[jfr t. prosaisch, eng. prosaic, fr. prosaïque; ytterst av lat. prosaicus, avledn. av prosa (se PROSA, sbst.)]
1) som tillhör l. avser prosa(n); särsk. om litteraturvärk o. d.: skriven l. avfattad l. utförd på prosa l. i obunden form (i sht i motsats till annat värk av samma l. liknande art som är avfattat på vers); på prosa, prosa-; numera nästan bl. i attributiv ställning. Snorre-Eddan eller den prosaiska eddan. Den prosaiske vähltaligheten skapade den poetiska och historiska. Höpken 1: 196(1755). (N. v. Rosenstein) hade den gåfvan .. att skrifva en skön, ren, välljudande men likväl rent prosaisk prosa. Tegnér (WB) 4: 455(1824). (Vissa accenttecken) förekomma endast i de .. (icke metriska) böckerna (i bibeln), och kallas Prosaiska. Pettersson HebrGr. 42(1829). Versens ordföljd vid prosaiskt uttal. Kræmer EnstafvOrd 13(1882). Schück VittA 4: 596(1935).
3) till PROSA, sbst. 2 b,om person l. sak l. förhållande: som utmärkes l. präglas av alldaglighet l. banalitet o. d.; vardaglig, banal, platt; jordbunden; äv.: torr, nykter; äv.: som är inställd l. inriktad på vardagliga intressen l. ämnen. Kellgren (SVS) 4: 171(1780). Min prosaiska näsa kände genast lukten af grönsakerna. Snellman Gift. 1: 3(1842). Hushållets prosaiska bestyr. Carlsson Stockholmskan 40(1915). Unnerstad Snäckh. 70(1949).
