(numera bl. tillf.) interj. använd för härmning av klingande ljud; nästan bl. i förb. med annan ljudhärmande interj., dels i uttr. ping pang l. (hopskrivet) pingpang (varvid ping betecknar ett högre, ljusare ljud, pang ett lägre, dovare, särsk. i fråga om klockklang), dels i förb. med pingeli (se äv. d. o.). Ping pang. Bellman SkrNS 1: 12(c. 1770). Pingeli pingeli ping ping! / .. Ljuder skällan opp ur Scholn. Runeberg (SVS) 2: 15(c. 1820). TySvOrdb. 1796(1932).
