publicerad: 1960
RUSTKAMMARE rus3t~kam2are, förr äv. RUSTKAMMAR, r. l. m., l. RUSTKAMMER, m.; best. -en, äv. (till obest. -kammare l. -kammar) -kammarn; pl. -kamrar (Carl XII Bref 358 (1698: rustkammrarna) osv.), äv. (till sg. -kammare l. -kammer) = (ArkliR 1572, avd. 1 (1560: RustCammer), Sturzen-Becker 1: 37 (1861: rustkammare) osv.).
Ordformer
(rost- (-å-) 1553—1684. rust- 1557 osv. ruste- 1564—1685. — Se för övr. KAMMARE, sbst.2)
Etymologi
1) lokal l. byggnad för förvaring (o. reparation) av vapen, rustningar, krigsmateriel o. d.; arsenal (se d. o. 2), tyghus; äv. med inbegrepp av (l. med tanke uteslutande på) i en sådan lokal l. byggnad förvarade förråd; särsk. (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) om lokal l. byggnad (av mer l. mindre utpräglad museikaraktär) för förvaring av vapen, rustningar osv. från äldre tid; jfr ARKLI 2. Meyerson VapArboga 168 (i handl. fr. 1553). Een Rijkzens Tymästare, skall ochså förordnes, som haffuer under sitt inseende .. Rijkzens Artillerij .. Så och Rust-Cammerne. RF 1634, § 19. Nu äro på wisza rum i Slott och Fästningar sådana Scot-huus eller Rustkamrar giorde. Rudbeck Atl. 4: 202 (1702) Utom Kongl. Bibliothequet äro ock i Stockholm til finnande .. (bl. a.). Cabinetter af Mynt och Naturalier, Antiquitets-Samlingar och Rustkamrar, jemte andra Curieusiteter. Rüdling 307 (1731). (Flyttandet) av den äldre rustkammaren från dess äldre lokaler. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. XIV (1930). Kyrkorna begagnades förr i stor utsträckning som en slags rustkammare för socknen. FoF 1938, s. 61. I Madrid .. begagnade vi tillfället att bese stadens sevärdheter, .. (däribland) rustkammaren Museo de la real armeria med en vapensamling utan motstycke. Henning HbgMinn. 1: 219 (1950). — jfr LIV-RUSTKAMMARE. — särsk.
a) (förr) i uttr. kungliga rustkammaren l. Kungl. Maj:ts rustkammare, om (lokal för förvaring av) vapen o. utrustning (urspr. rustningar o. hästutredning) för konungens (o. rikets) krigsfolk (o. för konungen personligen); äv. i uttr. Kungl. Maj:ts egen rustkammare, om (lokal för) konungens personliga utrustning; jfr b. Kong:e M:ttz archelij och rustecammar. HH XIII. 1: 138 (1564). Kongl. Maij:tz egen Rust-Cammer. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. XIII (cit. fr. 1614). Alla Klingor som effter .. proof för godh ährkiennas skohla .. uthi Kongl. Majt. Rustcammar och emoot Rustmästarens quittens Lefwereras. SvVapSÅ 1926, s. 26 (1682). Smedhens i Kongl. Råstkammaren. BoupptSthm 1684, s. 869 a. 2NF (1916).
b) (förr) i uttr. stora resp. lilla rustkammaren, om de lokaler på Sthms gamla slott, där kronans vapenförråd (arsenalen) resp. konungens personliga rustningar, vapen o. d. (jämte sådan materiel från äldre tid) förvarades; äv. med inbegrepp av (l. med tanke uteslutande på) de i dessa lokaler förvarade föremålen. Bärenn Ruste Mestares Regenskap for Store Rust Camaren. BärRustmRegensch. 1562—63, s. 5 a. Ähr Leffwererett vthi Denn Lille Rwsth Cammerenn som Tidemann Rwstmestere anamade Förgÿltte Messingz Stegbögler. KlädkamRSthm 1619 A, s. 92 b. Vnder stora Rustkammaren som ähr under Rikzsaalen, så är Kiällrarna till Ööll och wijn för Hofhållningen. AntecknSaml. 291 (1660). KlädkamRSthm 1716 B, s. 24. Stora och Lilla rustkammaren .. bildade tillsammans Livrustkammaren. 2SvUppslB 24: 759 (1952).
2) [specialanv. av 1] mil. (numera icke officiell) benämning på lokal l. byggnad för förvaring av vapen o. annan krigsmateriel o. utrustning tillhörande ett regemente l. ett kompani o. d., förråd; regementsförråd resp. kompaniförråd o. d. SamlFörfArméen 5: 668 (1764). Adelsköld Dagsv. 1: 164 (1899). 2NF (1916).
3) [specialanv. av 1] (förr) om rum l. byggnad på ett rusthåll (se d. o. 2), där mundering m. m. för ryttare o. häst förvarades. PH 2: 1151 (1734). Å rustkammare vid rusthållen förvaras all till så väl karl som häst hörande utredning. Hazelius Förel. 104 (1839). Sadel- och betsel-tyg åtfölja hästen till Rusthållet, och förvaras i dess Rustkammare. KrigVAH 1840, s. 181. De Geer Bergsl. 22 (1951).
4) [specialanv. av 1] sjömil. förrådsrum på en örlogsstation; dels om förrådsrum för beklädnad o. d., dels (förr) om varje enskilt fartygs förrådsrum i land (avsett för tågvirke o. d.). Fartygs Chefen är ansvarig at alla dess upbördsmän inlägga Upbörderne i Fartygets Rustkammare eller Förråd. ReglArméenFl. 1788, s. 19. Det hände på den tiden byte av kläder skedde på rustkammaren, berättar Örlogsposten. SDS 1955, nr 324, s. 6.
5) [specialanv. av 1] (om ä. finländska förh.) förråd(srum) för fångkläder o. d. på fängelse. BerFinlFäng. 1866, s. 75.
6) (†) lokal l. byggnad för förvaring av utrustning o. redskap o. d. (På en gård bör finnas) Snickarestufwu, Rustkammar, drängestufwu (osv.). Rosenhane Oec. 46 (1662). Därs. 61. Om thet ther brede vid varande vagnsskiul inredes och til stallet lägges, tå äfven ther af Rustkammare kan inrättas. VDAkt. 1761, nr 80; möjl. till 3.
7) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, om ngt (konkret l. abstr.) som utgör ett förråd varur ngn (vid behov) kan utrusta sig (för ngt ändamål) o. d., arsenal (se d. o. 2 c). Andeligh Rustkammar til dödhen. Schroderus Casmann (1615; boktitel). Tu Luft, tu Regnetz Brunn, tu Stormens Ruste-Kammar. Spegel GW 65 (1685). Saxar, små knifvar, nåldynor och andra vapen, som tillhöra fruntimmers rustkammare. Mellin Nov. 1: 449 (1829, (1865). (Tegnér tar) från enskilda författare upp ett och annat ord som icke tillhörde den allmänt poetiska rustkammaren på Gustaf III:s tid. Mjöberg Stilstud. 255 (1911). Den nazistiska propagandans rustkammare. GHT 1943, nr 78, s. 6.
Ssgr (i allm. till 1): A: RUSTKAMMAR-, äv. RUSTKAMMARE-BETJÄNT, m. (numera bl. i skildring av ä. förh.) lägre tjänsteman vid rustkammare; jfr betjänt, sbst. 2 b. BoupptSthm 1673, s. 1282 a. KrigVAT 1849, s. 328. —
(2) -BOK; pl. -böcker. (förr) bok vari anteckningar fördes rörande de persedlar som soldater erhållit ur kompanis rustkammare. TjReglArm. 1858, 1: 212. —
-DRÄNG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) vaktmästare l. (vapen)hantvärkare l. dyl. vid rustkammare. SvKrig 1611—1632 Bil. 2: 447 (1612). —
-FÄSTSMED. (-kammar-) [senare ssgsleden möjl. av fäste o. smed] (†) vid rustkammare anställd smed som förfärdigade o. reparerade svärdsfästen? RustCammarfästsmeden Bengt Peersson Getingh. BoupptSthm 1678, s. 315 a. —
-GEVÄR. (-kammare-) (†) om vapen förvarade i rustkammare. Herr General Lieutnantens brefv medh specificationerne på Örebroos och Jönköpings rustkammaregevähr hafver iagh .. bekommit. Carl XII Bref 358 (1698). —
-HANTVÄRKARE~0200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (vapen)hantvärkare anställd vid rustkammare. Branting Förf. 3: 113 (cit. fr. 1784). —
(1, 2, 4) -INVENTARIUM. (-kammar- 1655 osv. -kammars- c. 1700) jfr inventarium 1 a; särsk. till 1. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 93 (cit. fr. 1655). —
(4) -KORPRAL. (utom i skildring av ä. förh. numera bl. tillf.) korpral med tjänstgöring vid rustkammare. UFlott. 1: 125 (1882). VFl. 1919, s. 8. —
(2) -OFFICIANT. (-kammar-) (†) uppbördsman vid regementes förråd, förrådsförvaltare. SamlFörfArméen 5: 58 (1789). —
-PERSON. (-kammar-) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i pl., = -personal. HovförtärSthm 1617—18, s. 29. SvKrig 1611—1632, Bil. 2: 288 (1938). —
(1—3) -PERSONAL. jfr personal, sbst.1 II 2; särsk. till 1. Holmberg Artill. 4: 195 (1886; om förh. 1625). —
-RÄKENSKAP~102, äv. ~200. i pl., om räkenskaper förda vid rustkammare. Alm BlVap. 46 (1932; om förh. c. 1640). —
-SKRIVARE. (förr) skrivare vid rustkammare; jfr rustnings-skrivare. BoupptSthm 13/4 1655. SthmStCal. 1772, s. 31. —
-SMED. (numera bl. i skildring av ä. förh.)
2) till 2: (civilmilitär) tyghantvärkare (med sergeants tjänsteställning) vid regemente o. d. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. ser. K, nr 22. Vid .. gevärsreparationsverkstäderna (äro anställda) rustkammarsmeder och stockmakare. SFS 1881, Bih. nr 36, s. 15. PT 1901, nr 17 A, s. 2.
Ssgr (till -smed 2; numera bl. i skildring av ä. förh.): rustkammarsmeds-befattning. jfr befattning 2 d. PT 1894, nr 258, s. 4.
-STAT(EN). (förr) sammanfattningen av den till en statlig rustkammare l. till alla statliga rustkamrar i ett visst land hörande personalen; äv. om utgiftsstat omfattande löner till sådan personal. HC11H 5: 164 (1680). Den s. k. rustkammar-staten, bestående af åtskillige handtverkare-löner, öfverflyttades (enligt 1816 års organisation) på reg:terne under namn af bevärings-stat. KrigVAT 1850, s. 180. —
-SÄLLSKAP. (-kammar-) (†) i sg. best., om den i artilleriets fredsorganisation ingående personal som tjänstgjorde vid rustkammaren. Holmberg Artill. 4: 192 (cit. fr. 1619). —
(2) -UNDEROFFICER~10102. (förr) underofficer tjänstgörande vid regementes rustkammare. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 38, ProtLandtförsvarsär. s. 64. —
-VÄRKTYG~20, äv. ~02. (numera bl. tillf.) värktyg avsett för reparation av vapen o. d. (vid rustkammare). Grundell UnderrArtill. 218 (1705; i pl., ss. rubrik).
B (†): RUSTKAMMARS-INVENTARIUM, se A.
Spoiler title
Spoiler content