publicerad: 1950
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(III 7) OMVACCINERA, -ing. vaccinera (ngn) på nytt. SundhetscollBer. 1853, s. 84 (: omvaccinering). Wirgin Häls. 3: 212 (1933). —
(III 7) OMVAL, n.
1) förnyat val. Dalin (1853; angivet ss. nytt ord). VerdS 5: 23 (1889). Har vid valet ingen erhållit minst två tredjedelar av de avgivna rösterna, anställes omval mellan de två, som fått de flesta rösterna. SFS 1938, s. 1022.
(III 7) OMVALKA, -ning. (för förbättring) valka (ngt) på nytt. Omvalkadt kläde, vadmal, ylletyg. Murberg FörslSAOB (1791). WoJ (1891). —
(I 1, III 1) OMVALLA, v.1, -ning (Serenius G 2 b (1734), Björkman (1889)). [efter t. umwallen] (†) omge (ngt) med vall l. mur o. d.; äv. i bild o. oeg. Linc. N 5 a (1640). Nu har och glömskan tig med ävig mur omvalladt. TRudeen Vitt. 154 (1696). Stranden var omvallad med en hvit fin klar sand. Linné Sk. 134 (1751). Björkman (1889: omvallning). —
(III 2 b) OMVALLA, v.2 [efter ä. t. umwallen; jfr fsv. umvalla, vandra omkring (ngt)] (†) ströva omkring. (Vi) moste i wåhra vnga åhr såsom wilda foglar omwalla at sökia brödh och födan hoos gott Christmilt follk. Adlersparre HSaml. 2: 380 (i handl. fr. 1681). —
(III 7) OMVALLA, v.3, -ning. idrott. valla (skidor) på nytt. —
(III 7) OMVALSA, -ning. tekn. (för förbättring) valsa (ngt) på nytt. Omvallsad jernplåt. Murberg FörslSAOB (1791). TT 1871, s. 111. —
(III 7) OMVANDLA, -ing; -are (utom i ssgn frekvens-omvandlare bl. mera tillf., SDS 1906, nr 287 A, s. 3). [efter t. umwandeln] (i sht i fackspr.) ge (ngt) en väsentligen annan natur l. beskaffenhet; ombilda l. omdana l. omändra l. förvandla (ngt); ofta med bestämning inledd av prep. till (stundom i). Linsen i ögat hos ryggradsdjuren .. är ett stycke omvandlad epidermis. Thorell Zool. 1: 20 (1860). Då algerna förmå omvandla i havsvattnet lösta oorganiska näringsämnen till för djurvärlden användbara organiska ämnen, bli de (osv.). NoK 19: 6 (1923). Kloroform omvandlas av kaliumhydroxid i kaliumformiat och kaliumklorid. Starck Kemi 247 (1931). jfr frekvens-omvandlare. särsk. ss. vbalsbst. -ning, förhållandet att omvandla ngt l., vanl., att ngt omvandlas; ombildning, omdaning, omändring; äv. konkretare. Benmjölets .. omvandling till växtnäring. Arrhenius Jordbr. 1: 234 (1862). De omvandlingar som kolsyran undergår i växten. Lidforss VäxtLiv 15 (1904). Bolin VFöda 347 (1934).
Ssgr (i sht i fackspr.): omvandlings-förlopp. SkogsvT 1910, Fackupps. s. 226. -process. AHB 26: 11 (1869). -produkt. NF 2: 1208 (1878). -punkt. temperatur vid vilken ett ämne övergår från en av sina former till en annan. 2NF 22: 836 (1915). -temperatur. omvandlingspunkt. SvUppslB (1934). -värme. värmemängd som per viktenhet upptages l. frigöres, då ett ämne övergår från en av sina former till en annan. SvUppslB (1934). —
1) (numera föga br.) till III 2 b: vandra omkring (ngnstädes), kringvandra. Gudz folcks Barn, som i theras fyrotijo åhrs omvandring i Öknene blefwo både födde och döde. Emporagrius Cat. P 4 b (1669). (Jag) omvandrar i denna minnenas labyrint (dvs. Rom). Böttiger 6: 256 (1836).
2) (†) till III 8: vandrande passera förbi (ngn). (De på Djurgårdens bänkar) sittande sällskaper väcktes till uppmärksamhet, då han omvandrade dem. Almqvist Smar. 36 (1845).
Spoiler title
Spoiler content