SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1951  
OSTRUTIIROT, f.
Ordformer
(ostrutij root)
Etymologi
[jfr fd. ostriz, ostryz, ä. t. ostrantz, ostritz, ostrucie, onstritz, mlat. ostrucium, ostricium; efterleden ROT; f. ö. av oklart urspr. — Jfr ALSTRINGSROT]
(†) (roten av) växten Imperatoria ostruthium Lin., mästerrot. BOlavi 111 a (1578).
Spoiler title
Spoiler content