PONTIFIKAT pon1tifika4t l. 01—, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr t. pontifikat, eng. pontificate, fr. pontificat; av lat. pontificatus, till pontifex (se PONTIFEX)]
1) om förh. i det gamla romerska riket: den ställning l. värdighet som tillkom en pontifex (särsk. pontifex maximus); en pontifex' ämbete l. ämbetstid. ConvLex. (1824). 2SvUppslB (1952).
2) påvevärdighet; en påves ställning l. ämbete l. (i sht) ämbetstid. ConvLex. (1824). Adrian VI dog år 1523, efter ett blott tvåårigt pontifikat. Geijer I. 1: 297 (1845). SvKyrkH 2: 444 (1941).
