publicerad: 1956
REGEMENTE rej1emän4te l. reg1- l. re1-, stundom (i sht i militära kretsar) remän4te (regeme´nte Weste; rejemä`nnte Dalin), förr äv. REGEMENT, n.; best. -et; pl. -en (G1R 28: 242 (1558) osv.) ((†) = (OPetri 1: 197 (1527: regementen, pl. best.), LPetri Œc. 6 (1559: Regementhe), Kolmodin Rök. 36 (1728: Regiment)); -er LPetri Œc. 19 (1559), Topelius Fält. 3: 115 (1858)).
Ordformer
(re- i ssgr 1719 (: Rementz af March)—1946 (: re´mentsblåsarn). reg- 1740. rege- 1523 osv. regi- 1525—1906. regie- 1618—1661. regue- 1700. rige- 1523. -men- i ssg 1671 (: Regemens bördan). -mend- i ssg 1633 (: regemendzformen). -ment (-mänt) 1523—1790, 1819 (arkaiserande, i poesi). -mente (-mänte) 1523 osv.)
Etymologi
[fsv. regiment, regement(e), av mlt. regiment(e), regement(e), liksom t. o. eng. regiment, fr. régiment, av senlat. regimentum, till regimen (se REGIM). — Jfr REGEMENTARIE]
1) (vanl. ngt ålderdomligt; se dock b γ, k) styrelse, (stats- l. regerings)makt, välde, högsta ledning (för stat o. d.), regim; ofta dels mera abstrakt, med särskild tanke på utövningen av makten, dels konkretare, med särskild tanke på styrelsens organisation o. d. (jfr g, h); icke sällan om sträng l. tyrannisk l. godtycklig maktutövning; numera i sht i sådana sammanhang där man avser en viss persons regering osv., särsk. i sådana uttr. som under ngns regemente, under ngns styrelse(tid), förr äv. bli av med l. avsatt från regementet, avsättas ss. härskare (konung). G1R 1: 48 (1523). Så länge vij haffve hafft Sveriges rike under vårt voldh och regemente. Därs. 26: 115 (1556). När Konung Erik blef af m[ed] regementet. 2SthmTb. 5: 156 (1576). Konung Gustaffs hårde och strenge regemente. Brahe Kr. 34 (c. 1585). Et Democratisk Regemente. Sahlmoon Holl. 1: 61 (1731). Afsatt ifrån Thron och Regmente. Rüdling Suppl. 242 (1740). Stränga herrars regemente är kort. Rydberg Ath. 418 (1859; uppl. 1866: välde). Regementet (dvs. regeringsmakten o. dess utövning) i Sverige. StatsvT 1911, s. 297 (titel på uppsats). (G. II A.) lyckades .. skingra de skuggor som dröjde kvar från faderns hårda regemente. TurÅ 1950, s. 21. jfr (†): (De) som tu (Gud) hafwer Folck och Land / Befalt i Regiment. Stiernhielm Jub. 137 (1644, 1668). — jfr BISKOPS-, BLODS-, BONDE-, DJÄVULS-, ENVÅLDS-, FRUNTIMMERS-, HERRE-, INTERIMS-, KJOL-, KVINNO-, LANDS-, MED-, MÄTRESS-, MÖSS-, PARTI-, RÅDS-, SEKRETERAR-, SKRÄCK-REGEMENTE. — särsk.
a) (†) i vissa uttr. som beteckna att ngn får l. griper l. tillägnar sig (l. gör anspråk på) makten l. blir regent o. d. Sedan wj regementet på oss anamade. G1R 3: 338 (1526). At Philippus toogh sigh Regementet före. 1Mack. 6: 56 (Bib. 1541). Jonathas .. fattadhe Regementet, och wardt offuerste Prester. Därs. 14: 30. (Vi) haffue (icke) kunitt wnderlåtte, att antinge oss Regementet wdij h. k(ärlighet)z Furstendöme. Rääf Ydre 1: 322 (i handl. fr. 1574). (Eunomius) antogh .. Regimentet öfwer then Församlingen. Schroderus Os. 1: 427 (1635). HC11H 9: 42 (1697). jfr: Förthenskull skyndade sig Hans Kongl. Maij:tt .. at komma med fienden tilhopa och förmena honom thet regiment, som han sig utj Schåne tillmätte. Spegel Dagb. 36 (1680). — särsk.
α) styrt av prep. till; särsk. i uttr. komma l. (in)träda till regementet o. d. Sedan wij försth tiil thetta rigementh kompne waare. G1R 1: 101 (1523). Then .. Dag, .. På hwilken .. Christina .. inträder til Swea- och Götha-Rijkens Regemente. Stiernhielm Jub. (1644, 1668; i titeln). Ivan .. stegh til Regementet på sitt 12 åhr. Widekindi KrijgH 955 (1671). Stenkils son .. blef nu inkallad till regementet i Sverige. Ekelund 1FädH 1: 59 (1833). Topelius Fält. 5: 71 (1867).
β) styrt av prep. (ut)i. HH XIII. 1: 104 (1563). När en Fursteligh Person .. trädher in vthi sitt Regemente. Skytte Und. C 3 a (1604). (Hertig Magnus) hwilken blef tagen j Regementet efter sin Brodher Waldemarum. Chesnecopherus Skäl A 3 a (1607). Petreius Beskr. 2: 103 (1614).
b) (utom ngn gg arkaiserande numera bl. i γ) i vissa uttr. som beteckna att ngn utövar makten l. styrelsen l. är regent o. d.; särsk. [jfr y. fsv. hafva högsta regementet öfver ett land (HSH 1: 9 (1527))] i uttr. ha l. öva l. förestå regementet (över ngt) (jfr k). Thå Konungen aff Danmarck sith Tyranske regementte .. bedriffuiidt .. haffuer. G1R 1: 81 (1523). Slotzherren åff visborg som regimenttit haffuer vtöffuer gotlandt. Därs. 4: 392 (1527). At en god Politie och skickeligit Regemente hålles och handhafwes måtte. Schmedeman Just. 47 (1563). (Konungen) laghar Regimentet. PErici Musæus 2: 82 a (1582). Tegel G1 63 (1622: förestodh). — särsk.
α) i uttr. sitta (kvar) l. vara, förr äv. stå vid regementet, särsk.: sitta vid makten. Ware wid Regementet. Stiernman Riksd. Bih. 209 (1568). Widh Regementet stå. Skogekär Bärgbo Klag. A 4 a (c. 1632). Thorén Oriml. 171 (1947: sitta kvar).
β) i uttr. vara i regementet, inneha regeringsmakten, härska, vara konung o. d. Noghro .. som sielffue wille wara i regementit. OPetri Kr. 57 (c. 1540). Därs. 155. jfr: En gång hyllad och i regementet, regerade .. (konungen) med folket gemensamt. Geijer I. 1: 35 (1818).
γ) i sådana uttr. som föra regemente (förr äv. regementen), utöva makten, styra, regera o. d.; numera vanl. (fullt br.) i sådana uttr. som föra ett så l. så beskaffat regemente (jfr k, 7), regera l. utöva makten o. d. på det l. det sättet. J wette wel .. huad regemente .. (Kristian II) här förde. G1R 8: 10 (1532). The, som regementen före schole. Därs. 28: 242 (1558). (En prins) then regementet uthi landena uthi .. (kungens) fråvaru föra skulle. LPetri Kr. 7 (1559). (Biskop Georgius) förde itt wåldsamt Regimente. Schroderus Os. 1: 378 (1635). Fryxell Ber. 2: 126 (1826).
c) i vissa andra numera obrukliga uttr.
α) vara tjänlig till regemente, duga l. passa för en regent. Ett godt förstond, thet till Regemente tienligit war. Svart G1 3 (1561).
β) ngns regementes tid, ngns regeringstid, den tid ngn sitter vid makten; jfr REGEMENTS-TID med anm. G1R 28: 113 (1558). Vdi wårt regementz tijdh på thet åttendhe (året). PrivSvStäd. 3: 89 (1568). Phrygius HimLif. 92 (1615).
δ) ställa regementet ibland ngra, taga ledningen över o. organisera ngra. The andre .. (valde) honom til höfwitzman, och han stälte ibland them regementet, satte huariom sitt embete. Svart G1 2 (1561).
ε) räcka sitt regemente (till ett land o. d.), nå med sin makt (till ett land osv.). Skogekär Bärgbo Klag. B 4 a (c. 1632).
ζ) riksens regemente, rikets styrelse. G1R 2: 37 (1525). Importante och Riksens Regement angående ärender. HC11H 3: 25 (1670). Gustaf III 1: 251 (1789).
ϑ) i den allittererande förb. rike(t) och regemente(t), riken och regementen o. d., om herravälde (jfr RIKE 1) o. styrelse i en stat resp. stater l. om stat(er) l. rike(n) o. dess (deras) regering l. organiserade statsmakt l. överhet (jfr g, h); äv. övergående i bet.: stat(er) l. rike(n) o. d. (jfr 5). Såådana som försten är såådana är och regementit och rijkit. OPetri 1: 57 (1526). Koningen (ville) vidersaka Rijket och Regementet. Svart G1 126 (1561). Att desse krigen icke synes att kunna aflöpa, förutan någre Rijkens och Regementers fullkomblig vndergång. RARP 2: 115 (1634). Ett Rike och Regemente (kan) intet vara Adel, Borgare och Bonder förutan. Polhem Bet. 1: 28 (1721). Posten 1769, s. 628. särsk. i fråga om Guds rike l. ett andeväsens herravälde l. styrelse o. d.; jfr d. Läät titt rijke och regement komma, som driffwer wt syndena. OPetri 1: 67 (1526). The menniskior som .. (djävulen) haffuer hafft sitt rike och regemente offuer. Dens. 3: 138 (1530).
d) (numera mindre br.) i fråga om Guds styrelse o. d.; jfr c ϑ slutet. OPetri 1: 58 (1526). Juda döttrar fröghda sigh, Herre offuer titt Regimente. Psalt. 97: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: för dina domars skull, Herre). Gudh .., under huilkens regemente wij alla lefua. VDAkt. 1663, nr 355. Melin Pred. 2: 47 (1847).
e) (numera bl. arkaiserande) med tanke på motsatsen mellan statlig o. kyrklig makt o. myndighet; i sht i sådana uttr. som världsligt (förr äv. lekamligt) regemente, andligt regemente. Gudh (har) skickat jtt dobbelt regemente offuer .. (människan), jtt werldzligit och jtt andeligit. OPetri 1: 197 (1527). Därs. 555 (1528). Prestomen (var) .. Icke .. någhot lekamlighit Regement befalt. FörsprGT a 2 b (Bib. 1541). Gudz Församling och thet verldzlige Regementet. Kyrkol. 1: 6 (1686). Forssell Stud. 1: 106 (1875).
f) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) om militära förh.: chefskap, kommando; jfr h slutet. På thet, at dughligit .. folk må komma vnder hans Regemente. Gustaf II Adolf 12 (c. 1620). Över den sålunda anskaffade styrkan hade översten ”regemente”. 2SvUppslB (1952). — jfr KRIGS-REGEMENTE.
g) (†) om hela den organisation varigm statsmakten utövas, statsförvaltning; organiserad statsmakt, ”stat(en)”; jfr c ϑ, 5. Ludvigsson Norman 9 (c. 1550). Gud .. nådeligen bevare H. K. M:t .. med hela regementhet och krigzmachten! OxBr. 12: 213 (1621). Mineral Bergh .., vthaff hwilkes Cultur, Rijket .. gagn, och Regementet aff thesz affgeld, icke ringa styrckio .. niuter. PrivBergsbr. 1649, s. L 3 a. I ett wäl skickat Regemente hafwer hwar Provinz sin Landtmätare. Rålamb 4: 79 (1690); jfr 5. HC11H 9: 45 (1697).
h) (numera bl. ngn gg arkaiserande) konkretare, om den l. de personer av l. gm vilka regeringsmakten utövas, ”regering”, ”överhet”; jfr 6. G1R 25: 225 (1555). (Konung Sigismund) skulle stadga ett regemente i landet, som hans platz förestå skulle. Gustaf II Adolf 82 (c. 1620). Then Stadhen (dvs. Konstantinopel), som medh Regimente och Senat beprydd är. Schroderus Os. 1: 779 (1635). At bidia för wärldzlig Regemente och Öfwerheet. Rudbeckius Luther Cat. 191 (1667); jfr e. Att han drivit stämplingar för att störta landets lagliga regemente. Thorén Oriml. 171 (1947). jfr (†): (Alexander) underkufwade hele Orientens wåld och högste Regemente. Porath Pal. Föret. 1 (1693). — särsk. (†) om militär befälsorganisation. Sedhan lät Judas kalla folcket tilhopa medh basuner, och giorde itt Regemente, Offuerstar, Höffuitzmän och Skickmestare. 1Mack. 3: 55 (Bib. 1541); jfr f, g.
i) (†) övergående i bet.: handhavande l. skötsel av det allmännas angelägenheter; äv. i uttr. det meniga bästas regemente, om skötsel av angelägenheter som röra det allmänna bästa. Thet är Gudz wilie at somblige skola hielpa til Regementet, och j så måtto wara folke til tienst. LPetri 2Post. 145 b (1555; t. orig.: zum regiment helffen). (Kejsar Gratianus försummade) thet menige Bästas Regimente. Schroderus Os. 1: 493 (1635).
j) (†) i pl. (jfr b γ, c ϑ). Chesnecopherus Skäl Ll 4 a (i handl. fr. 1595). Gudh, som alle Regementten effter sijn Gudomelige willie förordner och Konunger wälier. RARP 1: 39 (1627). Wallquist EcclSaml. 5—8: 388 (1772).
k) bildl., i fråga om annan makt än den som tillkommer överhet l. myndigheter o. d. (jfr d, e); särsk. (o. numera företrädesvis, i sht ngt ålderdomligt l. vard., fullt br.) dels i sådana uttr. som (under) ngns l. ngts regemente (ngnstädes), dels (motsv. 1 b, 1 b γ) i sådana uttr. som föra (förr äv. hava l. öva) regementet, i sht förr äv. sitt regemente (ngnstädes, äv. över ngn l. ngt) l. föra (äv. hålla) ett så l. så beskaffat regemente (ngnstädes). Rauman Ryning 6 (1610). Chronander Bel. E 7 a (1649: öfwar). När andan vil i mig sit regemente hafva, .. / Blir offta andan af then gamle Adam qväfd. Brenner Pijn. 68 (1727); jfr d. Bore har .. fört ett så strängt regemente, att (osv.). MoB 2: 247 (1809). Den egna viljans regemente. Rudin 1Evigh. 1: 557 (1875, 1878). Brännvinets regemente på de gamla bruken. Olsson Fröding 24 (1950). (†) Rödt synes mig föra regementet öfver den der (tavlan). Almqvist Herm. 227 (1833). jfr (numera föga br.): En ny Guds regering, i hvilken det .. goda skall komma till regementet. Rudin 1Evigh. 2: 525 (1870, 1878); jfr a α. — särsk.
α) (†) i uttr. hava ngn i sitt regemente, ha ngn i sitt våld l. härska över ngn. Ath dieffwlen skulle haffwa heela mankönet j sitt wold och regement. OPetri 1: 47 (1526).
β) om husbondevälde l. ledning av hem l. företag o. d. DrSimon 15 (1627). Clastorp .. utvidgades .. under grefve Clas Strombergs 59-åriga regemente. Höjer Sv. 1: 182 (1873). (Friherrinnan) höll ett strängt regemente i sitt hus. Edgren Lifv. 1: 22 (1883). I hemmet är det frun, som för regementet. Östergren (1935). Henning HbgMinn. 1: 24 (1950). jfr HUS-, HUSHÅLLS-REGEMENTE.
γ) (†) om himlakropparnas (bestämmande) inflytande o. d. enl. astrologisk uppfattning. Widh samma tijdh warder then 22. Grad. aff thet Himmelska Leyonet in Horoscopo vpstijgandes, hwarvthöfwer Solen hafwer Regementet. Schwartz Alm. 1656, s. 35. Denne vidskeppelsen at veta sina syslor efter Planeternas Regemente hvar tima för sig. Polhem Invent. 8 (1729).
2) (†) om sida l. gren av statsförvaltning l. statsstyrelse l. rikshushållning o. d. Att bådhen thenna Regementen Oeconomia och Politia genom budordhet Tu skalt hedhra fadher och modher .. forordinerat och insatt ärho. LPetri Œc. 5 (1559). Därs. 19.
3) (†) (gm organisation o. lagstiftning l. föreskrifter åstadkommen) ordning; skick o. reda; särsk. i fråga om militära förhållanden; särsk.: krigstukt, disciplin. G1R 1: 156 (1523). (I) Alwastra closter är eth klent och skröpeligit regemente. Därs. 6: 294 (1529). Så att en god ordning och regemente motte hollin bliffwa, både hoss Ryttere och knechter. Därs. 15: 103 (1543). Efter han är .. icke så hårdh och allfuersam som thet embethe kräffuer och förthenskuld föga godt regemente med krigsfolket hålle kan. BtFinlH 4: 312 (1566). jfr: Ati .. vele tenckie tiil ath holla .. (knektarna) ith skarpt Regimente fore .. och lata straffa een hoop vid halssen. G1R 9: 318 (1534).
4) [jfr 1 k] (†) övergående i bet.: förmåga att regera l. styra, ledar- l. regentegenskap. Thet förnemligste .. Regimentet vthi en Furste, Regent, Dommare .. är, at the kunna regera och styra sigh sielffua. Schroderus Waldt 14 (1616).
5) (†) närmande sig l. övergående i bet.: det som ngn styr l. varöver ngn har (regerings)makten, rike, stat, välde; organiserat samhälle l. statligt samfund. The fyra högste och förnemligste Regementer j Werldenne (äro) .. thet Babyloniske, Persiske, Grekiske och Romerske. Schroderus Sleid. 1 (1610). Sedan alle thesse Rijker (dvs. smårikena i Sverige) til ett Regemente kompne woro. Tempeus Messenius 43 (1612). The .., som olaghligen anfalla Regimenten, och winläggia sigh medh Orätt them at beholla. Schroderus Os. 2: 399 (1635). Det älsta regementet på Jorden är wåra Skytars. Rudbeck Atl. 1: 771 (1679). Der Kongl. Maj:t icke .. hade imellan kommit (gm reduktionen); så hade wisserligen Regementet skyndat til total ruin och undergång. HC11H 9: 75 (1697); jfr 1 g. jfr: Huru fahrligit exempel i Regementet är dhett dråp, som Wäsbo Häredh på Häredzskriffwaren bedriffwit hafwe. RA II. 2: 11 (1616); jfr 1 (g). — särsk.
a) i uttr. riket och regementet o. d., se 1 c ϑ.
b) bildl. Uthi sitt Regemente hafwa .. (bina) icke mehr än en Öfwerheet, hwilken alla Bij aff samma hoop ära. IErici Colerus 2: 76 (c. 1645).
6) [jfr 1 h] hist. konkret, om vissa administrativa o. juridiska institutioner under 1500-talet.
a) om en institution under 1540-talet som hade karaktär av riksråd o. högsta domstol; jfr REGEMENTS-RÅD 1, 2. Vort höge regimente. RA I. 1: 269 (1540). SvH 3: 172 (1903). Wedberg 1HD 1 (1922).
b) om en 1540 inrättad västgötsk institution med karaktär av ståthållarskap o. domstol. RA I. 1: 262 (1540). Kom fore Regimentett i Retthe en bonde vtaff Laska herrat. HSH 29: 99 (1541). (Västergötlands) styrelse (skulle) handhafvas af ett ”regemente” bestående af en ståthållare, en underkansler, fyra ”medhjelpare” (osv.). IllSvH 3: 178 (1877). Almquist CivLokalförv. 2: 102 (1919). jfr BIREGEMENTE.
7) [utvecklat ur 1] (vard.) övergående i bet.: bråk, framfart, liv (se d. o. I 10); särsk. i sådana uttr. som föra ett fasligt o. d. regemente (jfr 1 b γ, k), föra ett fasligt liv l. ställa till ett fasligt ståhej o. d. Lind (1749). I rummet invid mig bo tvenne tyskar, som i afton förde ett förfärligt regemente. Wallin Bref 85 (1847). Att det är .. (Åke Tott), som för ett sådant regemente på landsvägen. Topelius Planet. 1: 15 (1889). Hedin Transhim. 2: 39 (1909). — jfr DOMEDAGS-REGEMENTE.
8) (†) om (sjuklings) livsföring l. levnadsordning; i sht om vanor i fråga om mat o. dryck, diet; särsk. i uttr. hålla regemente; jfr REGIM 2. G1R 25: 633 (1555). (Den sjukes) regemente och ordning skal wara såsom här effterfölier. BOlavi 11 a (1578). (Den sjuke) skal .. hålla thetta regemente och Diet mz maat oc dryck. Dens. 59 b. Lindh Huuszapot. 271 (1675).
9) [jfr liknande anv. i mlt.] (†) (vapen l. stav som utgjorde) ämbetstecken för profoss; äv. om stadsvaktmästares ämbetsstav; jfr REGEMENTS-STAV, sbst.2 2. ArkliR 1555, avd. 4. Kong:e M:ttz regemente, som (profossen) Marquardh hade hondemillan. HH XIII. 1: 98 (1563). Jöns .. gaff ond ordh iffrå sig, tagendes till sin werie, och begÿnthe wilie slå emoth regementh[et]. 2SthmTb. 8: 233 (1590). Herdin Upps. 1: 40 (cit. fr. c. 1650; för stadsvaktmästare). Peringskiöld MonUll. 96 (1719). — jfr PROFOSS-REGEMENTE.
10) mil. om truppförband l. truppenhet av viss karaktär (o. storlek); urspr. om den (i fanor, kompanier l. skvadroner o. d. indelade, huvudsakligen administrativa) enhet varöver en fältöverste förde befälet; sedermera om sådant förband inom armén o. kustartilleriet som normalt står under befäl av en överste o. består av ett bestämt antal bataljoner resp. skvadroner l. divisioner osv.; särsk. dels om en administrativ dylik enhet som har kaserner på en viss förläggningsort o. huvudsakligen är avsedd för utbildning av värnpliktiga (äv. med inbegrepp av kaserner o. övriga byggnader med tillhörande område), dels (i Sv. sedan 1949 bl. vid artilleriet) om den högsta taktiska enhet som uppsättes vid en sådan depå; förr äv. om motsvarande l. liknande enhet vid flottan (se c). Han måste vara på regementet klockan sju på morgonen. Petri LivgrenRegH 1: 127 (i handl. fr. 1563). AOxenstierna 1: 366 (c. 1615). The 3 Finske regementer. Gustaf II Adolf 269 (1626). Ett complett regemente om 8 compagnie och 1200 man starck. OxBr. 9: 663 (1645). Öffwerstens .. Henrick Wulfklous Regemente. Bolinus Dagb. 63 (i handl. fr. 1675). De indelte Regementerne til Häst och Fot. Henel 1729 17 (1730). Arméns stamtrupper äro organiserade på Regementen och Kårer. Spak HbFältartill. 4 (1873). Ett regemente (vid infanteriet) indelas i allmänhet i 3 bataljoner om 4 kompanier. Tingsten o. Hasselrot 9 (1902). Geijer .. Benkt Gustaf (blev) .. kapten i regementet (dvs. kapten utan motsvarande lön) 1864 .. och vid regementet (dvs. med motsvarande lön) 1869. Leijonhufvud Släktb. 408 (1903). ExInf. 1927, s. 243. — jfr ADELSFANE-, ARTILLERI-, BEVÄRINGS-, BOMBARDER-, BÄRGS-, DRAGON-, DUBBLERINGS-, FEMMÄNNINGS-, FOT-, FOTFOLKS-, FOTGARDES-, FÄLT-, FÄLTJÄGAR-, FÖRDUBBLINGS-, GARDES-, GARNISONS-, GRENADJÄR-, HOV-, HUSAR-, HÄST-, INFANTERI-, INGENJÖR-, JÄGAR-, KARABINJÄR-, KAVALLERI-, KOLONI-, KOSACK-, KUSTARTILLERI-, KYRASSIÄR-, LANDSORTS-, LANT-, LANTVÄRNS-, LINJE-, LIV-, MILIS-, MUSKETÖR-, MÄNNINGS-, PANSAR-, PANSARINFANTERI-, RYTTERI-, TREMANNINGS-, ULAN-, VARGERINGS-, VOLONTÄR-REGEMENTE m. fl. — särsk.
b) i förb. med omedelbart följande bestämning betecknande vapenslag (t. ex. infanteri); numera företrädesvis ss. måttsord; förr äv. i uttr. ett regemente folk, ett regemente. Vthaff ett Regemente folck, bleff icke mera igen, än som 400. man. Petreius Beskr. 2: 242 (1614). ÖoL (1852).
c) (förr) enhet vid flottan, omfattande ett antal båtsmans- l. mariniärkompanier o. d.; skeppsregemente. KyrkohA 1918, s 95 (1644). SvFlH 1: 339 (1942). jfr BÅTSMANS-, KOFFERDIKARLS-, MARIN-, MARINIÄR-, SJÖARTILLERI-, SKEPPS-REGEMENTE m. fl.
d) (†) oeg., om regementes rekryteringsområde l. dyl. Henel 1729 90 (1730). Sådane militärer, som kunde hafva tillräcklig ledighet från tjensten, för att boende inom regementet sysselsätta sig med åkerbruket. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 330 (1856).
e) [jfr motsv. anv. i fr.] bildl.; särsk.: stor skara, väldig skock. Ett helt Regimente af våra Lärda. Dalin Arg. 1: nr 2, s. 5 (1732). Hela regementen svin. Bremer NVerld. 2: 401 (1853). Grafström Kond. 278 (1892).
11) [specialanv. av 10 e] (†) zool., bot. o. miner. om större (vid systematisk indelning använd) grupp l. klass av djur, växter l. mineral. Linné Stenr. 10 (c. 1747). Möller PrincBot. 6 (1755). De rara Sertulariæ eller Polyper, som i senare åren gjort ett nytt regemente af djur. Linné SvArb. 1: 313 (1758).
Ssgr (i allm. till 10; i ssgr som ansluta sig till 10 i allm. mil.): A (†): REGEMENT-CHEF, -LAST, -MÄRKE, -SAKER, -STYCKE, -TRUMSLAGARE, -VIS, se C.
B (†): REGEMENTE-KNEKT, -TALS, se C.
C: REGEMENTS-ADJUTANT.
1) mil. till 10: (kompaniofficer som är) adjutant vid regementsstab, regementschefs adjutant; förr äv.: adjutant hos tjänstgörande major vid regementes majorsexpedition. GenBesMRulla 19/9 1719. Regementsadjutanten skall .. uppsätta och utskrifva order, rapporter, förslager och embetsbref o. s. v. för alla till majors-expeditionen hörande journaler, rullor m. m. d. TjReglArm. 1858, 1: 98. SoldILuftv. 1946, s. 7.
-AKT. (numera bl. tillf.) kam. i pl.: handlingar l. dokument som finnas i ett regementsarkiv; jfr -handling 2. Arnell Stadsl. 249 (1730). Hvilka Chartor sedan ibland Regiments Acterne skola förvaras. LandtmFörordn. 98 (1765). —
-ANDA, r. l. f. (numera knappast br.) (god) kåranda inom regemente. Hazelius Förel. 152 (1839). KrigVAT 1850, s. 276. —
-ARTILLERI. (om ä. förh.) jfr artilleri 1 (o. 2) samt -stycke 2. KrigVAH 1808, s. 127. Nerikes och Vermlands Regements-Artilleri, under Friherre Armfeldts Brigad. Därs. 1843, s. 351. Artilleriet utgjordes .. (under 1700-talet) af två slag: regementsartilleri (bataljonskanoner) och positionsartilleri. Tingsten AnvTakt. Bih. 14 (1887). —
-ASSISTENT. befattningshavare med uppgift att ss. biträde åt regementschef vid krigsorganiserat regemente omhänderha ärenden rörande manskapets personalvård i kulturellt o. socialt avseende; jfr -ombud o. personalvårds-assistent. SoldIInf. 1943, s. 52. —
-AUDITÖR. (förr) auditör vid regementskrigsrätt. ArvskifteSthm 1681, s. 290. Regements-Auditörerne föra Protokollet i Regements Krigs-Rätterne. Lefrén Förel. 1: 170 (1818). Falkman SakregSFS 160 (1876). —
-BAGAGE. (†) = -tross. LMil. 4: 896 (1696). Jag (lät) öfwersättia regementz bagaget på andra sidan (floden Weichsel). KKD 1: 296 (1707). —
-BARBERARE. (förr) den i rang främste av fältskärerna vid ett regemente; jfr -fältskär. RR 11/9 1613. Regementz Balberer .. 3 andra Balberer. Mönsterrulla 1622, s. 69. KrigVAT 1858, s. 125 (efter handl. fr. 1614). Fürst Stobæus 6 (1907; om ä. förh.). —
-BEFÄL.
1) (numera bl. mera tillf.) chefskap över regemente; förr äv. konkret, om ett regementes högsta ledning. Regementsbefälet berättigas afsluta kontrakt med (osv.). BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 182. När öfverste Munck nedlade sitt regementsbefäl. KrigVAH 1882, s. 132. Östergren (1935).
2) (†) om sammanfattningen av de befälspersoner o. civilmilitära vederlikar vid ett regemente som icke voro fördelade på kompanierna (l. motsvarande förband); jfr -officer 1. Mönsterrulla 1625, s. 131 b. Regements Befähl: 1 Öfwerste .. 1 Mayor .. 1 Auditor .. 3 Predicanter .. 6 Balber .. 6 Prophosser (osv.). KlädkamRStettin 1631, s. 28 a. 2VittAH 17: 127 (1839, 1846; om förh. på 1600-talet). —
-BEFÄLHAVARE ~00200 l. ~02000. (numera bl. tillf.) regementschef. Wrangel Tact. 115 (1752). TjReglArm. 1858, 1: 113. Backman Reuter Lifv. 1: 173 (1870). —
(1) -BEGYNNELSE. (†) början av (ngns) regering. G1R 29: 537 (1560). jfr: Vid sit Regements-begynnelse. Celsius G1 2: 346 (1753). —
-BEKLÄDNING. (†) kam. o. mil.
1) beklädning (se d. o. 1 a) av manskapet vid ett regemente; äv. om tillfälle då (medel till) kläder för manskapet vid ett regemente o. d. anskaffas l. avlevereras. LMil. 2: 161 (1688). Wid sidste Regements-beklädning. A:o 1688. Därs. 355 (1690).
2) i pl.: beklädnad för manskapet vid ett regemente. Regementz-beklädningarnas förfärdigande. Arnell Stadsl. 633 (1730).
Ssg (†, kam. o. mil.): regementsbeklädnings-pänningar, pl. till -beklädning 1: pänningmedel som erlades (av rotebönder) för beklädning av manskapet vid ett regemente. LMil. 2: 161 (1688). —
-BESPARING. (†) i sg. o. pl.: besparade medel i ett regementes kassa. LMil. 1: 4 (1680). (Pängarna) lefwereras Regiments-skrifwarne, hwilka skole hos honom såsom andre Regiments besparingar förwaras. Därs. 124 (1681). Därs. 4: 1481 (1714).
Ssgr (†): regementsbesparings-kassa. kassa (se kassa, sbst.1 3) bestående av besparade medel vid ett regemente. Raab Reg. 1746, 2: 275.
-BETJÄNTE, pl. (†)
1) till 1 (g): innehavare av statlig(t) ämbete l. tjänst. Metropoliten Isidorus, Woiwoden Ivan Nikivitz Odiduski, och andre förnähme Regementz och Kyrkiobetiente. Widekindi KrijgH 320 (1671).
2) till 10; om befäl o. civilmilitära befattningshavare o. d. vid ett regemente. Officerarne med de öfrige regementsbetiänte. 2RA 1: 145 (1720). —
-BIBLIOTEK. KrigsmSH 1797, s. 123. Varje truppförband skall .. ha ett för befäl och manskap gemensamt bibliotek, regementsbiblioteket. Upsala(A) 1922, nr 250, s. 3. —
-BOKHÅLLARE ~0200. (förr) civilmilitär bokhållare vid ett (artilleri)regemente. Henel 1735 22 (1736). NDA 1863, nr 268, s. 2. —
-BOSTÄLLS-KASSA. (förr) för bestridande av kostnader förbundna med boställena vid ett indelt regemente. SFS 1836, nr 10, s. 26. —
(10 c?) -BÅT. (†) sannol. om större roddbåt l. barkass l. dyl. för transport av manskap o. materiel vid skeppsregemente. PT 1758, nr 9, s. 4. —
(1) -BÖRDA. (numera bl. tillf., med ngt ålderdomlig prägel) börda som (ett lands o. d.) regerande l. styrande innebär, regeringsbörda. Schroderus Dress. 260 (1610). At Gud .. ähr .. medh sijn nåd hooss höga öffverheten .. til lijsa under then tunga regements bördan. OxBr. 12: 276 (1643). Beskow i 2SAH 34: 428 (1861). särsk. (†) i fråga om militärt chefskap; jfr regemente 1 f. Vppå .. (majoren) ligger heela Regementz bördan och Commendo. Delachapelle ExBook 26 (1669). —
(1 f, h slutet) -BÖSSA. (†) om den studsare som från K. XI:s tid till 1800-talets början i olika utsträckning fördes av infanteriets, dragonernas och kavalleriets officerare. LMil. 4: 1567 (1717). —
-DAGHAVANDE, m. (†) officer (l. underofficer) tillhörande regementsdagbefälet. TjReglArm. 1889, s. 57. —
-EXERCIS. (om ä. förh.) exercis l. övningar med ett samlat regemente. Hazelius Förel. 53 (1839). Göta artilleriregemente .. der befäl och stammanskap under regementsexercisen voro inqvarterade i tält. BtRiksdP 1887 B, I. 1: nr 23, s. 14. IllMilRevy 1901, s. 78. —
-FANA. fana som är ett regementes gemensamma sinnebild o. fälttecken (o. bär regementets segernamn). Lundell (1893). SoldIArm. 1953, 1: 13, Pl. —
-FORM.
1) (†) till 1: styrelsesätt, statsskick. Allahanda Regementz formor, såsom Monarchia, Aristocratia, Democratia. Balck Musæus P 5 b (1596). Hwad för regements form the .. föra (i Amerika). Holm NSv. 1 (1702). 2RARP I. 1: 113 (1719). särsk. övergående i bet.: statsrättslig status. Markgrefwe Albrecht, Tydske Ordens Mestare vthi Preussen .., förwandlade Regimentsforman vthi itt Hertigedömme. Schroderus Os. III. 1: 71 (1635).
2) (†) till 1: regeringsform (se d. o. 2). Blef regementsformen åter på nytt .. opläsin. RP 4: 137 (1634). PH 10: 7 (1772).
3) (†) till 5: (slag av) rike l. land l. dyl. Atland är ingen updichtat Regementz Form, eller Landskap. Rudbeck Atl. 2: 7 (1689).
4) hist. till 1, 6 b; om den av Gustav Vasa 1540 utfärdade förordningen om organisationen av den provinsiella styrelsen i Västergötland. Schönberg Bref 1: 210 (1778). Reuterskiöld Grundlag. 4 (1924). —
-FULLMÄKTIG~020. (förr) officer som var representant l. fullmäktig för ett regemente (l. dess officerskår l. chef); i sht om sådan representant vid riksdagar l. vid syne- l. lantmäteriförrättningar o. d. 2RARP 13: 597 (1743). (1738 blev) jag af .. hela regementet .. utvald til regements-fullmäcktig vid då instundande riksdag. Dahlberg Lefn. 94 (c. 1755). Vid synen (av arméns boställen) skola tillstädesvara: .. (bl. a.) Regements-fullmäktig. TjReglArm. 1858, 3: 47. SFS 1863, nr 83, s. 6. —
-FÅNGPLATS~02, äv. ~20. (om ä. förh.) ett regementes uppsamlingsplats för fångar. TrängRegl. 1940, s. 325. —
-FÄLTKISTA~020. (förr) jfr fält-kista 2. LMil. 1: 539 (1685). Som Regiments Fältkistorne .. nu af vederbörande apothequare böra fyllas. HdlCollMed. 3/8 1741.
-FÄLTMÄTAVDELNING~01020. enhet som ombesörjer central fältmätning för ett artilleriregemente. ArtillRegl. 1940, 2: 111. —
-FÄLTSKÄR ~02, äv. ~20. (förr) fältskär som sorterade direkt under regementschefen o. hade den främsta tjänsteställningen bland fältskärerna vid ett regemente; fältskär som ansvarade för läkarvården vid ett regemente; jfr -barberare. Hjelt Medicinalv. 1: 220 (i handl. fr. 1654). Måste Regements-Fältskären .. jämte sig underhålla 3 gode Gesäller, hwilke skole opwackta 3 Esqvadroner af Regementet, och han sjelf den 4:de. LMil. 2: 354 (1690). KrigVAH 1810, s. 138. Bauer SvArmHäls. 20 (1924; om förh. 1682).
-FÄNNIKA. (†) regementsfana. Enn Regementz fänicka af grönnt Kordentaft medh gult korss. KlädkamRSthm 1565 B, s. 11 b. SvVapenhSällskÅ 1927—28, s. 34 (i handl. fr. 1566). —
-FÄRG. (om ä. förh.) färg fastställd för (en bestämd detalj i) ett visst regementes uniformer. At fodret af boij blir efter regimentsfärgen. 2RARP 6: 646 (1731). Spak Unif. 17 (1890; om ä. förh.). —
-FÖRBAND. förband bestående av l. utgörande ett regemente; numera i sht i uttr. i regementsförband, i fråga om ett regementes uppträdande med underavdelningarna samlade. Övning i regementsförband under överstens ledning. KrigVAH 1882, s. 7. Dessa tre regementsförband (dvs. I 6, I 9 o. I 22). IllMilRevy 1901, s. 123. Bataljonen strider i allmänhet i regementsförband. InfRegl. 1945, 1: 14. —
-FÖRENING. kamratförening för personal som tjänstgör l. tjänstgjort vid ett regemente; stundom äv. om idrottsförening vid regemente. SkarabRegFMedlBl. 1932, nr 1, s. 5 (1931). IdrBl. 1935, nr 54, s. 3. —
(1) -FÖRFATTNING. ordnande av statsstyrelse; äv. o. numera bl. (ngn gg arkaiserande): statsskick l. statsförfattning; jfr författning 3, 5. Riksens Enke-Drottning .., som hafwer til sjelfwa Regements författningen warit en god stolpe. HC11H 5: 59 (1671). Många kringvandrande Folkslag, som ej hava någon viss Regements Författning. Djurberg GeogrUngd. 390 (1781). 1720 års Regementsförfattning. AdP 1786, s. 75. 2NF 21: 1328 (1914; om ä. förh.). särsk. (†) närmande sig l. övergående i bet.: regim. Under förra Franska Regementsförfattningen hade .. (England) skickat en Flotta til West-Indien. PT 1791, nr 4, s. 3. —
(1) -FÖRORDNING. (†) förordning l. stadga angående statsstyrelse. Ehrenadler Tel. 105 (1723). Fryxell Ber. 10: 192 (1842). —
-FÖRRÅD. jfr förråd, sbst.3 (1 o.) 2. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 214 (1879). Persedlarna .. förvaras å regementsförrådet. TjReglArm. 1889, s. 362. IllMilRevy 1904, s. 33. —
-FÖRSAMLING. (förr) kyrklig församling som omfattade personalen vid ett stående regemente. VDAkt. 1714, nr 99. Alla .. vigningar så för officerare som gemena vid kongl. lifgardet och artilleriet böra ske i deras regementsförsamlingar. SynodA 1: 410 (1753). IllMilRevy 1900, s. 283. —
-FÖRVALTNING. (†)
1) till 1: omhänderhavande av ett lands styrelse; regerande, regering. Huru lyckelig för riket .. (Torgils Knutssons) Regements förvaltning varit. Schönberg Bref 1: 131 (1772). MinnSvNH 4: 13 (1854).
2) mil. till 10: central förvaltande myndighet vid ett regemente; jfr förvaltnings-direktion o. kassa-avdelning. SFS 1894, nr 95, s. 5. Därs. 1909, Bih. nr 102, s. 1. —
(1) -FÖRVANT. (†) person som har med ett lands styrelse att skaffa. Rådhet, och andre Regementz-Förwanter. Forsius Fosz 1Föret. 2 b (1621; lt. orig.: des Regements vorwanten). —
(1) -FÖRÄNDRING. (numera bl. tillf., ålderdomligt) förändring i statsskick l. styrelse, regimförändring; ombyte av statsöverhuvud l. regering; äv.: revolution, statsvälvning. 2SthmTb. 8: 231 (1590). Regementsförändringen 1772. Kellgren (SVS) 4: 387 (1784). Den nyligen timade Regementsförändringen. RF 1809, Ingress. Regimentsförändringen i A(fton)-B(ladet). Strindberg Brev 4: 298 (1884). Holmberg Leopold 1: 138 (1953). —
-GEVALDIGER. (förr) jfr gevaldiger 1 a, -profoss. ÅngermDomb. 1648, s. 106. När någon Soldat wid Landträtterne blir dömder at slita rijs wid påhlen på Tingzplatzerne, skal thenne Execution af Regementz Gewaljern förrättas. Schmedeman Just. 726 (1681). 2RARP 2: 190 (1723). —
-GRÄNS.
1) (†) till 5: riksgräns. Vida regements-gränser lysa stort på kartan, men betyda i och för sig sjelfva ingenting. Chydenius 3 (1765).
-HANDLING.
1) (†) till 1; i pl., om skötsel av regeringsärenden. Balck Es. 96 (1603). Münchenberg Scriver Får. Föret. § 5 (1725).
2) (mera tillf.) till 10; i pl.: handlingar l. dokument rörande regemente(n)s historia; jfr -akt. HistStAhnlund 217 (1949). —
-HANTVÄRKARE ~0200. (förr) direkt under regementsstab sorterande militär hantvärkare. KrigVAT 1838, s. 320. —
-HISTORIA. (bokvärk som ger en) framställning av ett regementes öden. NF (1889). IllMilRevy 1903, s. 133. —
-HOVSLAGARE~0200. (förr) jfr -hantvärkare, -veterinär samt skvadrons-hovslagare. 2RA 1: 55 (1719). Fürst Florman 23 (i handl. fr. 1793). Florman BrRetzius 17 (1826). —
(1) -HÅLL. (†) (upprätthållande av) styrelse, regerande; jfr -förande. Columbus Ordesk. 51 (1678). —
-HÄSTLÄKARE~0200. äldre benämning på regementsveterinär. SvNorStatscal. 1816, s. 356. BtRiksdP 1883, I. 1: nr 2, FörslHärordn. s. 51. 2SvUppslB 10: 954 (1949; om ä. förh.).
-INDELNING~020. indelning av här(en) i regementen. KrigVAT 1835, s. 433. Den gamla historiska regementsindelningen. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 18, YttrHärordn. s. 8. TurÅ 1950, s. 159. —
-INDRAGNING~020. upplösning av regemente(n) (i samband med nedskärning l. omorganisation av krigsmakt). BtRiksdP 1927, 6: nr 27, s. 15. —
-INGENJÖR. (förr) motoringenjör vid krigsorganiserat regemente. SoldIInf. 1941, s. 48. Därs. 1943, s. 52. —
-INSTRUMENTALKISTA. (†) = -instrumentkista. KrigVAT 1854, s. 536. SamlFörfArméen 5: 600 (1867; efter handl. fr. 1854). —
-INSTRUMENTKISTA. (†) regementsfältkista med kirurgiska instrument o. d. SamlFörfArméen 5: 609 (1867; efter handl. fr. 1817). BtRiksdP 1892, 4Hufvudtit. s. 66 (om föråldrad materiel). —
-INTENDENT. (officer vid intendenturkåren, placerad ss.) chef för intendenturavdelningen inom en regementsstab. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 2: 7. SoldIInf. 1944, s. 8.
-JOURNAL. (förr) jfr journal 1 a. (Översten låter) alla de klagomål, som biläggas, .. i Regements-Journalen .. införas. LMil. 4: 1510 (1714). Att ur .. Regements- .. Jurnaler göra utdrag af ankomna order. KrigsmSH 1802, s. 85. HT 1950, s. 75. —
-KAMPERING. (†) regementsmöte; regementsövning(ar); jfr kampera I 1 a γ. LMil. 2: 345 (1690). Därs. 4: 1125 (1698). —
-KAMRAT. om person i förhållande till en l. flera andra som tillhöra (l. tillhört) samma regemente; i sht i fråga om fast anställd personal (särsk. officerare). 2MoB 1: 122 (1814). Han .. bjöd .. en av sina ogifta regementskamrater, löjtnant af Sund, att bo i villan. Krusenstjerna Fatt. 1: 292 (1935). Fridegård Här 42 (1942). —
-KANON. (förr) = -stycke 2. GT 1788, nr 125, s. 3. Finnas Regements Canoner jämte Batterierna, så skjuta Regements Canonerna på Troupperna och Parqve Artilleriet på fiendtliga Batterierna. Törngren Artill. 2: 127 (1795). Små s. k. regementskanoner .. hvilka följde fotfolket under striden. FinBiogrHb. 819 (1898). Almquist VärldH 5: 101 (1933). —
-KASSA. (numera bl. tillf.) av ett regementes ledning förvaltad kassa av allmänna medel, regementes kassa; stundom äv. om kassa (särsk. av mera privat karaktär) avsedd att främja ngt visst ändamål vid ett regemente. LMil. 3: 38 (1692). Hwad som behöfwes til Öfwer- och Under-Officerarnes Löner .. det har Öfwersten tilstånd .. at assignera utur Regements-Cassan. Därs. 4: 1485 (1714). Regementet, som efter en år 1772 träffad öfverenskommelse emellan Officerarne, hade sammanskjutit penningar til en Regements-Cassas formerande. KrigsmSH 1797, s. 122. Directionen öfver Kongl. Svea Lif-Gardets Barnhus- och Regements-Kassor. SthmStCal. 1805, s. 140. BtRiksdP 1904, 4Hufvudtit. s. 34. —
-KASSA-VAGN l. -KASSE-VAGN. (förr) kassavagn för regementskassa. KKD 5: 10 (c. 1709). KrigVAT 1855, s. 30 (om österrikiska förh.). —
-KASSÖR. äldre benämning på (under regementsintendent lydande) befattningshavare (i senare tid underofficer) med uppgift att ha hand om kassaväsendet vid regemente, numera kallad: kassachef. Henel 1729 23 (1730). SFS 1944, s. 506. —
-KISTA. (förr)
1) = -fältkista. Hjelt Medicinalv. 3: 222 (i handl. fr. 1696). HFinlÖ 406 (1730). KrigscollKungör. 5/4 1780, s. 3.
2) regementes kassakista; förr äv. övergående i bet.: regementskassa. Huru som .. (översten) har låtit uprätta en Regementskista, at dymedelst ihopsamla någre medel til åtskillige Regementets nödwändige utgifter. LMil. 4: 969 (1696). Regements-Skrifvaren .. bör .. de upburne medlen straxt insättia i Regements-Kistan. Abrahamsson 68 (1726). PH 6: 4526 (1757). —
-KNEKT. (-mente- 1621. -ments- 1632—1680) (†) knekt tillhörande ett infanteriregemente, fotsoldat; särsk. i uttr. ngns regementsknektar, de knektar som tillhöra ngns regemente. Krijgsart. 1621, § 61. Att kunna .. igenskaffe sijne regemäntzknichter, som så altt för många undan honom borttlupne ähre. OxBr. 9: 182 (1632). LMil. 1: 16 (1680). —
-KOLONN. (förr) kolonn (se d. o. 2 a) bildad av ett regemente. KrigVAT 1834, s. 498. Därs. 1846, s. 276. —
-KOMMISSARIE. befattningshavare vid ett regemente (l. motsvarande förband) med uppgift att (under regementskvartermästarens l. vissa likställda myndigheters överinseende) sörja för förbandets underhåll m. m.; i fråga om nutida sv. förh. bl. (mera tillf.) om befattningshavare (vanl. värnpliktigt underbefäl) som under fältförhållanden vid regementsstab biträder vid ombesörjandet av förekommande intendenturgöromål (särsk. rörande förplägnaden): kommissarie i regementsstabsbatteri. LMil. 4: 1411 (1709). (Bytet) blef af regements commisarien Flodman emottagit til regements magazinet. Dahlberg Lefn. 17 (c. 1755). Regements-Qvartermästaren och Regements-Commissarien, bör hafva omsorgen och redovisningen för furage-detaljen. KrigVAH 1825, s. 28. SoldIKom. 1943, s. 96.
(1) -KONSTITUTION. (†) statsförfattning, konstitution (se d. o. 3); jfr -författning. Chydenius 44 (1765). AdP 1789, s. 238. —
-KONTOR. (†)
-KRIGSFÖRHÖR. (†) förhör l. handläggning inför l. sammanträde med regementskrigsrätt. VDAkt. 1717, nr 94. Därs. 1723, nr 268. —
-KRIGSRÅD. (†) titel för viss (lägre) civilmilitär befattningshavare vid regementsstab. RR 11/9 1613; jfr Hallenberg Hist. 3: 8 (1793). 2VittAH 17: 127 (1839, 1846; om förh. på 1600-talet). —
-KRIGSRÄTT~02, äv. ~20. (förr) krigsrätt (se d. o. 4) vid regemente (l. motsvarande förband); äv. om session med sådan rätt. Schmedeman Just. 1364 (1694). Regimentz Krijgzrätten wid Kongl. Maij:tz Gvardie. CollMedP 1696, s. 81. Widh en Regementzkrigzrätt, som iag då lärer hålla. VDAkt. 1715, nr 192. Regements-Krigsrätt vid hvarje af de till armén hörande regementen eller korpser. SFS 1868, nr 60, s. 70. Därs. 1947, s. 2373. —
(5) -KROPP. (†) om en stat med tanke på att den kan liknas vid en levande organism, ”statskropp”. HC11H 5: 66 (1671). At giöra ett Rike eller Regements-Kropp .. mäcktig. Nordencrantz Arc. (1730; i boktiteln). Öfverheten .. såsom Hufvudet af Regementskroppen. Berch Hush. 367 (1747). Schulthess (1885). —
-KVARTERMÄSTARE~00200. kvartermästare vid regementsstab; direkt under regementschef lydande kvartermästare. RR 11/9 1613. En Regementz Quartermästare böhr hafwa .. noga acht om Quarterens beställning, sampt .. Victualiers .. Tilförszler. Delachapelle ExBook 23 (1669). Regements-Qvartermästaren skall tjenstgöra såsom Adjutant hos Regements-Chefen. SFS 1838, nr 22, s. 2. SoldIInf. 1944, s. 8.
-KVARTERMÄSTERSKA. [till -kvartermästare] (†) hustru till (l. änka efter) regementskvartermästare. VDAkt. 1719, nr 177. —
-KYRKOTIONDESPANNMÅL~0010020 l. ~0010102. (förr) kam. kyrkohärbärgesspannmål anslagen till (avlöning åt officerare vid) ett regemente. LMil. 1: 24 (1680). —
-KYRKPARAD. (†) regementes uppställning för (inspektion före) hållande av gudstjänst. ReglInf. 1751, s. 4. —
(1) -LAG, r. l. f. l. m. (†) lag angående statsstyrelse o. d. Bergklint MSam. 1: 71 (1781). AdP 1789, s. 442. —
-LUCKA.
1) (numera bl. tillf.) lucka mellan två (till parad l. inspektion o. d. uppställda) regementen; förr äv. om lucka i mitten av ett regementes slagordning. KrigVAH 1808, s. 20. Intaga brigaderna ”samlad ställning”, så utgör regements-luckan 40 steg. Därs. 1858, s. 257.
2) (om ä. förh.) om större öppning l. gata genom (l. i mitten av) ett regementes tält- l. barackläger. DA 1774, nr 144, s. 1. På exercisfältet strax utanför regementsluckan (i Dalregementets läger) vid Rommehed. SDS 1895, nr 445, s. 2. Lägerplatsen med sina tältgator samt artilleri i regementsluckan. SvKulturb. 11—12: 315 (1932; om förh. 1783). —
-LÄKARE. militärläkare av den kategori som är närmast högre än bataljonsläkare; den till tjänsteställningen främste av läkarna vid ett regemente (l. motsvarande förband). Münchenberg Scriver Får. 208 (1725). TjReglArm. 1858, 1: 89. Att benämningen reg(emen)ts-fältskär .. (1797) utbyttes emot reg(emen)ts-läkare. KrigVAT 1858, s. 126. TrängRegl. 1940, s. 464.
-LÖJTNANT. (förr) benämning på officer i tjänsteställning ungefär motsvarande nutida överstelöjtnants. RR 11/9 1613. 2VittAH 17: 127 (1839, 1846; om ä. förh.). —
-MAJOR. (†) den till tjänsteställningen främste av majorerna vid ett regemente. OxBr. 10: 103 (1628). Hr Mauritz v. Krusenstjerna, Place- och Regements-Major vid 1:sta Volontär-Reg. SvKrigCivCal. 1804, s. 95. KrigVAT 1835, s. 338. —
-MARSCH. regementes (parad)marsch; jfr marsch, sbst.1 2. En tima innan Förgadringen skulle slås, bör Regements-Trumslagaren .. slå Regements-Marchen. ReglInf. 1751, s. Y 8 a. —
-MEDEL, pl. (†) vid ett regemente förvaltade l. för ett regemente avsedda pänningmedel. Regements-skrifwaren, hwilken alle Regements-medel äro anförtrodde. LMil. 2: 442 (1690). Då commissarien .. afsändes att afhämpta regementsmedel. 2RA 1: 51 (1719). KrigVAT 1849, s. 327 (efter handl. fr. 1716). —
-MEDICINALKISTA. (†) = -medikamentskista. Acrel UtkMedKista A 2 a (1786). KrigVAT 1853, s. 353 (1808). —
-MEDIKAMENTSKISTA. (†) kista med medicin o. d. vid ett regementes sjukvårdstross. KrigsmSH 1799, s. 123. SamlFörfArméen 5: 589 (1867; efter handl. fr. 1817). —
-MUSIK.
1) (numera bl. tillf.) musik av regementes musikkår; förr äv.: militärmusik. Thomée IllSv. 268 (1866). Från fjerran Markusplatsen / Smeksamt sig i örat fäster / Regimentsmusik. Snoilsky 1: 11 (1869). Strindberg NRik. 29 (1882). jfr (†): Du har en bror, som kan blåsa regimentsmusik på klarinett. Almqvist DrJ 452 (1834). jfr äv. (†): Mängden var .. tyst, .. tills en regementsmusik åter dånade. Snellman Tyskl. 166 (1842); jfr 2.
2) musikkår vid regemente (l. motsvarande förband); äv. (numera bl. tillf.) i generell anv., om det militära musikväsendet (vid armén). Hülphers Mus. 87 (1773; om militärt musikväsen). Regementsmusiken spelade för tionde gången studentsången uppe på läktaren. Asplund Stud. 30 (1912). MinnSvLärov. 2: 97 (1928). jfr (†): Vesterbottens Regements-musik. IT 1791, nr 92, s. 1. —
-MUSIKANT. (†) medlem av regementes musikkår. SkildrÅboAkad. 25 (1815). Regements Musikanten .. Carl Bredberg. ArvskifteVäxjö 1840. KrigVAT 1857, s. 354 (om italienska förh.). —
-MÄRKE. (-ment- 1916. -ments- 1815 osv.) (om äldre l. utländska förh.) märke (på uniformspersedel, hjälm l. dyl.) som utgör igenkänningstecken för ett regemente. VexiöBl. 1815, nr 22, s. 4. (År 1807 fastställdes) för alla regementen olika s. k. regementsmärken att fästas framtill och midt på hattarne. Spak Unif. 47 (1890). Silfverstolpe Boleslawski o. Woodward PolskRytt. 239 (1933). —
-MÖNSTERSKRIVARE~00200. (förr) jfr -skrivare 1. RR 11/9 1613. 2VittAH 17: 127 (1839, 1846; om ä. förh.). —
-MÖTE. (förr) övning (l. mönstring) l. utbildningskurs (ofta omfattande två l. flera veckor) till vilken ett helt regemente var sammandraget, möte (se d. o. 7); jfr regements-övning, repetitions-övning. Dahlberg Dagb. 166 (1669; uppl. 1912). Emedan Kneckten 14 dagar på Regiments-mötet .. om Sommaren campera skal. LMil. 1: 605 (1685). Reg(emen)tsmötet, som vanligen räcker 26 dagar, och till hvilket hela personalen beordras. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 75 (1879). Krusenstjerna Fatt. 1: 346 (1935).
Ssgr (förr): regementsmötes-pänningar, pl. om pänningar som av allmogen erlades för knekts underhåll under regementsmöte. LMil. 1: 76 (1681).
-rulla, r. l. f. rulla över personal (vid ett visst förband) som deltog i regementsmöte. LMil. 4: 1595 (1717). —
-MÖTES-PLATS. (om ä. förh.) plats för regementsmöte; regementes permanenta samlings- o. lägerplats för övningar o. d. LMil. 1: 605 (1685). KrigVAH 1844, s. 6. —
-NUMMER. (förr) om (rote)nummer vid ett (indelt) regemente; förr särsk. i sg. best., om sammanfattningen av dessa nummer. Dahlberg Dagb. 266 (1692; uppl. 1912). Regements-Numern ifrån 1 til 1100. LMil. 3: 126 (1692). —
-NÄT. koordinatnät för angivande av skjutriktningar o. d. inom stridsgrupperat artilleriregemente. ArtillRegl. 1940, 2: 14. —
-OFFICER.
1) (†) om var o. en av de (högre) befälspersoner o. civilmilitära vederlikar vid ett regemente som lydde direkt under regementschefen o. icke voro fördelade på kompanierna; jfr -befäl 2. OxBr. 9: 7 (1618). Efftern(ämnd)e Regementz officerere .. (näml.) Regementz Lutenampt .. Regementz wachtmester .. Regementz Quartermester .. Regementz Schultz .. Regementz Munsterschrifr. KlädkamRSthm 1619 B, s. 40 a. Mönsterrulla 1622, s. 69. KlädkamRSthm 1651 A, nr 118.
2) vid regemente tjänstgörande officer som är kompanichefs förman; numera bl.: officer i ngn av graderna från överste till major (äv. med inbegrepp av musikinspektör); motsatt: kompaniofficerare (o. generalspersoner); äv. om sjöofficer av kommendörs l. kommendörkaptens grad; i ä. språkprov svårt l. omöjligt att skilja från 1. (Kaptenen) böhr .. tahla (för sina underlydande), hoos Öfwersten och the andre sine föresatte Regementz Officerare. Delachapelle ExBook 20 (1669). En Regements-Officerare (får) 1000. ock en Compagnie Officerare 600. Dal. S:mt. PH 1: 104 (1719). Öfverste, Öfverste-Löjtnant, Major .. (äro) Regements-Officerare. Spak HbFältartill. 2 (1873). SvUppslB 3: 400 (1929; äv. vid flottan). SoldIArm. 1953, 1: 18.
(1) -OK. (†)
2) regeringsbörda. Lundström LPGothus 1—2: Bil. 3 (i handl. fr. 1595). —
-OMBUD~02, äv. ~20.
1) (förr) = -fullmäktig. KrigVAT 1833, jan. s. 22. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 18, s. 13 (vid boställssyn). Malmström i 2SAH 62: 187 (1885; om ä. förh.).
2) äldre benämning på regementsassistent vid krigsorganiserad regementsstab. SoldIInf. 1941, s. 48. Därs. 1942, s. 49. —
(1) -OMKOSTNAD. [efter t. regimentsunkosten, pl.] (†) dels i pl.: omkostnader för en stats styrelse o. d., dels (anträffat bl. i sg. best.) allmännare l. bildl., liktydigt med: andras bekostnad. Marqvis och jag inginge thetta accord (om skadestånd för den påstådda oförrätten), och lefde rätt propert på Regementzomkostnaden. Humbla Landcr. 177 (1740; t. orig.: Regiments-Unkosten). Wikforss 2: 384 (1804). Heinrich (1828). —
-ORDER.
1) av regementschef l. hans ställföreträdare utfärdad order; i sht om skriftlig dylik order som ingår som nummer i en (årlig) serie. VDAkt. 1779, nr 276. Underrättelse .. (om nattvardsgång) meddelas tre dagar förut på regements-orderne. TjReglArm. 1858, 1: 9. InfRegl. 1939, 2: 114.
2) (†) (tid för) utdelning av regementsorder (i bet. 1); jfr order 5 a γ. TjReglArm. 1858, 2: 273. Då signal (ges) till reg(emen)tsorder. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 300 (1882). —
-ORDNING. [jfr t. regimentsordnung]
1) till 1: stadga som reglerar en stats l. dyl. styrelse; regeringsform; numera nästan bl. (föga br., hist.) om 1587 i Kalmar antagna stadgar som reglerade vissa frågor rörande Sveriges styrelse o. förhållandet till Polen efter Sigismunds val till polsk konung, Kalmar stadgar. RA I. 2: 800 (1588). Chesnecopherus Skäl Dd 1 a (1607). Den Regementz Ordning H: K: Mtt hafuer låtidt författa. RARP 2: 10 (1633; om den regeringsform som antogs 1634). Regementsordningen i Kalmar. 2SvUppslB (1952).
2) hist. till 1, 6 b; om den av Gustav Vasa 1540 utfärdade förordningen angående den provinsiella styrelsen i Västergötland. Almquist CivLokalförv. 2: 102 (1919). —
-PARAD. (numera bl. tillf.) parad av (kontingent som representerar ett) regemente; förr äv. konkret, om det deltagande förbandet. KrigsmSH 1798, 1: 97. TjReglArm. 1858, 2: 25 (konkret). —
-PASTOR. innehavare av den högsta kategorien av prästerliga befattningar vid ett regemente (i allm. endast en vid varje regemente, i fråga om moderna förh. bl. vid krigsorganiserat artilleriregemente); före 1927 särsk. om dylik präst som var upptagen på regementets fredsstat (o. som förestod regementsförsamling, där sådan fanns); jfr -predikant, -präst. HdlCollMed. 9/7 1696. Regements Pastoren vid Savolax Infanterie Reg:te Joh. Fabritius. PT 1758, nr 35, s. 3. (Vid Svea livgarde) voro .. (1791) 3 Regements-Pastorer. Wallquist EcclBefordr. 17 (1797). TjReglArm. 1889, s. 167. SoldIArtill. 1947, s. 8.
-PASTORAT. [åtm. delvis sannol. avledn. av -pastor] (†) regementspastors ämbete l. församling; jfr -församling. Fast än iagh för 2 åhr sedan war vocerat till RegementzPastoratet. VDAkt. 1689, nr 378. Därs. 1711, nr 332. —
-PIPARE. (förr) jfr pipare, sbst.1 7, o. -trumslagare. KlädkamRSthm 1675, s. 404 a. Angående efterföljande Stabs-Betjente, såsom FältskärsGesällerne, Rättegångsskrifwaren .. Regements-Piparen; Så blifwa desamma ansedde såsom Under-Officerares wederlikar. LMil. 4: 1354 (1706). Nordforss (1805). —
-PISTOLSMED~002, äv. ~020. (förr) jfr -hantvärkare. KrigVAT 1857, s. 39. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 60 (1882). —
-PJÄS. (om ä. förh.) jfr -stycke 2. Fält-Artillerie af så väl gröfre, som Regements-piecer. PH 14: 524 (1790). KrigVAT 1848, s. 16. —
-POST. (†) Regementspost .. (dvs.) post, som fortskaffas emellan soldatrotar för bref i embetsärender till befälet. Dalin 2: 770 (1855). Tholander Ordl. (c. 1875). —
-POSTMÄSTARE~0200. chef för posttjänsten vid krigsorganiserat regemente. —
-PREDIKANT. (om ä. förh.) predikant l. präst vid regemente; särsk. om regementspastor l. om regementspastors ställföreträdare; äv. om innehavare av den lägre prästerliga tjänsten på ett indelt regementes stat (motsatt: regementspastor); jfr -präst. Mönsterrulla 1623, s. 89 b. (Vi) förordna .. Bolinum, att .. wara Regementz predikant .. uthi Regementz prästens ställe. Bolinus Dagb. 62 (i handl. fr. 1675). LMil. 2: 171 (1688; om präst vid regemente). Henel 1729 35 (1730; om innehavare av prästerlig tjänst närmast under regementspastors vid Smålands kavalleriregemente). Det Svenska fotfolket (hade på G. II A:s tid) 4 (predikanter) vid hvarje regemente, af hvilka en var Regements-Predikant och hade nära dubbelt så stor aflöning, som de öfrige. 2VittAH 17: 50 (1839, 1846). Schück i 3SAH LII. 2: 302 (1941; om förh. 1783).
-PROFOSS. (förr) den till tjänsteställningen främste bland profosserna vid ett regemente. RR 11/9 1613. När något tjufweri begås, skola Regiments- och Compagnie-Profoszerne flitigt därefter slå. LMil. 1: 275 (1683). SvFolket 4: 237 (1939; om ä. förh.).
-PRÄST. (om ä. förh.) präst vid regemente; i sht inskränktare: den till tjänsteställningen främste av prästerna vid ett regemente (tidigast särsk. infanteriregemente); jfr -pastor, -predikant samt bataljons-, kompani-, skvadrons-präst. Ingen Öfwerste eller Ryttmästare hafwe macht at antaga någon Regementz eller Ryttare Präst aff egit god tyckie. Krijgsart. 1621, § 13. Regem(ents) Prest Her Peder 3. andre (präster) Her Johan Her Niels Her Peer. Mönsterrulla 1625, s. 31 a. Hvarvid Vi .., hvad Regements-Präster angår, låtit Vårt .. Förbud afgå til samtelige Regements-Chefs, at .. icke kalla .. flere än tvänne, Regements-Pastorn inberäknad. Wallquist EcclSaml. 5—8: 4 (1784). HT 1922, s. 238 (om förh. 1676).
Ssgr (om ä. förh., numera bl. tillf.): regementsprästs-, förr äv. regementspräste-beställning. (-präste- 1781) VDAkt. 1781, nr 96.
-PUKSLAGARE~0200. (förr) jfr -pipare, -trumslagare. LMil. 1: 138 (1682). KrigVAT 1852, s. 484 (om ä. förh.). —
-RAPPORT. regementschefs ordergivning till sina församlade bataljonschefer m. fl.; förr äv. om tillfälle då kompanicheferna vid ett regemente (jämte övrigt befäl på kompanierna) samlades för rapportering till (regementschefen l.) tjänstgörande majoren. TjReglArm. 1858. 2: 139. —
-RESERV. (förr) förband utgörande ett stridsgrupperat regementes reserv. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 51 (1886). ArtillRegl. 1940, 2: 73. —
(1, 5) -RODER, äv. -ROL. (†) bildl., om ledningen av en stat, ”statsskepps roder”. HT 1912, s. 118 (1656). Regenter .. som sittia widh Regementz-Rolet. Isogæus Segersk. 695 (c. 1700). Sahlstedt Hoffart. Bih. 14 (1720). —
(1, 6) -RÅD. [jfr t. regimentsrat, regeringsråd] hist.
1) = regemente 6 a. G1R 13: 29 (1540). Twå vtaff Regimentz rådet, skole altiid wara hoss, när Fougterne göre theris regenskap. CivInstr. 1 (1541). Minnesskr1734Lag 1: 24 (1934).
2) titel för medlem av regementsrådet (i bet. 1) l. för högre medlem av den centrala styrelsen l. förvaltningen under 1540-talet. RA I. 1: 250 (1540). Nils Krumme .. (var) år 1540 .. Regementsråd. 2VittAH 22: 258 (1861). Hildebrand Statsförf. 280 (1896). SvH 4: 237 (1920).
3) (mera tillf.) = regemente 6 b; äv. om medlem av denna institution. RA I. 1: 263 (1540). HSH 29: 93 (1541). 3NF (1932). —
-RÄKENSKAPER~0020, pl. (mera tillf.) räkenskaper förda vid ett regemente; jfr -räkning 1. HT 1950, s. 75. —
-RÄKNING.
1) (numera bl. ngn gg tillf.) i sg. l. pl.: räkenskaper förda (rörande uppbörden) vid ett regemente (under ett år). LMil. 1: 21 (1680). Hafwandes Regementsskrifwaren för desze penningar at göra räkning uti Regements-Räkningarne, dock under sin serskilte titul. Därs. 4: 1075 (1697). SFS 1828, s. 1706 (i sg.). 2RA 3: 580 (1917; i referat av handl. fr. 1734).
2) (†) i uttr. insätta på l. för regementsräkningen på l. uti banko, insätta i bank för regementes räkning l. på dess konto. LMil. 2: 356 (1690). Därs. 3: 40 (1692). —
-RÄTT, r. l. m. (om ä. förh.) regementskrigsrätt; särsk. motsatt: generalkrigsrätt; tidigast om den underrätt i ett fältläger som handlade mål rörande fotfolket (motsatt: ryttarrätt); förr äv. i uttr. sitta regementsrätt, delta i regementskrigsrätts session. Vnderrätten (i lägret) består vthi RegementzRätten vnder footfolket och RyttareRätten vnder Rytterijt. Krijgzart. 1621, § 122. Så förordnar Konglige Maj:t .. en Under- eller Regiments-Rätt, samt Öfwer- eller General-Krigsrätt. LMil. 1: 258 (1683). Satt jag regimentzrätt uthj gen:majorens qvarter j Pernau. KFÅb. 1912, s. 358 (1700). Bergv. 1: 591 (1714). SvFolket 4: 237 (1939). särsk. om underrätt vid regemente med två l. flera rättsinstanser. LMil. 2: 23 (1686). PH 8: 384 (1766). —
(1) -RÖVARE. (†) person som usurperat (härskar)makten, usurpator. Schroderus Os. 1: 753 (1635). Därs. 812. —
-SADELMAKARE~00200. (förr) jfr -hantvärkare. Hallman Förf. 207 (1837). TjReglArm. 1889, Bil. s. 9. —
(1, 5) -SAKER, pl. (-ment- 1587. -ments- 1589—1719) (†) ärenden l. frågor o. d. som röra styrelse l. regering o. d., regeringsärenden, statssaker. KalmStadg. 5/9 1587. Förfarenheet uthi regementz- och werdzlige saaker (bör ett riksråd ha). RA II. 2: 74 (1617). 2RARP I. 1: 18 (1719). —
-SCHULTZ. [jfr ä. t. regimentsschultheiss] (förr) regementsauditör. RR 11/9 1613. 2VittAH 17: 127 (1839, 1846; om förh. på 1600-talet). —
-SKOLA, r. l. f. (om ä. förh.) vid regemente: skola (i sht för manskap, äv. för underofficerare) där undervisning gavs i allmänbildande (o. militära) ämnen; äv. om vissa rent militära utbildningskurser vid regementen. Hazelius Förel. 55 (1839). KrigVAH 1844, s. 90 (om franska förh.). Har .. (rekryten vid gardena) ej nödig insigt i räkning, innanläsning och skrifning, kommenderas han .. i regementsskolan. Lundin NSthm 524 (1889). ”Regementsskolan”, hvilken innefattar .. dels korpralskola .. dels utbildning till yrkesmän. BtRiksdP 1892 B, 1: nr 1, FörslHärordn. s. 80. —
-SKRIVARE.
1) till 10; fram till omkr. 1880: vid regemente l. motsvarande förband anställd civilmilitär tjänsteman som bl. a. omhänderhade de (viktigare) ekonomiska göromålen inom förbandet (uppbärande av avgifter, uträkning o. utbetalning av löner o. d.); jfr -mönsterskrivare. RR 17/9 1613. Mönsterrulla 1623, s. 89 b. Regimentz schrifweren (bör göra reda) för Rollerne. RARP 2: 129 (1634). Domböckernes och Protocollernes hållande af Regements-skrifwaren. LMil. 2: 340 (1690). Regements-skrifwarne .. skola ifrån detta års början swara för Regements-medlen. PH 1: 101 (1719). Lagerlöf Mårb. 98 (1922; om ä. förh.).
2) till 10 c: fram till 1903 använd titel för vissa kanslitjänstemän vid flottans stationer (med uppgift att ombesörja personalens rullföring o. avlöning m. m.). Siöart. 1685, art. 88. TjReglArm. 1889, Bil. s. 8. VFl. 1929, s. 93 (om ä. förh.).
-SKRIVERSKA, f. [avledn. av -skrivare] (†) regementsskrivares hustru l. änka. Änkefru Regementsskrifverskan Wettermark. VDAkt. 1783, nr 261. jfr: Vice Regementsskrifverskan Fru Gustafva Carolina Kryger. ArvskifteVäxjö 1819. —
-SKRÄDDARE. (numera icke i officiellt spr.) föreståndare för regementes skrädderi. Hazelius Förel. 87 (1839). AB 1898, nr 95, s. 2. —
-SPANNMÅL. (†) om spannmål levererad (från militiehemman som voro anslagna) till ett regemente. LMil. 1: 168 (1682). Därs. 2: 15 (1686). —
(1 f) -SPEGEL. (†) om lärobok i militäryrket(s grunder). Delachapelle ExBook (1669; i boktiteln); jfr SvFolket 5: 236 (1939). —
(1) -SPIRA, f. (†) om regents spira; anträffat bl. i mer l. mindre symbolisk anv. RA II. 2: 139 (1617). —
-STAB, förr äv. -STAV, sbst.1 den personal vid ett regemente som står till chefens omedelbara förfogande för handhavandet av regementets gemensamma angelägenheter; förr äv. med inbegrepp av översten. KlädkamRSthm 1619 B, s. 104 a. Hvar Öffverste (har) sin regementz staff och hvar Capitein sin compagnie staff. RP 6: 139 (1636). Regementz Staben. 1 Öfwerste .. 1 prædicant .. 1 Auditeur .. 1 Regem(en)tz Skrifware (osv.). KlädkamRSthm 1653 A, nr 56. InfRegl. 1945, 1: 206.
Ssgr: regementsstabs-batteri. vid krigsorganiserat artilleriregemente: batteri omfattande huvudsakligen personal avsedd att stå till regementsstabens förfogande (för eldledning, samband, expeditionsgöromål o. d.); jfr -kompani. SoldIArtill. 1944, s. 8.
-kompani. (förr) vid krigsorganiserat infanteriregemente: kompani utgörande motsvarighet till regementsstabsbatteri vid artilleriet, sedan 1949 ersatt med: brigadstabskompani. InfRegl. 1945, 1: 207.
(1) -STADGA, r. l. f. (†) stadga l. förordning rörande riksstyrelse l. regering. CivInstr. 315 (1626). Fryxell i 2SAH 14: 244 (1831). —
-STALLMÄSTARE~0200. till 1892 titel för sådan befattningshavare vid kavalleri- o. artilleriregementen som omhänderhade utbildningen av remonterna o. undervisade befäl av olika grader o. befälselever i ridning. KrigsmSH 1797, s. 122. TjReglArm. 1858, 1: 95. Krusenstjerna Pahlen 1: 21 (1930).
(1) -STAM. (†) bildl., om stammen i det träd varvid regentens släkt i ett land kan liknas. HH 20: 310 (c. 1640). —
(1) -STAT. (†) styrelse- l. regeringssätt, styrelse, regering, regim; äv. dels närmande sig bet.: stat, rike, dels: (uppsättning av) personal inom administration l. förvaltning. Schroderus Os. III. 2: 11 (1635; om personal). Itt gott mynt är itt fundament till en god regementz stat. RP 8: 545 (1641). Hwadh han vthan Landtz vthi åthskilielighe Politier och Regementz Stater .. observerat hadhe. Gallius AÅkeson F 3 b (1643). —
(1) -STAV, sbst.2
1) (†) (regents) spira; anträffat bl. symboliskt l. bildl., särsk. övergående i bet.: makt. Widekindi KrijgH 956 (1671). Uti otta år förde Svante Sture Regements-stafven. Celsius G1 1: 9 (1746). Regementsstafven var .. ännu icke tagen ifrån Juda. Melin Pred. 2: 16 (1847).
2) (om ä. förh.) om (silverbeslagen kommando)stav utgörande ämbetstecken för vissa tjänstemän (särsk. för stadsvaktmästare); jfr regemente 9 o. härolds-stav. Herdin Upps. 1: 40, Pl. (1926; om museiföremål). Stadsvaktmästaren med regementsstaven. UpplFmT 41: 200 (1927; om förh. på 1600-talet). jfr silver-regementsstav. —
(1) -STOL. (†) tron; anträffat bl. bildl. Then Regementz stolen, hwilken Gudh haffuer bygdt för froma och rättfärdigha öffuerheet. PErici Musæus 3: Cc 4 b (1582). SvBL 3: 114 (1860). —
-STRAFF. (†)
-STYCKE. (-ment- 1687. -ments- 1616 osv.)
1) (†) till 1, 5, om ngt som utgör del av den organisation varigm statsmakten utövas (jfr regemente 1 g). Effter krigzfållckett är ett iblandh de förnembste regimentzstycken, genom huilcke alle riken oppehålldne .. varda. OxBr. 1: 95 (1616).
2) (förr) mil. till 10: lätt (ofta trepundig) fältkanon avsedd för taktisk samvärkan med infanteriet; särsk. om en av Gustav II Adolf i svenska armén införd typ av sådana kanoner; jfr -artilleri, -kanon, -pjäs. RP 6: 215 (1636). Feldtstycken äro .. hela, halfva och fierdedels Slangar, Falkonetter och Regementsstycken. Kiellberg KonstnHandtv. StyckKlock. 3 (1753). De s. k. regements-styckena, .. 3-(pundi)ge kanoner, med krutkammare. KrigVAT 1847, s. 283 (om förh. på 1600-talet). Regementsstycket, som vanl. uppställdes bland inf. och förflyttades med detta, ingick i det svenska art. till o. 1800. 2SvUppslB (1952). —
(1, 5) -STYRE. (†) ”statsroder”; äv. allmännare l. bildl.: statsstyrelse, regering. Fernander Theatr. 79 (1695). (Han) som vil antaga Regements styret, at regera land och rike. Lundberg Paulson Erasmus 170 (1728). Tegnér Armfelt 2: 144 (i handl. fr. 1793). —
(1, 5) -STYRELSE. (†) statsstyrelse, regering, ledning (av stat o. d.); äv. närmande sig bet.: styrelsesätt. Otijdigh Tracktan effter Regementz Styrelsen. Brask Pufendorf Hist. 7 (1680). EKM (har) .. fört regementsstyrelsen med rättvisa. 2RA 3: 1387 (1734). De .., som hålla den monarchiska Regements-styrelsen för det bästa Regeringssätt. Oelreich 245 (1755). Nordin i 2SAH 3: 265 (1803). —
(1) -STÅND. (†)
1) i uttr. uti sitt regementsstånd, då man är regent l. deltar i ett lands styrelse l. dyl. Lijka såsom .. (konung Jodocus) icke hade kunnat äfwen så wäl .. tiena Gudhi vthi sitt Regiments Stånd (som sedan han blev eremit). Schroderus Os. 2: 294 (1635).
2) i uttr. kapabel o. d. till regementsståndet, kvalificerad att tillhöra samhällets ledande grupp l. att delta i styrelsen. At han .. låter .. (sina barn) studera, at the måtte blifwa capabel och nyttige til Regementz ståndet. Rudbeckius Luther Cat. 83 (1667).
3) i bildl. anv. av 2, om de viktigaste själsförmögenheterna. Förnuftet, wilian och minnet, thet är Regementz ståndet, ty thetta regerar alle the andre. Muræus Arndt 4: 140 (1648). —
(1) -SYSSLA, r. l. f. (†) i pl.: regeringsbestyr; regeringsåtgärder. HC11H 3: 29 (1670). Ehrenadler Tel. 573 (1723). —
-TALS, adv. (-mente- 1643—1649. -ments- 1649—1726) (†) i regementsförband, regemente efter regemente, regementsvis. När .. Krijgzfolcket .. Regemente- eller Fennicketaals igenom landet sträcker. RARP 3: 321 (1643). Abrahamsson 194 (1726). —
-TECKEN.
1) (†) till 1 f: ämbetstecken för militär chef, tecken på ngns värdighet ss. militär ledare. Theras Feldtherre, hwilken til ett Regementz-tekn förer en lång Käpp aff Röö. Widekindi KrijgH 432 (1671).
(1) -TID. (numera bl. ngn gg arkaiserande) (ngns) regeringstid; särsk. i uttr. under, äv. (ut)i ngns regementstid. G1R 5: 107 (1528: i). Giffuitt .. then 28 februarij anno ottetÿe tw, vthj wår regementz tÿdh på th[et] fiortende. 2SthmTb. 6: 487 (1582). E: K: Mt: ifrån sin förste Regementz tijdh wårt k: fädernesslandz .. Regeringh .. förestått hafwer. RARP 1: 42 (1627). Polhem Bet. 1: 32 (1721: under). SvD(B) 1927, nr 19, s. 7. Anm. I äldre språkprov är det ofta svårt l. omöjligt att avgöra huruvida ssg föreligger; jfr regemente 1 c β. —
(1) -TILLTRÄDE ~020. (numera bl. ngn gg arkaiserande) tillträde till regeringen (l., i utvidgad anv., till tjänst ss. chef l. ledare o. d.); jfr -inträde. Brask Pufendorf Hist. 115 (1680). Samuelsson HALärovUpps. 369 (1952). —
(6 b) -TING. (†) rättegång inför ”regemente”. Huilchenn sack tilfornn paa thw regimentz ting (var) forhörtt, och ater till herratzting forskutten. HSH 29: 125 (1542). —
(1, 5) -TJÄNST. (†) offentlig tjänst l. befattning; statstjänst; särsk. i fråga om världsliga ämbeten. (Lärarna skola) aff hwar Schola någre Leffrera som tiänlige ähre att brukas i Kyrkie så wäl som Regementz tienster. Thyselius HdlLärov. 1: 66 (1623); jfr Frey 1850, s. 262. LReg. 227 (1648). —
-TRAKTÖR. (förr) person som (i traktörstält l. dyl.) mot betalning tillhandahöll brännvin m. m. åt ett regementes personal. KKD 5: 9 (c. 1709). —
-TROSS. (förr) fältorganiserat regementes under regementsstaben sorterande gemensamma tross. LMil. 4: 1608 (1717). InfRegl. 1945, 1: 207. —
-TRUMPETARE. (förr) innehavare (av underofficers grad) av den högsta trumpetarbeställningen vid ett beridet regemente. TjReglArm. 1889, Bil. s. 7. BtRiksdP 1899, 4Hufvudtit. s. 38. —
-TRUMSLAGARE~0200. (-ment- 1690. -ments- 1659 osv.) tidigast om den till tjänsteställningen främste bland (l. anföraren för) trumslagarna vid ett regemente; sedermera titel för chefen för ett regementes (l. motsvarande förbands) ”nummerspel”; numera bl.: musikunderofficer som har befälet över regementsmusikkår inför trupp o. d.; jfr tamburmajor. BoupptSthm 4/3 1659. En tima innan Förgadringen skulle slås, bör Regements-Trumslagaren med alla Trumslagare .. slå Regements-Marchen. ReglInf. 1751, s. Y 8 a. TjReglArm. 1858, 1: 71. Därs. 1931, s. 120. Arbetet(A) 1953, nr 308, s. 14.
-UNIFORM, r. l. m. (om ä. förh.) för visst regemente(s officerare) fastställd uniform. SP 1809, nr 9, s. 2. KrigVAT 1845, s. 357. —
-VAGNMÄSTARE~0200. (förr) chef för ett regementes tross; jfr general-vagnmästare. LMil. 1: 279 (1683). KrigVAT 1855, s. 143. —
-VAKT. (förr) vakt vid bivackerande l. kasernerat regemente; särsk. om central (vid regementschefens förläggning befintlig) vakt vid ett kavalleriregemente (motsatt: standarvakt). Ifrån Regements-wakten .. utgår .. patroull .., som ser efter om Standar-wakterne äro wakande. LMil. 4: 1374 (1709). DA 1793, nr 42, s. 4. —
-VAKTMÄSTARE~0200. (förr) till regementsstab hörande officer i rang närmast under överstelöjtnanten; jfr överste-vaktmästare. RR 11/9 1613. KlädkamRSthm 1619 B, s. 13 a. 2VittAH 17: 127 (1839, 1846; om ä. förh.). —
-VETERINÄR. till fältveterinärkåren hörande veterinär av den kategori som är närmast högre än bataljonsveterinär, vanl. innehavare av den högsta veterinärtjänsten vid ett regemente (l. motsvarande förband). Reg(emen)ts- och bataljons-veterinärer. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 58 (1879). Öfverinseendet öfver sjukvården af truppförbandets hästar utöfvas af regementsveterinären. SFS 1886, nr 106, s. 3. SoldIArtill. 1944, s. 7.
-VIS, adv. (-ment- 1911. -ments- 1675 osv.) med vart regemente för sig l. bildande en enhet; regemente för regemente; i regementsförband; (i) hela regementen (åt gången). Bolinus Dagb. 92 (i handl. fr. 1675). Finnes den brottzlige ey igen .. betale då det Tågande Krigsfolcket skadan, Regementz- eller Compagnie-wijs. Abrahamsson 79 (1726). Artilleriet är så starkt nuförtiden så det bara kvaddar ihjäl .. kompanivis och regementsvis. Martinson Nässl. 185 (1935). —
-VÄBEL. tidigast om sådan medlem av regementsstab som främst hade till uppgift att vara allmän åklagare inom regementet o. övervaka värkställigheten av bestraffningar; sedermera om befälsperson (numera underofficer) som ansvarar för polisuppsikten inom ett regementes etablissemang, övervakar ordning o. snygghet o. har tillsyn över regementets arrest. Schmedeman Just. 830 (1683). För Regementz Wäbeln: En Staf med försölf(ra)t knapp, dubbsko och holck. GenBesMRulla 19/9 1719; jfr -väbel(s)-stav. När Bönen (vid vaktparaden) är förbi, .. läses fram för Fronten några §.§. af Krigs-Articlarne utaf Regements-Väbeln. ReglInf. 1751, s. 4. SFS 1912, s. 1069.
-VÄRKTYGSVAGN~002. (förr) i regementstross ingående vagn med last av värktyg. Tingsten AnvTakt. 25 (1887). TjReglArm. 1889, Bil. s. 105. —
(1, 5) -VÄSENDE. (†) sammanfattande, om olika (civila) organ för statsmaktens utövning; (organisation för) statsstyrelse l. administration o. d.; äv. närmande sig l. övergående i bet.: stat. Effterdy Kongl. M:tt .. nödgas .. att begifve sigh öfver till Lifflandh att disponera så krigs som regementz väsendedh till landzsens .. försvar. RP 1: VII (1622). Uti hwad swagt .. tilstånd Regements-wäsendet war försatt, när K:gl Maj:t A:o 1672 trädde til Regementet. HC11H 9: 148 (1697). 2RA 1: 325 (1723). —
(1) -ÅR. (numera bl. ngn gg arkaiserande) regeringsår; särsk. i sådana uttr. som under, äv. (up)på l. (ut)i ngns första l. andra o. d. regementsår. På sit tijende Regementz åår .. vpreste sigh (Xerxes) .. til at vnderkufwa .. Grekeland. Schroderus Sleid. 16 (1610). Dens. Os. 1: 698 (1635: Vthi). Hildebrand Medelt. 2: 137 (1884). —
-ÄMBETE. (†)
1) till 1: ngns ämbete som regent l. medlem av en stats regering l. ledande krets; särsk. om riksämbete; äv. i uttr. sitta uti regementsämbetet, tillhöra de ledande, sitta i regeringen. RARP 2: 206 (1636; om riksämbeten). Förlähne (Gud) Ed:s högh-Grefl. Nådhe krafft aff högdenne det swåra regementz ämbete att uthföra. BraheBrevväxl. II. 1: 202 (1662). Brask Pufendorf Hist. 19 (1680: sutto).
-ÄRENDE.
1) (†) till 1, 5: regeringsärende, statsärende, ”statssak”. L. Paulinus Gothus Arch. 118 (1630). Sahlstedt Hoffart. 54 (1720).
2) (numera bl. tillf.) till 10: ärende som rör ett regemente. 2RA 1: 55 (1719). Arnell Stadsl. 72 (1730).
Spoiler title
Spoiler content