[jfr t., eng. o. fr. raskolnik; av ry. raskołnik (fbulg. raskolĭnikŭ), till RASKOL]
man som tillhör en rysk separatistisk (schismatisk) religiös rörelse l. sekt, rysk religiös separatist; särsk.: gammaltroende; i pl. äv. utan avseende på kön. Flintberg Lagf. 1: 149(1796). Han var en raskolnik af den ”prästlösa” sekten. Ahrenberg Landsm. 200(1897). Statskyrkan accepterade .. (patriarken Nikons revidering av de kyrkliga böckerna 1667), och de som i opposition däremot fasthöllo vid det gamla, kommo att gälla som raskolniker. Fehrman OrientK 55(1920). Grimberg VärldH 10: 650(1941).
Ssgr (om ryska förh.): RASKOLNIK-NYBYGGE ~020. anlagt av raskolniker. 3NF 1: 662(1923). —
-VÄSEN, äv. -VÄSENDE. om det ryska separatistiska sektväsendet. 2NF 33: 810(1922).
SAOB
