SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1959  

RUFFARE ruf3are2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.

Etymologi

[till RUFF, sbst.5, o. RUFFA, v.4]

sport. deltagare i idrottstävling, som ruffar l. brukar ruffa. Swing 1920, nr 1, s. 6 (om boxare). IdrBl. 1939, nr 58, s. 17 (om fotbollsspelare).

Ssgr (sport.): RUFFAR-, äv. RUFFARE-KONST. jfr konst 7; i sht i pl. Man hann .. (vid en bandymatch) konstatera, att .. (N. N.) ej glömt sina ruffarkonster. IdrBl. 1924, nr 13. s. 10. —

-LAG, n. lag som ruffar l. brukar ruffa. IdrBl. 1918, s. 109. —

-MATCH. ruffig match. IdrBl. 1918, s. 109. —

-TAG. = -konst; i sht i pl. IdrBl. 1916, s. 95.

SAOB

Alfabetisk lista

  ruffa verb5
  ruffad
  ruffande
  ruffande
  ruffande
  ruffare subst.
  ruffe
  ruffel subst.
  rufferske
  ruffig adj.1
  ruffig adj.2

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content