publicerad: 1950
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
OMFLYGA, -ning; -are (knappast br. utom i ssgr, Östergren (1933)). särsk. (i sht i ssgr) till I 2 a, III 2 a: flyga omkring (ngn l. ngt); flygande tillryggalägga en sträcka runt (ngt); äv. oeg. Stagnelius (SVS) 3: 102 (1817). Dunkelbevingade gossar, i dans omflögo mitt läger. Därs. 2: 53 (c. 1820). Liksom blommor .. / omflögo tvänne fjärilar hans hufvud. Jensen BöhmDiktn. 144 (1894). jfr världs-omflygning, -omflygare. —
1) (numera föga br., se dock slutet) till I 1, 2 a, om vatten: flyta omkring l. omge (ngt l. ngn); äv. oeg. o. bildl. (Sv.) Omflyta (lat.) Circumfluere. Helsingius (1587). Rudbeck Atl. 2: 120 (1689). En purpurslöja, prydd af silfverblommor, / Omflöt dess länder. Stagnelius (SVS) 4: 67 (c. 1818). Steg jag öfver molnens bädd, / Din glans mig der omflöte. Ps. 1819, 11: 2; jfr Ps. 1937, 19: 2. Nord-Kinas hufvudflod är Hvang-ho .., som .. upprinner i Tibet samt i en stor krok mot norr omflyter Ordos högslätt. 2NF 2: 162 (1904). särsk. i p. pf. omfluten, kringfluten; numera nästan bl. (fullt br.) med agent l. i ssgr; äv. (i sht i poesi l. vitter stil) oeg. o. bildl. The boo på itt omflutit land. Murenius AV 182 (1648). När thet ähr myckit stoor Siöhögd, plägher .. (holmen) wara aff vatnet alt omfluten. Gyllenius Diar. 42 (c. 1660). Ett skarpögdt, storslaget gubbhufvud, omflutet af rikt grått skägg. NF 9: 1448 (1885). Ps. 1937, 72: 1 (bildl.). jfr hav-, tyll-omfluten m. fl.
2) (†) till III 2 b: flacka omkring; anträffat bl. i p. pr. i substantivisk anv.: kringflackande person; jfr flyta, v.1 II 2. En hoop omflytande och vagabonder, som satt sig hemligen ned här och der. Westdahl BlekLärovH 5 (i handl. fr. 1704).
3) (†) till III 9: förflyta. Nogh omflyta otta dagar snart. BtÅboH I. 13: 117 (1638). VDAkt. 1716, nr 41. särsk. i p. pf. omfluten, som förflutit, som gått till ända. BtÅboH I. 13: 112 (1638). Tijo Månader äre omflutne, sedan (osv.). HdlÅgerupArk. 1738. —
(III 4 b, 5) OMFLYTTA, -ning. (-flötties, pr. sg. pass. 1675)
1) tr.: flytta l. överföra (ngt till en annan plats); flytta (ett antal föremål) så att de få ett annat läge i förhållande till varandra; låta (ett antal föremål) byta plats; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.; förr stundom: översätta (en skrift). HC11H 5: 78 (1672). När han på en annan Tomtedel, den omtalte åbygnad omflytter. VRP 6/11 1738. Allt, som fanns i rummet, är omflyttadt. Murberg FörslSAOB (1791). (Susos arbeten) hafva .. blifvit på tyska omflyttade af en minorit, A. Hoffman 1661. Thomander 2: 122 (1831). (Krönike-)författaren kan tänkas hafva någon gång omflyttat händelserna, för att sammanhanget skulle göra bättre intryck. Cederschiöld Erikskr. 256 (1899). Den jord, som skolat omflyttas (vid Gällivarebanans byggande). BtRiksdP 1901, 6Hufvudtit. s. 231. särsk. ss. vbalsbst. -ning (stundom -ande) i vissa specialbet.
a) (numera föga br.) om omkastning av beståndsdelarna i en sats, ett ord o. d.; äv. konkretare; jfr metates. AdP 1789, s. 320 (: omflyttande). Metates eller omflyttning .., t. e. vulgärt pasjasa för passage. Noreen VS 3: 53 (1905).
b) (förr) om omplacering av eleverna i en klass, företagen vid slutet av en lästermin på grundval av de olika individuella studieresultaten. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 68.
c) om överförande av tjänsteman o. d. till annan post. Omflyttningar inom frälsningsarméns stab. Östergren (1933).
2) intr.
a) (†) i uttr. vara omflyttad, ha flyttat. Mammas sista bref .. har jag rätt erhållit, ehuru vi redan för en månad sedan äro omflyttade. Wallin Bref 22 (1841).
b) ss. vbalsbst. -ning. om förhållandet att flytta från en plats till en annan; numera företrädesvis (i fackspr.) om flyttning ss. en inom ett område (särsk. ett land) försiggående allmän process, åstadkommande en fortlöpande ändring av befolkningsmängdens fördelning. Omflyttningen till andra orter och umgängen måste .. hafva sina obehag. 2Saml. 9: 56 (1806). Carlson 2Skolgeogr. 89 (1892). Den inre omflyttningen. Andersson (1897; boktitel). Cassel TeorSocEkon. 170 (1934).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content