publicerad: 1952
PERI- pær1i- l. pär1i- l. per1i- l. pe1ri-, äv. (i ord där senare ssgsledens första stavelse är obetonad) 01—.
Etymologi
[jfr t. o. eng. peri-, fr. péri-; av gr. περι-, prefix, motsv. prep. περί, omkring, till en rot per, som föreligger äv. i πέρα, bortom, sanskr. pári, omkring, lat. per, genom (jfr PER, prep.), o. FJÄR, adv. I sv. förekommer prefixet dels i lånord som ytterst härstamma från gr., o. dels i internationella vetenskapliga facktermer som i nyare tid bildats av gr. l. lat. språkmaterial. — Jfr PERINEUM, PERIOD, PERIPLUS]
1) (i sht i fackspr.) i ssgr där förleden betecknar belägenhet l. rörelse omkring ngt l. urspr. (i det långivande språket) haft denna l. därur utvecklad innebörd: om-, kring- o. d.; se PERI-KLIN, -KOP, -STALTISK m. fl. — särsk.
a) anat., zool. o. bot. i sbst. betecknande kroppsdel, växtdel o. d. som är belägen omkring en gm ssgns efterled angiven kroppsdel, växtdel osv. samt i adj. med mer l. mindre närstående bet.; se PERI-GYN, -KARDIAL, -KARDIUM m. fl.
b) med. i sbst. betecknande inflammation i del av kroppen som är belägen omkring en i efterleden angiven kroppsdel; se PERI-KARDIT, -TONIT.
2) astr. i ssgr som beteckna den punkt där en himlakropp befinner sig närmast en gm ssgns efterled angiven himlakropp; se PERI-GEUM, ävensom PERIHELIUM.
Ssgr [oftast med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.] (i allm. till 1. Anm. I naturvetenskapligt o. medicinskt fackspr. användes ofta den (ny)lat.-gr. formen av hithörande sbst. jämte den försvenskade): PERI-FER, -FERI, se d. o. —
-FON104, r. [bildat efter mönster av periskop] i sht sjömil. elektrisk apparat varmed riktning o. avstånd till fasta föremål i vatten bestämmes gm utsändande o. återuppfångande av ett ljud som reflekteras av föremålet i fråga; jfr hydrofon. TT 1942, Elektr. s. 48.
Avledn.: perifonist, m. sjömil. person på fartyg som har till uppgift att med hjälp av perifon upptäcka annat fartyg o. bestämma riktning o. avstånd till detta. UFlottMansk. 1945, s. 133. —
(1 d) -FRAS104, r. l. m. l. f. (äv. -phras(e)) [jfr lat. periphrasis; av gr. περίφρασις, till περιφράζω, omskriver] 2SAH 1: 260 (1801; i fört. över främ. ord).
1) i sht stilist. beskrivande l. förklarande omständligt uttryck som användes i stället för ett kortare o. mera egentligt, omskrivning; bild; stundom: eufemism. Kellgren (SVS) 6: 59 (1776). Jag kan inte förmå mig att nedskrifva ordet, använder därför en periphras. Ahrenberg Männ. 3: 58 (1908).
2) (föga br.) förklarande omskrivning av ett litterärt värk (t. ex. en dikt l. en bibeltext), parafras. HH XXV. 2: 56 (1809).
Avledn.: perifrasera, v., -ing. (föga br.) stilist. till -fras 1: omskriva. Pfeiffer (1837). Ekbohrn (1904). —
(1 d) -FRASTISERA, v. (äv. -frasticera) [till senlat. periphrasticus, perifrastisk (se d. o.)] (†) omskriva, förklara utförligt. Swedberg Schibb. 289 (1716). Sahlstedt (1769). —
(1 d) -FRASTISK -fras4tisk, adj. (äv. -phrastisk) [till senlat. periphrasticus, av gr. περιφραστικός, till περιφράζω (se peri-fras)]
1) stilist. o. språkv. motsv. peri-fras 1: som innehåller l. utgör en omskrivning (av ett ord l. uttryck), omskrivande; särsk. språkv. om tempus-, modus- l. kasusform o. d.: som bildas med hjälpord, analytisk, sammansatt; motsatt: syntetisk, enkel. Perifrastisk konjugation. SvLitTidn. 1821, sp. 327.
2) (föga br.) motsv. peri-fras 2; om sätt att återge ett litterärt värk: omskrivande, parafraserande. Delilles perifrastiska bearbetning af (Miltons Paradise lost). Tegnér (WB) 3: 235 (1819). —
(2) -GEUM -ge4um, äv. -je4-, l. 1032, n.; best. -geet, i best. anv. äv. utan slutart.; pl. -geer. [av nylat. perigeum, av gr. περίγειον, till γαῖα, γῆ, jord (jfr geo-)] astr. den punkt där månen l. solen befinner sig närmast jorden; motsatt: apogeum. Björkegren 2041 (1786). Bergstrand Astr. 233 (1925).
Ssg: perigei-avstånd. astr. avståndet mellan jordens medelpunkt o. månens, då månen befinner sig i perigeum. Nordenmark Världsr. 119 (1909). —
(1 a) -GYN -gy4n, förr äv. -GYNISK, adj. (-gyn 1842 osv. -gynisk 1818—1838) [av nylat. perigynus, till gr. γυνή, kvinna, hona (se gyno-). — Jfr hypogyn] bot.
1) om ståndare o. hylle: som sitter omkring pistillen på en skivlikt l. skålformigt utbredd, med fruktbladen icke sammanvuxen del av blombottnen, kringsittande; äv. om blomma l. blomkrona o. d. som har dylik placering av ståndare o. hylle. Marklin Illiger 410 (1818). Perigyn krona. SvUppslB 4: 221 (1930).
-HELIUM, se d. o. —
(1 a) -KARDIAL -kar1dia4l, adj. [till peri-kardium] anat. o. med. som har avseende på hjärtsäcken. Petersson FysUnders. 282 (1908).
Ssgr (anat. o. med.): perikardial-håla. om den hålighet i kroppen som inrymmer hjärtsäcken. Broman MännTopogrAnat. 246 (1941).
-vätska, r. l. f. vätska i hjärtsäcken som minskar friktionen vid hjärtats rörelser. NF 4: 1201 (1881). —
(1 b) -KARDIT -kardi4t, r. l. f.; best. -en. [av nylat. pericarditis, till pericardium (se -kardium)] med. hjärtsäcksinflammation. Hygiea 1846, s. 609.
Avledn.: perikarditisk, adj. [jfr nylat. pericarditicus, t. perikarditisch, eng. pericarditic] med. som har avseende på hjärtsäcksinflammation. FörhLäkS 1889, s. 168. —
(1 a) -KARDIUM -kar4dium, n.; best. -iet, i best. anv. äv. utan slutart. (förr äv. -card-) [av nylat. pericardium, av gr. περικάρδιον, till καρδία, hjärta (se hjärta). — Jfr kardialgi] med. hjärtsäck. Berzelius Kemi 6: 99 (1830). —
-KLAS, se d. o. —
-KLIN -kli4n, r. l. m. l. f.; best. -en. [till gr. περικλινής, som sluttar på alla sidor, till κλίνω, lutar, böjer (se klino-); mineralet har endast sneda vinklar] miner. viss varietet av natronfältspat. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 183. —
-KOP -kå4p, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er. (förr äv. -cop) [av senlat. pericope, av gr. περικοπή, till περικόπτω, skär av runtomkring, till κόπτω, skär av. — Jfr synkope] liturg. bibelstycke som av kyrkliga myndigheter fastställts för liturgisk läsning l. ss. predikotext vid gudstjänst; jfr lektie 2. FörslSkolordn. 1817, s. 114.
Ssg (liturg.): perikop-samling. —
-METER1040, sbst.1; best. -n ((†) -tren KKD 5: 191 (1710)); pl. -metrar (Meurman (1847) osv.) ((†) -metrer Weste (1807)). [jfr lat. perimetros, av gr. περίμετρος, omkrets; jfr meter, sbst.1] geom. (sluten figurs) omkrets; jfr periferi 1. KKD 5: 191 (1710). —
-METER1040, sbst.2 [jfr -meter] med. apparat för mätning av omfånget av ögats synfält. FörhLäkS 1876, s. 121. Löwegren Oftalm. 38 (1923). —
-OIK, se d. o. —
(1 c) -PATETIKER -pate4tiker l. —0302, m.; best. -n; pl. =. [jfr lat. peripateticus; av gr. περιπατητικός (se peri-patetisk)] filos. anhängare av den av Aristoteles grundade filosofiska skolan, aristoteliker. Regnér Begr. 114 (1803). —
(1 c) -PATETISERANDE, n. (-ticera-) [till lat. peripateticus (se peri-patetisk)] (†) kringvandrande. Linné Sk. 161 (1751). —
(1 c) -PATETISK -pate4tisk, adj.; adv. -t. (förr äv. -path-) [till lat. peripateticus; av gr. περιπατητικός, eg.: som är benägen att vandra omkring (undervisande o. diskuterande), till περιπατέω, vandrar omkring, till πατέω, trampar, vandrar; jfr περίπατος, promenadplats; Aristoteles hade för vana att undervisa sina lärjungar, under det han vandrade omkring i Lyceum]
1) i sht filos. som utgör l. tillhör l. har avseende på den av Aristoteles grundade filosofiska skolan, aristotelisk. Eberhardt AllmH 1: 174 (1766). Almquist VärldH II. 1: 414 (1931).
2) [med anslutning till det gr. ordets urspr. bet.] (skämts.) omkringvandrande; vanl. med anspelning på 1. Aftnarne .. tillbringar jag vanligtvis .. peripatetiskt converserande i deras trädgård. Atterbom Minn. 664 (1819). PedT 1899, s. 189. —
(1 c) -PATETISM -pat1etis4m, r. l. m.; best. -en. [till peri-patetisk o. -patetiker] (i ä. filosofiskt fackspr.) Aristoteles' o. hans efterföljares lära, aristotelism. Biberg 2: 359 (c. 1820). —
(1 e) -PETI -peti4, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er. [av gr. περιπέτεια, till περιπετής, som plötsligt ändrar sig, till περιπίπτω, faller omkring, ändrar sig plötsligt, till πίπτω, faller (rotbesläktat med fjäder)] litt.-hist. o. teat. i drama (l. roman): plötsligt omslag i händelseutvecklingen; oväntad förändring till det sämre l. bättre; lyckoomkastning, vändpunkt. Pfeiffer (1837). 3SAH LIII. 2: 64 (1942). särsk. (i vitter stil) i utvidgad anv., i fråga om historiskt händelseförlopp l. människas liv o. d. Lamm Oxenst. 375 (1911). Siwertz Förtr. 261 (1945). —
-SKOP, -SKOPISK, se d. o. —
-STALTIK -stalti4k, r. l. f.; best. -en. [till gr. περισταλτικός, adj. (se peri-staltisk)] fysiol. vågformigt fortskridande kontraktion av väggen i ett rörformigt organ, varigm innehållet framdrives i rörelsens riktning; i sht om sådan rörelse i magtarmkanalen. ASScF 18: 295 (1891). Peristaltiken i grovtarmen. Santesson Läkem. 183 (1924). —
-STALTISK -stal4-tisk, adj. [av gr. περισταλτικός, till περιστέλλω, omhöljer, till στέλλω, ställer, sänder] fysiol. om rörelse i (rörformigt) organs vägg: som pressar innehållet framåt gm (vågformigt) fortskridande kontraktion. Rinman 2: 346 (1789). (Vid hästens vattning inträder) en sammandragning, som i form af en peristaltisk våg .. genomlöper svalgets och matstrupens muskler. 2NF 27: 1330 (1918). —
(1 a) -TONEAL -ton1ea4l l. -tå1- l. -tωn1- l. -tω1-. (förr äv. -tonæ-) adj. till peritoneum. anat. o. med. TLäk. 1832, s. 87.
-säck. bukhinna; äv. om veck av bukhinnan som omger organ i bukhålan. TLäk. 1833, s. 2. Äggstockarne (hos igelkotten) äro inneslutna i peritonæalsäckar. Sundström Huxley 390 (1874).
(1 a) -TONEUM -tone4um l. -tå- l. -tω-, l. 10032 l. 01—, n.; best. -eet, i best. anv. dock vanl. utan slutart. (äv. -tonæum) [av senlat. peritonæum; av gr. περιτόναιον, eg. n. av περιτόναιος, spänd runtom l. över, ytterst till stammen i τείνω, spänner, rotbesläktat med tänja] anat. bukhinna. VeckoskrLäk. 2: 47 (1781). —
(1 b) -TONIT -toni4t l. -tå- l. -tω-, r. l. f.; best. -en. [av nylat. peritonitis, till stammen i peritonæum (se peri-toneum)] med. bukhinneinflammation. Huss Typhus 171 (1855).
Spoiler title
Spoiler content