LEKTIE läk4tsie, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er; äv. LEKTIO läk4tsiω, sbst. oböjl., r. l. f.
Ordformer
(lektie (lectic) 1537 osv. lectio 1529 osv. lectze 1528)
Etymologi
[jfr d. lektie; av mnt. lectie resp. lat. lectio (se LEKTION)]
(i fråga om romersk-katolska l. äldre sv. förh.)
1) om läsning (föreläsande) ur bibeln; stundom äv. innefattande uttydningen av den lästa texten; jfr LEKTION 1. Vidh våra domkyrkior skal ju åt minsto hallas en lectio om daghen i then helga scrifft medh godh och rettsinnig uthtydelse. RA I. 1: 119 (1529). Then Lectie eller predican M. Claues hade i kirken. G1R 11: 280 (1537). — jfr BIBEL-LEKTIE.
2) om stycke ur bibeln, legend o. d. som föreläses vid en gudstjänst; jfr LEKTION 1. OPetri Sacr. B 4 b (1528). (Varje lördagsafton) lästes evangelibokens lektier för följande dagen. PWieselgren (1847) i Wieselgren 8. Strindberg Utop. 155 (1885). Nocturnens första lectio eller ett stycke ur den tydligen för själfva officiet författade legenden öfver S. Helena. Schück (o. Warburg) 2LittH 1: 152 (1911). — jfr BIBEL-LEKTIE.
