publicerad: 1950
ORDONNATÖR l. ORDINATÖR, m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(ordinna- 1797. ordona- 1773. ordonna- 1789—1904. -teur 1773—1819. -tör 1791—1904)
(†)
1) person som (vid tillställning av ngt slag) har hand om vissa arrangemang. Ordonnateurer af Studerande Corpsen besörjde placeringen (i kyrkan vid begravningen). SvLitTidn. 1819, Bih. sp. 18. Ekbohrn (1868, 1904).
2) viss befattningshavare vid en teater, särsk. med uppgift att bestämma kostymerna för de teaterstycken som spelas. Kexél 1: 14 (1773). Bellman (BellmS) 6: 90 (1790). Calonius Bref 306 (1797). jfr KOSTYM-ORDONNATÖR l. -ORDINATÖR.
Spoiler title
Spoiler content