RENKONTRERA, v. -ade. vbalsbst. -ING.
Etymologi
[jfr ä. eng. rencontre, eng. rencounter; av fr. rencontrer, av ffr. re- (jfr RE-) o. encontrer, av ett vulgärlat. incontrare, till lat. in contra, emot (se IN-, prefix1, o. KONTRA). — Jfr RENKONTER]
(†)
1) eg.: träffa på l. stöta samman med (ngn); tillfälligtvis träffa på o. därvid råka i strid med (ngn l. ett fientligt förband o. d.); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om striden. NAv. 22/5 1656, s. 1. (Jag har) varit utcommenderad på många små partier i Pohlen .. och som offtast med ströfwande fiendtelige partier hafft rencontreringar. HH XVIII. 3: 66 (1738).
2) uppträda fientligt mot l. angripa (ngn) l. dyl. Ja them iagh æstimerat, / för trogna wenner bäst, / oskÿldigt rencontrerat, / haa the migh aldramäst. Visb. 3: 191 (1651).
