PROPORTIONERLIG prω1porʃωne4rlig l. prå1- l. prωp1- l. prop1-, l. -pωr-, l. -ʃo-, l. -tʃ-, l. 01040 (proportione´rlig Weste; propårrtschonèrligg Dalin), adj. -are. adv. -EN (†, König Mec. 69(1752), Geijer I. 4: 185(1822)), -T (Weste(1807) osv.).
Etymologi
[jfr ä. d. proportionerlig, t. proportionierlich; avledn. av PROPORTIONERA]
1) motsv. PROPORTIONERA 1:avpassad l. inrättad i ett visst storleksförhållande till ngt; särsk. i uttr. proportionerlig (e)mot (äv. till) ngt, proportionell mot. Schmedeman Just. 653(1673: emot). Betienterne vid Hof-Rätterne (böra) med en proportionerlig tilökning i lönen jemväl hugnas. 2RARP 7: 496(1734). Vid på grund af ålderdom inträdd otjenstbarhet (skulle lärarna ha) kommit i åtnjutande af pensioner, proportionerliga till .. deras aflöningar. FörfDöfstUnd. 1889, s. 48.NDA(A) 1934, nr 125, s. 6.
2) motsv. PROPORTIONERA 5:som har riktiga l. lämpliga l. vackra proportioner; väl avvägd l. avpassad; äv.: välbyggd, välväxt, harmonisk; välproportionerad. Carlberg SthmArchitCont. C 2 a(1740). Bron .. ter sig såsom icke blott fast och säker, .. utan äfven proportionerlig och djärf i spänningen. 3SAH 5: 165(1890). Av proportionerlig dvärgväxt finnas flera former. Hofsten Ärftl. 2: 186(1931). jfr DIS-,O-PROPORTIONERLIG.
Avledn.: PROPORTIONERLIGHET, r. l. f. Meurman(1847).
