SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1951  
O- ssgr (forts.):
OTACKSAMLIG, adj.; adv. -a (Linc. (1640), Juslenius 156 (1745)), -en (Balck Es. 75 (1603), Murberg FörslSAOB (1791)). (-elig 1540. -lig 1528—1791) (†) otacksam (se d. o. 1); ss. adv. äv.: med otack. OPetri 1Post. 127 a (1528). Werlden löner icke annorled:s, än otacksamligen. Balck Es. 75 (1603). Sahlstedt (1773). Murberg FörslSAOB (1791).
Avledn: otacksamlighet, f. (†) otacksamhet; äv. konkretare, om handling som vittnar om otacksamhet. OPetri 2Post. 17 a (1530). Dens. Kr. 109 (c. 1540). —
OTADELAKTIG. (†) oklanderlig, felfri. HC11H 13: 100 (1697). —
OTADELBAR, adj. (†) oklanderlig, oförvitlig. VDAkt. 1735, nr 399. Ekblad 76 (1764). —
OTADELHAFTIG, adj. [jfr t. untadelhaft] (†) oklanderlig, felfri; oförvitlig. At alt thet Jern, som wid visitation icke befunnes så godt och otadelhaftigt, som thet wara bör .. skulle declareras för wrak. Bergv. 1: 296 (1678). LMil. 4: 1267 (1701; om person). —
OTADLAD, p. adj. (†) = oklandrad 3. Lind (1738). Humbla Landcr. 436 (1740). Schulthess (1885). —
OTADLANDES, p. adj. (†) oklanderlig, oförvitlig. Block Pest. 51 (1711). Richardson Krigsv. 3: 469 (1749). —
OTADLIG, adj.; adv. -en (†, Murberg FörslSAOB (1791)), -t. (-elig 1773—1901. -lig 1749 osv.) [jfr t. untad(e)lig] (numera i sht i vitter stil)
1) om person l. ngns uppträdande l. livsföring l. anseende o. d.: oklanderlig, oförvitlig, ostrafflig. Lind (1749; möjl. äv. till 2). Af otadelig vandel. Palmblad Fornk. 2: 465 (1845). Filipp. 2: 15 (Bib. 1917).
2) om sak: oklanderlig, felfri; perfekt; äv. ss. adv., i fråga om egenskap hos sak: oklanderligt. Johansson HomOd. 11: 130 (1844). En otadligt hvit bordduk. Rydberg RomD 163 (1877). Iklädd otadlig aftondress. Klinckowström Minn. 1: 69 (1933).
Avledn.: otadlighet, r. l. f. [jfr t. untad(e)ligkeit] (numera i sht i vitter stil)
1) till 1: oklanderlighet, oförvitlighet. Möller (1790). Heinrich (1828).
2) till 2. Wulff Värsb. 2 (1896). —
OTAGBAR3~02 l. ~20, adj. särsk. sport. i bollspel, om boll l. skott: omöjlig att fånga l. ”taga”. SvD(B) 1946, nr 251, s. 14. SDS 1947, nr 304, s. 12. —
OTAGEN, p. adj. [fsv. otakin] (numera bl. tillf.) icke tagen l. fångad o. d. Juslenius 249 (1745). Högberg Utböl. 1: 36 (1912). särsk.
a) om lottsedel l. (om ä. förh.) prenumerationssedel o. d.: som (ännu) ingen tagit, som ännu finns kvar, osåld; förr äv. i utvidgad anv., om kast vid lotterispel med tärning. VetAP 1: 222 (1740; om prenumerationssedel). PT 1758, nr 91, s. 4 (om lott). GT 1788, nr 41, s. 4 (om kast med tärning).
b) (†) icke intagen i församlingen (se intaga, v. 2 c). Murenius AV 132 (1646).
Spoiler title
Spoiler content