publicerad: 1955
PÄLL päl4, r. l. m. (InventKumla c. 1575 (: een Silkes pell; i bet. 2) osv.), äv. (numera knappast br.) n. (InventKila c. 1575 (i bet. 2), Landsm. V. 6: 111 (1891; i bet. 1)); best. -en, ss. n. -et (i ä. källor äv. att hänföra till obest. pälle); pl. (i bet. 2) -ar (Hof Förkl. 129 (1765) osv.) ((†) -er (möjl. äv. att hänföra till sg. pälle) KlädkamRSthm 1588 A, s. 130 b, InventSäby 1594); förr äv. PÄLLE, n. (SthmStadsord. 1: 16 (1627)) l. m. l. f.? (Visb. 2: 141 (c. 1600: utj ädelig Pälle; ovisst)); best. -et (jfr ovan); pl. = (SthmStadsord. 1: 17 (1627: Båre pelle)) l. -en (SthmStadsord. 1: 17 (1627: Bårapällen)) l. -er (jfr ovan).
Ordformer
(peel 1585. päll (pe-) c. 1575 osv. pälle (pe-) 1588 (: Likpälle), c. 1600—1790. pället (pe-), sg. best. 1529—1904)
Etymologi
[fsv. päl(l), n.; jfr d. peld, isl. pell, mlt. pelle (oviss form), pellel, feng. pæll, eng. pall; ytterst av lat. pallium, täcke, mantel]
1) ett slags i ä. tid, särsk. under vikingatiden o. medeltiden, använt dyrbart tyg. Han kläder sigh utj silke / och så utj ädelig Pälle. Visb. 2: 141 (c. 1600). Konungar, Prinsar och andre förnäme män, buro kläder af Pell, som var ett slags sidentyg. Botin Hist. 1: 317 (1789). Alla .. (Sigurd Jorsalafares) segel voro .. beklädda med pell .. både bak och fram. IllSvH 1: 283 (1877). Bolle .. var .. så praktlysten, att han ej ville bära andra kläder än af ckarlakan och päll. Bååth Gudrun 187 (1900).
2) (i sht förr) av (praktfullt) tyg (siden o. d.) bestående baldakin (se d. o. 2) l. himmel (se d. o. 6 b) som är fäst över l. hålles över ngt l. över en l. flera personer; utan närmare bestämning särsk.: brudpäll; äv. (numera bl. om ä. l. utländska förh.): vid likprocession använt täcke lagt l. hållet över kistan. När .. (de nyvigda under brudmässan) ståå vnder pellet, segher presten (osv.). OPetri Hb. C 1 b (1529). Till .. Erichz Ribbingz Swepningh Och bÿsättningh .. (betalades bl. a.) för dhätt bästa pellet 5 (daler). HovförtärSthm 1667 A, s. 408. En päll, afsedd att uppsättas öfver relikskrinen (i klosterkyrkan i S. Denis) på festdagar. Branting TextilSkrud 142 (1920). SvKulturb. 7—8: 228 (1931; över de förnämsta platserna vid bröllopsmåltid). Hb. 1942, s. 254 (vid brudmässa). — jfr BRUD-, BÅR-, LIK-, SILKES-PÄLL.
3) (i poesi l. vitter stil) mer l. mindre bildl., om himlavalvet. Då .. natten / Spänner kring länder och haf den af stjernor glimmande pellen. Stagnelius (SVS) 3: 69 (1817). Ädelstenar / Smycka himlens pell, / .. I Neapels qväll. Snoilsky 1: 48 (1869). En sotgrå päll låg tung och dyster över husmassorna. Victorin Örnung. 40 (1932). — jfr AZUR-, HIMLA-PÄLL.
Ssgr (till 2): PÄLL-BÄRARE. [efter eng. pallbearer] (om utländska förh.) var o. en av de personer som vid likprocession hålla upp hörnen o. kanterna av det över kistan lagda täcket. 2NF 37: 897 (1925). —
-HÅLLARE. (i sht förr) var o. en av de personer som vid vigsel (brudmässa) hålla pällen över brudparet. Topelius Dagb. 4: 325 (1840). Uppl. 2: 363 (1908). —
-PIGA. (†) Pellpigor kallas de 2:ne förnämsta brudpigorna .. som under vigseln, jemte Hofriddarne, hålla pellen öfver brudparet. Dybeck Runa 1844, s. 80.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content