PROTEUS prω4tävs l. prå4-, l. -ä͡ɯ-, äv. prωtää͡ɯ4s l. pro-, m.||(ig.).
Ordformer
(-teus 1797 osv. -tevs 1889—1907. -theus 1809)
Etymologi
[jfr t. o. eng. Proteus, fr. protée; av gr. Πρωτεύς, namn på en havsgudomlighet som kunde skifta gestalt vid fara. — Jfr PROTÉ,PROTEISK]
(i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl., om ngn l. ngt som liksom havsgudomligheten Proteus har förmåga att förändra sig l. skifta gestalt. En mängd .. förändringar utmärka denna Laf-art, som verkeligen är en Proteus i sit slägte. VetAH 1797, s. 274. Hafvet, denne odödlige Protevs, som alltjämt byter gestalt. Fahlcrantz Kyrkoh. 254(1907).
-ARTAD, p. adj. [jfr t. proteusartig] som kan växla gestalt, månggestaltad, kameleontisk, proteisk. Ilmoni Sjukd. 1: 175(1846). En proteusartat växlande gestalt. Vi 1947, nr 7, s. 10. —
