SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1951  
O- ssgr (forts.):
OSTRUKEN, p. adj. särsk.
1) (mera tillf.) om mått: rågad. Lind (1738). Östergren (1934).
2) om klädesplagg o. d.: icke struken (med strykjärn l. dyl.). Skjortorna äro tvättade, men ostrukna. Sahlstedt (1773).
3) mål. omålad. 1 st. ostrukit fällbord. BoupptVäxjö 1754.
4) (†) i uttr. slippa ostruken, klara sig l. slippa undan utan stryk l. utan att bli slagen (jfr hudstryka); anträffat bl. bildl. Geijer har gifvit förf. (till ”Det går an”) ett duktigt rapp, och äfven från mig skall han icke slippa undan alldeles ostruken. KyrkohÅ 1905, s. 187 (1840).
5) [jfr ett-struken sp. E 579] mus. om oktaven mellan ettstrukna oktaven o. stora oktaven (”lilla oktaven”), ävensom om tonerna i denna oktav. Londée Kellner 56 (1739; om ton). Mankell Lb. 36 (1835; om oktav).
Spoiler title
Spoiler content