publicerad: 1949
O- ssgr (forts.):
OJORDAD, p. adj. [fsv. oiordhadher] icke jordad; särsk.
1) (numera i sht i högre stil) motsv. jorda 1; särsk. om avliden(s kropp): obegraven. Schultze Ordb. 2086 (c. 1755). 3SAH XLIII. 1: 222 (1932). särsk. (numera knappast br.): icke jordfäst. HärnösDP 1694, s. 192. Därs. 253.
OJORDISK. (i sht i vitter stil) som icke tillhör l. har avseende på jorden l. det jordiska; överjordisk; översinnlig; stundom äv.: som saknar läggning l. intresse för praktiska angelägenheter, opraktisk. En mystisk dager, ojordiskt ren och hvit. Hallström Purpur 116 (1895). Ett blekt ojordiskt skimmer låg över hans vita ansikte. Wägner ÅsaH 345 (1918). En idealist, ojordisk och som ett barn i verklighetens värld. Östergren (1933).
OJUST, adj.
1) motsv. just, adj. 1: icke just; orättvis; vanl. med försvagad bet.: klandervärd l. ogrannlaga o. d.; särsk. om spelare l. spel- (sätt) o. d.: som bryter mot spelreglerna. (Fotbolls-)spelare, hvilkens uppförande eller spel är ojuste. Johanson SpelReglFotb. 14 (1906). Det får anses som ojust och icke överensstämmande med god läkarekutum, att (osv.). SvD(A) 1921, nr 287, s. 6. Ojustare jurydom får man leta efter. Östergren (1933).
2) (i sht i fackspr.) motsv. just, adj. 2: icke exakt l. riktig; icke korrekt, felaktig. NordBoktrK 1912, s. 14.
Avledn.: ojusthet, r. l. f. till 1 o. (i sht i fackspr.) 2. —
OJUSTERAD, p. adj. icke justerad; särsk. dels om mått l. vikt l. våg o. d.: som icke undersökts o. bragts i överensstämmelse med gällande norm (samt förlänats laglig giltighet), dels om protokoll o. d.: som icke granskats o. godkänts (av justeringsman). VDAkt. 1675, nr 57 (om våg). 3SAH LII. 2: 557 (1941; om protokoll). —
OJÄMFÖRBAR3~020 l. ~002.
Avledn.: ojämförbarhet, r. l. f. (i sht i skriftspr. resp. fackspr.) —
OJÄMFÖRLIG3~020 (ojämfö´rlig Weste), adj.; adv. -en (ngt ålderdomligt, Nohrborg 1069 (c. 1765) osv.), -t.
1) som icke kan likställas l. förliknas (med ngn l. ngt); ofta i utvidgad anv. (i sht om person l. egenskap o. d., stundom äv. om konkret ting): varmed ingen l. intet kan jämföras (se jämföra 1), som saknar sin like, makalös, oförliknelig. Thenne Maklöse och ojämförlige Fursten (dvs. Karl V). Brask Pufendorf Hist. 61 (1680). Ett ojemnförligt porslin! Nordstjernan 1846, s. 119. Jag (fann) hennes skönhet ojämförlig med allt annat i världen. De Geer Minn. 1: 38 (1892). särsk. ss. adv.: på ett sätt som icke tillåter jämförelse (se d. o. 3) med ngn annan l. ngt annat; utan jämförelse; i sht förr äv. i utvidgad anv.: utomordentligt, ypperligt. Nohrborg 1069 (c. 1765). Kvällsvarden och sömnen smakade oss båda ojämförligt. Törneros Brev 2: 286 (1831; uppl. 1925). Forntida släkten voro .. ojämförligt mycket råare än nutida. Ternstedt Hjärta 3 (1899). England var på den tiden Europas ojämförligen största ullproducent. Grimberg VärldH 9: 383 (1940).
2) (numera bl. mera tillf.) = ojämförbar 2. Möller 2: 2007 (1785); jfr 1. Ojämförliga storheter. Murberg FörslSAOB (1791).
OJÄMKAD, p. adj. (ojenk- 1660) [y. fsv. oiämkadher] särsk. (†) om byggnader: som icke jämnt l. rättvist fördelats (med avs. på underhållsskyldighet o. d.). Murenius AV 447 (1660). —
OJÄMLIK. (†)
2) icke jämbördig l. jämställd, olikställd; äv. i utvidgad anv.: som innebär olikställighet, orättvis. Kan sällskap finnas mellan ojemlika? JGOxenstierna 4: 276 (1815). Geijer I. 4: 261 (1829; i utvidgad anv.). —
Ssg (†): ojämlikhets-förehållande, n. mat. till 1; i uttr. större l. mindre ojämlikhetsförehållande, förhållandetal l. kvot som är större resp. mindre än l. Celsius Arithm. 51 (1727).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content