REKVISITORIAL, n.; best. -et; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. requisitorial samt ä. eng. requisitorial o. fr. réquisitorial, adj.: som innehåller l. utgör en begäran av ngt slag l. en anklagelse; till stammen i nylat. requisitorium, begäran o. d. (motsv. t. requisitorium, eng. requisitory, fr. réquisitoire), o. mlat. requisitorius, adj., som utgör en begäran o. d., till p. pf.-stammen av lat. requirere (se REKVIRERA)]
(†) skrivelse innehållande en begäran l. anhållan o. d. Kejserl. Håfvet (i Wien har) låtit afgå Requisitorialer til Riksförsamlingen i Regensburg om fri durch-marche för den til Böhmen antågande Franska Armeen. PT 1758, nr 53, s. 2. Meurman (1847).
