SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GOJA goj3a2, sbst.3, r. (l. f.); best. -an.
Etymologi
[sannol. samma ord som GOJA, sbst.2; se Tamm EtymOrdb. (1902); jfr PJOSKPEDAGOJA]
(starkt vard.) meningslöst prat, strunt(prat), ”smörja”, svammel, dravel, gallimatias; i sht i uttr. prata goja. Prata ej goja! Hultin VSkr. 52 (c. 1865). Den far och mor, som tror på sådan goja (som en friares löften). Hedenstierna Fideik. 200 (1895).
Spoiler title
Spoiler content