SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1956  

REGEMENTARIE rej1emänta4rie l. reg1- l. re1-, l. -ment-, l. 100302, l. REGIMENTARIE rej1i- osv., m.; best. -en; pl. -er; förr äv. REGEMENTARIUS, m.

Ordformer

(regementarien, sg. best. 1703—1704. regimentarien, sg. best. 1740. regimentarier, pl. 1912. regimentarius 1733)

Etymologi

[jfr ä. t. regimentarius, pol. regimentarz; ytterst till REGEMENTE]

(förr) titel för hög polsk militär chef, polsk storfältherre; äv. oeg. l. bildl. KKD 9: 35 (1703). Dalin Arg. 1: nr 42, s. 2 (1733; oeg.). At Regimentarien Kirkillo var i antogande med 3000 man, til at attaquera (A. Lewenhaupt). Nordberg C12 1: 285 (1740). BHesselman (1912) hos Dalin (SVS) 3: 71.

SAOB

Alfabetisk lista

  regelation subst.
  regelbunden p. adj.
  regelyta subst.
  regemendsform
  regemensbörda
  regementarie subst.
  regemente subst.
  regence subst.
  regenerat subst.
  regeneration subst.
  regenerativ adj.

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content