SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RITTER, m.; ss. självständigt ord anträffat bl. i pl. =.
Etymologi
[av t. ritter (se RIDDARE)]
(†)
2) i uttr. fyrtio ritter, fyrtio riddare (se d. o. 2 e). Herlicius Alm. 1642, s. 10.
Ssg: (1) RITTER-MÄSTARE. [jfr t. rittermeister] (†) chef för rytteriavdelning (rytterifana); jfr ryttmästare. Carl IX Cal. 105 (1596).
Spoiler title
Spoiler content