epik, icke episk. Hammarsköld SvVitt. 2: 198(1819). (Augustus' tid) var oepisk. Atterbom PoesH 3: 77(1848). —
1) om person: som saknar erfarenhet; som sett föga av världen l. livet; icke erfaren; stundom pregnant: som saknar erfarenhet i erotiskt avseende. Dahlberg Lefn. 22(c. 1755). Lantingshausen Young 2: 76(1790; i bild, om oskickliga seglare). Säkert hade hon tänkt sig en annan fru åt Sven än denna .. inte precis oerfarna utländska. Heerberger Dag 11(1939). särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. oerfaren med l. vid ngt, som erfarit föga l. intet av ngt. Den med verlden oerfarne .. ynglingen. Arfwidsson Oisian 1: 313(1842). De voro bägge oerfarna vid lifvet. FoU 20: 235(1907).
2) (†) som man (ännu) icke erfarit; äv. för att beteckna att ngt icke förekommer ngnstädes o. d., osedd, oanträffad. Borg Luther 2: 454(1753). En alldeles hoss oss oärfaren Dagg. CAEhrensvärd Brev 2: 208(1798). Wikner Pred. 58(1872).
Avledn.: oerfarenhet, r. l. f. till 1: egenskapen l. förhållandet att vara oerfaren; avsaknad av erfarenhet; okunnighet om världen l. livet. Schultze Ordb. 1060(c. 1755). I min oerfarenhet hade jag åt männen utgivit en del av deras lön. Donner Samoj. 62(1915). särsk. (enst., †) om oerfaren person. Börjesson C12 55(1858).
