[sv. dial. ofs, ufs, hofs, höfs, öfs; av ett fsv. ops, ups, f. (jfr fsv. opsadrup, upsa drup, takdropp), motsv. nor. ufs, isl. ups, got. ubizwa, öppen förhall, mnt. ovese (nt. ös(e)), mnl. o(ve)se (holl. oozie), fht. obasa, förhall, feng. efes, yfes (eng. eaves), av ett germ. uƀizwō, uƀazwō, avledn. av en ieur. stam upes, upos (vartill gr. ὕψι, adv., högt, ὕψος, höjd), till samma rot som föreligger i ÖVER; formen hofs (höfs) sannol. uppkommen i ssgn tak-ofs; formen yfs (liksom formen öfs (höfs), i den mån denna går tillbaka på ett äldre yfs; se Götlind VgFolkm. 1: 232 (1941)) torde bero på invärkan från sv. dial. yfse, öfse, n., takfot, avledn. av OFS]
Ssg: HOFS-BRÄDA, r. l. f. [sv. dial. hofsbräda] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (vid taksparrarnas ändar fäst) bräda som löper utefter takfotens ytterkant, takfotsbräda. VDAkt. Syneprot. 9/9 1895.
Avledn.: HOFSA, v., -ning. [sv. dial. ufsa, hofsa; jfr nor. dial. yfsa] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lägga den över väggen utskjutande nedersta delen av ett tak (takfoten); äv. med obj. betecknande hus l. tak o. d., särsk. i uttr. hofsa (hus l. tak o. d.) med näver, lägga näver ss. underlag för halm l. torv o. d. på takfot på (hus l. tak osv.). Näfver .. med hvilken Malmberg hofsat sitt .. svinhuus. VRP 6/11 1732. VDAkt. 1749, Syneprot.F III 7. särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: taktäckning på takfot. VDAkt. 1664, nr 157.
