publicerad: 1954
PROTEIN prω1tei4n (trestavigt) l. prå1- l. prωt1- l. prot1-, n., äv. r.; best. -et, ss. r. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. proteine, eng. protein, fr. protéine; bildat med den i kemiska benämningar vanliga ändelsen -in till gr. πρωτεύω, intar första l. främsta platsen, till πρῶτος, först, främst (se PROTO-)]
kem. o. fysiol. ämne hörande till en grupp av organiska ämnen bestående av kol, väte, syre o. kväve samt svavel (stundom äv. fosfor), ingående i all levande materia, äggviteämne. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 611. Huvudmassan av djurkroppens organiska beståndsdelar utgöres av proteiner. Smith OrgKemi 286 (1938).
-KONSTFIBER~020. (i fackspr.) på kemisk väg av proteinämnen (t. ex. av kasein) framställt fiberaktigt material som användes ss. ersättning för naturlig vegetabilisk l. animalisk fiber; särsk. i pl. l. koll. Kjellstrand TextVaruk. 35 (1940). —
-KROPP. [jfr t. proteinkörper] (numera föga br.) proteinämne. Berzelius ÅrsbVetA 1845, s. 552. Hagberg o. Asklund Textilind. 18 (1924). —
-SILVER. kem. o. farm. förening av äggvita o. silver, bildande ett fint brungult l. gråbrunt, vattenlösligt pulver med stark antiseptisk värkan o. använt ss. medel mot gonorré o. mot vissa ögon- o. hudsjukdomar, protargol. SvUppslB (1935). —
-SVAVELSYRA~0020. (numera knappast br.) kem. kemisk förening av protein o. svavelsyra. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 612. —
Spoiler title
Spoiler content