[jfr t. retribuieren, eng. retribute, fr. rétribuer; av lat. retribuere, ge tillbaka, ge (ngt) ss. ersättning för ngt, av re- (se RE-) o. tribuere, tilldela, ge m. m. (jfr TRIBUT). — Jfr RETRIBUTION]
(†)
1) ge (ngt) i gengäld; vedergälla, löna o. d. Andersson(1845). Dalin(1855). Ekbohrn(1904).
2) ersätta l. betala igen (pänningsumma). Att retribuera den .. tillgripna summan. Axelson K12Tid 206(1888). —
Särsk. förb.: RETRIBUERA IGEN. (†) till 1: komma med l. lämna (ngt) i gengäld för ngt. (Jag) weth intet af importance igien att retribuera som Ederss Exellentz allaredo icke wetterliget kan wara. Adolf Johan(1659) i HSH 9: 220.
