PYTTJA, f. l. m.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr sv. dial. pyttja, pytja, hynda, sprätthök, av byckja, hynda (se BYCKA). — Jfr PYCKJA, sbst.2]
(†) sprätthök, snobb. Der på sågs (i underjorden) en, den der, som månge pyttjor bruka / Starkt varit tagen in af rang- och äresjuka. Browallius Holbg 118 (1744).
