publicerad: 1955
PSYKO- psyk1ω- l. psy1-, l. -o-.
Ordformer
(förr äv. psycho-)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. psycho-, lat. psycho-; av gr. ψυχο-, ssgsform till ψυχή, andedräkt, själ, liv (se PSYKE). — Jfr PSYKASTENI]
ss. första led i ssgr: som rör själslivet, själs-.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.]: PSYKO-ANALYS10104. (av den österrikiske läkaren S. Freud införd) psykologisk förklaring av människans beteenden o. en därpå grundad diagnostik av o. behandlingsmetod för själsliga sjukdomstillstånd, varigm tillbakaträngda komplex l. hämmande faktorer kunna upptäckas o. avlägsnas; äv. om lära l. teori varpå denna behandlingsmetod grundar sig. Adlers individualpsykologi kan betraktas som en gren av psykoanalysen liksom Jungs analytiska psykologi. Hygiea 1908, Festbd I. 17: 40. Den nya själsvetenskapen, psykoanalysen, avsätter numera regelbundet skönlitterära frukter. NordT 1928, s. 381. —
-ANALYSERA1010040, i Sveal. äv. —32, -ing.
1) behandla (ngn) med psykoanalys, utforska (ngns) själsliv; äv. refl. NArgus 1930, s. 77. Swensson Willén 76 (1937; refl.).
-DYNAMISK10040. (i fackspr.) som har samband med l. behandlar l. är uttryck för psykiska krafter. Gadelius Tvångst. 12 (1896). —
-FJANT104. (starkt vard. o. nedsättande) om psykolog l. psykiatriker o. d. Krusenstjerna Pahlen 2: 49 (1930). Starfelt Lilian 101 (1944). —
-FYSIK1004. (i fackspr.) lära(n) om förhållandet mellan själ o. kropp; särsk. ss. beteckning för ett av den tyske fysikern o. filosofen G. T. Fechner († 1887) utvecklat experimentalpsykologiskt system, enligt vilket det finns ett mätbart förhållande mellan yttre l. fysiska irritament l. påvärkningar l. stimuli o. förnimmelsernas intensitet. Dalin (1871). —
-FYSIOLOGI1010104. (i fackspr.) gren av fysiologi(en) som sysslar med psykiska funktioner o. dessas samband med övriga organiska funktioner; lära(n) om själsförloppens kroppsliga parallellfenomen, fysiologisk psykologi. Vannérus WundtPsyk. 354 (1896). —
-FYSISK1040. (i fackspr.) som avser det inbördes förhållandet mellan fysiska o. psykiska fenomen, som avser l. behandlar psykofysik(en). Psykofysiska parallellteorien, teori enl. vilken varje fysiskt förlopp hos en högre organism motsvaras av ett psykiskt o. omvänt (jfr parallell-teori). Den psykofysiska lagen, lag som uttrycker förhållandet mellan fysiska irritament l. stimuli o. förnimmelsernas intensitet. Rydberg Brev 2: 281 (1880). Vannérus WundtPsyk. 60 (1896). —
-GEN -je4n, adj. [jfr halogen, kromogen] (i fackspr.) om sjukdom l. sjukdomsorsak o. d.: som är av psykisk (o. icke fysisk) natur, som har (rent) psykiskt ursprung. 2NF 12: 34 (1909). Psykogena själssjukdomar. SvD(A) 1935, nr 227, s. 7. —
-GRAF 104, r. l. m.
1) planschett (se d. o. 3); äv.: anordning för sällskapslek, bestående av ett papper med bokstäver o. siffror i kanten samt ett tefat o. d. som lekdeltagarna hålla fingrarna på o. som går från bokstav till bokstav o. ger svar på frågor. NDA 1863, nr 125, s. 4.
-GRAFERA10040, i Sveal. äv. —32, -ing. använda en psykograf för att erhålla automatisk skrift. Gadelius Tro 1: 135 (1912). —
-GRAFI1004.
1) (vetenskaplig) beskrivning av (alla detaljer i) en persons psykiska egenskaper o. d. SvLittFT 1837, sp. 190.
-GRAM104, n. [till -gram] (skriftlig) beskrivning av en persons psykiska egenskaper; jfr -grafi 1. 2NF (1915). —
-LOG, -LOGI osv., se d. o. —
-METRI1004. förmåga som av parapsykologer tillskrives vissa medier att vid beröring av ett föremål få kunskap om situationer vari det tidigare befunnit sig o. vari en l. flera personer varit inblandade; förhållandet att (vid experiment) få dylik kunskap. Hammarsköld Dixon 2: 112 (1868). NärVarHur 1952, s. 363. —
-METRIK1004. beteckning för de exakta, matematiska beräkningsmetoder som användas inom psykologien. 2NF (1915). —
-MOTORISK10040. om centrum i hjärnan l. nervbanor o. d.: som avser l. har samband med de avsiktliga muskelrörelserna. NF (1889). —
-PAT104. person som lider av psykopati, själsligt abnorm person. Ymer 1913, s. 421. SocÅb. 1939, s. 49.
-klass. pedag. vid vissa folkskolor: undervisningsavdelning för psykopatiska barn. Wirgin Häls. 4: 159 (1939). —
-PATI1004. (på viss konstitution beroende) själslig abnormitet; psykopatisk konstitution. Hygiea 1849, s. 98. TT 1941, IndEkon. s. 50. —
-PATISK1040. adj. till -pati. Psykopatisk konstitution, medfödd abnorm själslig beskaffenhet med rubbningar i vilje-, känslo- o. driftliv. Gadelius Tvångst. 170 (1896). Nilsson PrimRel. 149 (1911). —
-PATOLOG10104. läkare l. vetenskapsman som ägnar sig åt psykopatologi(n). Lidforss Fragm. 118 (1894, 1904). —
-PATOLOGI101004. lära(n) l. vetenskap(en) om de sjukliga själstillstånden o. sinnessjukdomarna. Hygiea 1856, s. 162. —
-TEKNIK1004. (läran om) användandet av psykologiska metoder i det praktiska livets tjänst; särsk. om (metoder för) undersökning l. prövning av mänsklig intelligens o. mänskliga arbetsegenskaper o. d. i syfte att på bästa möjliga sätt utnyttja denna intelligens osv. i närings- o. yrkeslivet. Münsterberg Psykol. 11 (1917). —
-TEKNIKER10400. person (vetenskapsman) som sysslar med psykoteknik. Münsterberg Psykol. 12 (1917). —
-TEKNISK1040. adj. till -teknik. Psykotekniskt prov, (prov som ingår i) psykologisk undersökning av ngn för ngt praktiskt syfte, anlagsundersökning, test. Münsterberg Psykol. 12 (1917). Psykotekniska prov angående ungdomens lämplighet för sina tilltänkta levnadsbanor. SocÅb. 1940, s. 208. —
-TERAPEUT10104. person (läkare) som behandlar sjuka med psykoterapi, själsläkare. Gadelius Tro 1: 37 (1912). —
-TERAPI10104. behandling av sjukdom(ar) gm invärkan på den sjukes psyke l. gm användande av psykologiska metoder o. medel (t. ex. suggestion, psykoanalys o. hypnos). Hygiea 1894, 1: 610.
Spoiler title
Spoiler content