publicerad: 1952
PERIFERI pær1iferi4 l. pär1- l. per1- l. pe1-, äv. 0104, r. l. f.; best. -n l. -en; pl. -er. Anm. Förr användes ordet äv. i den lat. formen peripheria. Rålamb 1: 123 (1690; i bet. 1).
Ordformer
(förr äv. -pheri, -rie. pere- 1855—1897. peri- 1690 osv.)
Etymologi
[jfr t. peripherie, eng. periphery, fr. périphérie; av senlat. peripheria, av gr. περιφέρεια, till περιφερής (se PERIFER)]
1) (i sht i fackspr.) krökt linje som runtom begränsar en yta (i sht en cirkel) l. ett område; äv. om dylik linje som begränsar en (tänkt) genomskärningsyta av ett föremål; äv. om sidoyta som runtom begränsar ett föremål (hjul o. d.); jfr OMKRETS 1. Rålamb 1: 96 (1690). En linie ifrån focus uti ellipsen til des peripherie. Melanderhjelm PVetA 1790, s. 24. Kolonnens periferi. Hahr ArkitH 76 (1902). Av regnbågen är .. på sin höjd halva periferien synlig. Carell o. Edelstam 50 (1916). Slipskifvan arbetar med periferien. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 351. — jfr CIRKEL-PERIFERI. — särsk.
a) (i ä. fackspr.) i fråga om kugghjul, i uttr. värksam periferi, om delningscirkel. Ericsson Ur. 355 (1897).
b) bildl.; i sht om gränslinje; särsk. om den yttersta gränsen för en (från ett centrum utgående) värkan; jfr 3 slutet. Cygnæus 5: 243 (1868). Ju mer kretsen för hvad .. (vetenskapen) kan belysa vidgas, desto större blir periferien, gränsen mot det okända. Rydberg DSkön. 254 (1889). En .. del af hvad som vanligen inspirerat lyrici till dikt (föll) utom Rydbergs själsliga periferi. Levertin Diktare 227 (1898). Hon njöt .. av att vara ett centrum. Sten var en av punkterna på periferien. Asplund Stud. 102 (1912).
2) om det parti av en yta l. ett område l. ett föremål o. d. som är beläget längst bort från medelpunkten (närmast innanför periferin i bet. 1); yttre del(ar); ytterområde(n); utkant(er); särsk. om dylika delar av lokal, geografiskt område, krets av personer o. d. Frun .. utgjorde medelpunkten (i kretsen); mannen höll sig undangömd i periferien af dem, som svärmade kring henne. Böttiger 6: 111 (c. 1875). I det väldiga världsrikets periferi. Hedin 4Tal 99 (1914). Knape FrHav 18 (1922). — särsk. bildl.: utkant, undangömd o. oviktig plats; oväsentlig del (av ngt). Ljunggren Est. 2: 283 (1860). Hela diskussionen rör sig blott alltför ofta i periferien. SvTeolKv. 1930, s. 251.
3) (†) område som omger en mittpunkt, kringliggande område. Byn belägen på en flack backe, som omgifves af en slätt peripherie. VDAkt. 1790, nr 524. — särsk. bildl.: omgivning, inramning; äv.: värksamhetsområde för den värkan som utgår från ett centrum; jfr 1 b. CJLAlmqvist i Skandia 7: 47 (1819, 1836). Tal, verser och musique till min ära, skålar och en superb måltid; allt detta bildade en glänsande periferi, inom hvilken jag ovärdige oförmodadt fann mig placerad såsom ett centrum. OMStålhammar (1840) hos Nordmann BorgåBarn 122.
Ssgr (till 1): PERIFERI-FÖRSVAR. mil. försvar av ett område vid dess gränser, gränsförsvar; motsatt: centralförsvar. Platen SvFörsv. 41 (1828). —
-HASTIGHET~002 l. ~200. [jfr t. peripheriegeschwindigkeit] tekn. den hastighet med vilken en punkt på periferin av ett roterande föremål (hjul, remskiva, vals l. dyl.) rör sig. TT 1873, s. 207. —
-VINKEL. [jfr t. peripheriewinkel] geom. vinkel vars ben gå genom en viss cirkelbåges ändpunkter o. vars spets befinner sig på cirkelns periferi. Bergroth Geom. 57 (1876).
Avledn.: PERIFERISERA, v. (†) till 3 slutet: befinna sig i område som omger en medelpunkt. Almqvist Monogr. 424 (1821, 1845). —
PERIFERISK1040, adj. [jfr t. peripherisch, eng. peripheric, fr. périphérique] till 1 o. 2: som tillhör l. bildar l. har avseende på periferin; särsk. till 2: som tillhör l. bildar l. är belägen i l. har avseende på de yttre l. från medelpunkten mest avlägsna delarna av ngt; yttre; utkants-; gräns-; äv.: som är belägen utanför ett centrum; motsatt: central; jfr perifer. Boström 2: 142 (1838). Visserligen fans i Stockholm en centralkomité (för skyddsvännernas förberedelser till riksdagsmannavalet), men hela den periferiska organisationen saknades. Fahlbeck HandPol. 41 (1892). Geografiskt sedt är katolicismen (i Tyskland) en periferisk företeelse. Kjellén Storm. 1: 214 (1905). Rom och Paris — förstås — är musikvärldens centrum: den som inte slår igenom där är och förblir en blott periferisk, provinsiell storhet. DN(A) 1950, nr 64, s. 5; jfr b. särsk.
a) (föga br.) med. o. fysiol. = perifer a. Lagen för den periferiska eller excentriska förnimmelsen. Wretlind Läk. 1: 43 (1893). (†) Det peripheriska lifvet (dvs. livet i kroppens yttre delar). TLäk. 1832, s. 78. särsk. = perifer a slutet. Centrala och periferiska nerf-systemet. Florman Anat. 2: 3 (1830).
b) till periferi 2 slutet; bildl., om (del av) värksamhet(sområde), lärosystem, åskådning o. d.: som icke utgör l. hör till l. berör hjärtpunkten l. kärnan; yttre; oväsentlig; ytlig; jfr central, adj. 2 b, perifer b. Sundén (1888). Undervisning af döfstumma och andra abnorma måste räknas bland de periferiska af medeltidskyrkans uppgifter. Nyström DöfstUndUtv. 61 (1900). Olson JanP 113 (1918).
Spoiler title
Spoiler content