[jfr t. puritaner; av eng. puritan (motsv. fr. puritain), till lat. purus, ren (se PUR), l. (det därav avledda) lat. puritas, renhet. — Jfr PURITANISM,PURITANSK]
1) kyrkohist. person tillhörande en viss riktning inom den anglikanska protestantiska kyrkan, kännetecknad av djupt religiöst allvar o. (en asketiskt färgad) stränghet i sederna o. urspr. (under senare hälften av 1500-talet) skapad av en grupp protestanter som på grundval av den kalvinska läran ville från den anglikanska kyrkan utrensa sådant som för dem tedde sig ss. rester av katolicism (särsk. vissa kyrkliga ceremonier); äv. (mera tillf.) om personer utanför den anglikanska kyrkan med samma l. liknande religiösa uppfattning. Brask Pufendorf Hist. 147(1680). Redan tidigt hade inom svenska kyrkan framstått protestantiska puritaner, som vädrade romersk vidskepelse i alla äldre kyrkoseder. Frey 1848, s. 33.Grimberg VärldH 9: 567(1940). jfr HB 3: 227 (1644: pur[itanerne]).
2) person som ivrar för (en asketiskt färgad) stränghet i sederna o. rigorös tillämpning av moralens bud, sedlighetsivrare l. dyl. VL 1901, nr 51, s. 2. De allvarstyngda sociala puritanerna. Nilsson FestdVard. 105(1925). Frisk och sund levnadsglädje stod honom ingalunda främmande. Han var icke puritan. MinnSvLärov. 3: 138(1929). jfr: När någon .. förmante sin nästa, at vakta sig för dryckenskap eller andra uppenbara laster; så blef han til spott kallad et nytt Helgon, en Puritan (m. m.). Rydén Pontoppidan 26(1766).
Ssgr (till 1): PURITAN-HATT. (förr) ett slags hatt av en typ som puritanerna i England brukade bära. Den toppiga, vidbrättade puritanhatten. Laurin 2Minn. 364(1930). —
Avledn.: PURITANSKA, f. [jfr eng. puritaness] till 1 o. (vanl.) 2: kvinnlig puritan. Benedictsson 7: 268(1888). Förtorkade puritanskor, som föra en ursinnig kamp mot det manliga släktet. SvD(A) 1927, nr 194, s. 7.
