PEREGRINERA -grine4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PEREGRINATION.
Etymologi
[jfr t. peregrinieren, fr. pérégriner; av lat. peregrinari, vistas l. resa utomlands, till peregrinus, främling, till peregre, -i, utomlands, eg.: utom det romerska området, av per- (jfr gr. πέρα, bortom, på andra sidan, ävensom PER, prep.) o. lokativ av ager, åker, stats område (se ÅKER). — Jfr PILGRIM]
(utom i skildring av ä. förh. numera bl. ngn gg i vitter stil) resa l. vistas utomlands; studera utomlands; förr äv. i uttr. peregrinera i ngt, göra en (utlands)resa för studier i ngt. Wivallius Dikt. 86(1632). En .. (byggmästare) som nu peregrinerar i .. (byggnads-)konsten i främmande land. RARP V. 1: 85(1652). MinnSvNH 10: 287(1805). Innan Ola Hansson .. började sin peregrinerande tillvaro. NTid 1930, nr 262, s. 7.— särsk. (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: berest, som bedrivit utlandsstudier. ConsAcAboP 6: 5(1685).
