OMELLANSLAGEN3~0020, p. adj. boktr. satt utan mellanslag (se d. o. a). Elge BoktrK 108(1915). —
OMELODISK. som karakteriseras av brist på l. saknad av melodi; stundom övergående i bet.: missljudande, oskön, sträv; äv. (mus.): icke överensstämmande med melodikens lagar; äv. i utvidgad anv., om ord o. d.: som har en för örat oangenäm klang. Omelodiska rop. Atterbom Minn. 17(i senare bearbetat brev fr. 1817). Hagberg Shaksp. 1: 219(1847; i utvidgad anv.). Bi-ätarens läte är endast ett omelodiskt pip. NF 2: 598(1877). Äldre tonsättare ansågo öfverstigande intervaller såsom omelodiska. Wegelius Musikl. 1: 21(1888).
