[jfr t. pädagogik, ävensom eng. pedagogics; av gr. παιδαγωγική (näml. τέχνη), eg.: pedagogisk (konst), fem. av παιδαγωγικός (se PEDAGOGISK)]
lära(n) l. vetenskap(en) om uppfostran o. undervisning; äv. om föremålet för denna vetenskap l. om denna lära l. vetenskap i dess praktiska utövning l. tillämpning, stundom liktydigt med: uppfostrings- l. undervisningskonst l. uppfostran l. undervisning; jfr PEDAGOGI 2. Schück ProgrHammerInstall. 1910, s. 4(i handl. fr. 1802). Pedagogikens teori och historia. SFS 1905, nr 26, s. 7. Den pedagogik, av vilken .. (dressören) Henrikson visade resultatet på sina berömda tigrar. SvD(A) 1929, nr 83, s. 10.— jfr KARAKTÄRS-,PJOSK-,REFORM-,SKOL-PEDAGOGIKm. fl. — Anm. Vard. (ofta skämts. l. nedsättande) förekommer i samma bet. (det gm ombildning av PEDAGOGIKmed anslutning till GOJA, sbst.3,uppkomna) ordet PEDAGOJA1032. Boye Kris 87(1934). jfr PJOSK-PEDAGOJA.
