publicerad: 1960
RUSTNING rus3tniŋ2, sbst.2, r. l. f., förr äv. RUSTING, f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(roost- 1525. ros- 1527. rost- 1525—1656. rust- 1540 osv. rys- 1558. ryss- 1590. ryst- 1535—1600. rös- 1558. röst- 1525—1561. -ing 1541—1665 (: Krijgzrusting). -ning 1525 osv.)
Etymologi
[y. fsv. rostning; jfr dan. o. nor. rustning, mlt. rustinge, fht. rustunga (t. rüstung); vbalsbst. till RUSTA, v.1]
a) handlingen att förse l. utrusta ngn l. ngt med vad som erfordras för ett visst ändamål; särsk. konkret(are), om det (t. ex. redskap, förråd o. d.) varmed ngn l. ngt utrusta(t)s, utrustning, utstyrsel; i konkret(are) anv. utom i α numera nästan bl. mer l. mindre bildl., oeg. l. med mer l. mindre tydlig anslutning till 2 c. Hestanars rusting. Sak. 14: 20 (Bib. 1541; Luther: die rüstunge der rosse; Bib. 1917: hästarnas bjällror). (Sv.) Rustning, .. (lat.) Expeditio, instructio, instructus. Linc. (1640). Främst uti raden Han sjelf (dvs. den i stövlar, sporrar, kappa m. m. klädde brudgummen), med all sin rustning får rida. Strand NeliSuec. 40 (1753). Fattige Resande (kunde) .. med lindrigare vilkor fortskaffas med posten, och hvar postgård härtil bekomma en rustning af en vagn och et par hästar. AdP 1800, s. 805. Jag bytte nyss om strängar, / Och Lyrans hela rustning, / I uppsåt, att Herákles' / Bedrifter sjunga. Tranér Anakr. 1 (1833). Den avlidne ärkebiskopens personlighet och intellektuella rustning. SvD(A) 1931, nr 297, s. 4. — jfr BAK-, KÖR-RUSTNING. — särsk.
α) handlingen att ordna solven i en vävstol o. förse denna med en (för olika mönster olika beskaffad) anordning för manövrering av solven (jfr RUSTA, v.1 h α); äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande material varav en sådan anordning består; äv. konkret, om anordning för manövrering av solven i en vävstol (särsk. i uttr. enkel rustning, om sådan anordning bestående endast av vanliga skaft, sammansatt rustning, om sådan anordning bestående av vanliga skaft o. harneskskaft); numera bl. (i konkret anv.) ss. senare led i ssgr. Då .. tågen eller rustningen, som sätter sålfven i rörelse, är applicerad (osv.). Ekenmark Hb. 14 (1820). Vid väfstolens rustning för façonerade väfnader .. tyckes att man med förmon skulle kunna begagna ståltråd. Därs. 93. Rustningen af en väfstol med ståltråd. Därs. Mönstret kräfver, med enkel rustning, åtta skaft och åtta trampor. Andersson Väfn. 56 (1880). En väfstol, som har sammansatt rustning. Därs. 65. jfr: Dragrustning el. harneskinredning, som begagnas bl. a. för damast. 3NF 20: 1036 (1934). — jfr BAK-, HARNESK-, VÄV-RUSTNING m. fl.
β) i vissa konkreta anv.
α') (†) om hjulunderrede. Hela inrätningen för hiulen eller rustningen .. är giord af järn och kan lätteligen, så väl sättas til som tagas ifrån slädan, alt som den finnes vara nödig på resan eller ej. VetAH 1744, s. 212.
β') [jfr motsv. anv. i t.] (†) på magnet: armatur (se d. o. II 1). De Rogier Euler 3: 122, 127 (1787).
γ') [jfr t. rüstung, byggnadsställning, scen] (†) estrad, tribun. I Kyrkan, där en skön rustning war upslagen, och med rödt skarlakan öfwerdragen: där satt Konungen på en stol och utdelte Riddareståndet. Girs J3 137 (1627).
δ') [jfr 2 c α] (i sht skämts.) i uttr. i full rustning, fullt utrustad, klädd i allt som tillhör en ämbetsdräkt o. d.; i sht förr äv. allmännare: i full gala l. dyl. En Biskop .. i sin fulla rustning. Nordforss (1805). (Sv.) Hon är i full rustning. .. (Fr.) Elle est dans ses plus beaux atours. Därs.
b) förberedelse (se d. o. 1), förberedande arbete, tillrustning; särsk. i pl., konkretare. Sommaren tillbragtes med rustningar för resan. Rydberg Sing. 50 (1857, 1865). Emellertid började rustningarna till bröllopet, som skulle räcka i tre dagar. Strindberg Hems. 132 (1887). Dens. Kronbr. 17 (1902).
a) handlingen att rusta (se RUSTA, v.1 2 a) l. att förse soldater l. stridskrafter o. d. med vapen, utrustning, krigsmateriel o. d.; förberedelse l. tillrustning för strid l. krig(föring); äv. om (ss. led i sådan förberedelse ingående) fabrikation av vapen o. annan krigsmateriel; äv. (mil.) om mobiliseringsövning o. d.; äv. konkretare, om enskild omgång av l. enskild åtgärd för rustning; äv. bildl. Wollimhaus Ind. (1652). Franska Hofvets stora förundran öfver Änglands starka rustningar. GT 1787, nr 122, s. 1. En krigisk rustning emot all i nyss förflutna tider erkänd förtjenst i vår vitterhet. Rosenstein i 2SAH 9: 201 (1820). Sådan övning eller större rustning, som till utrönande av arméns, marinens eller flygvapnets krigsberedskap .. kan bliva särskilt anbefalld. SFS 1943, s. 1089. Rustning för krig. Martinson KärlekKr. 271 (1947). — jfr FÄLT-, KRIGS-RUSTNING m. fl. — särsk.
α) mil. om åtgärder som erfordras för att en fästning skall vara i full krigsberedskap. Fästningens sättande i försvarbart skick .. kallas dess armering eller rustning. Busch Fästn. 5 (1888). Krigsrustningen (av en fästning) omfattar: besättningens organisation, den artilleristiska rustningen, den fortifikatoriska rustningen, inbegripet ordnande av förbindelser, intendenturrustningen och sjukvårdsrustningen. Bjuggren Fästn. 64 (1915).
β) (†) om åtgärd l. (övergående i b) anordning för belägring. Genom ett verksamt begagnande af vallar och andra rustningar, injagade han snart förskräckelse hos invånarne och intog platsen på inalles fyratio dagar. Emanuelsson Polyb. 2: 105 (1834).
γ) [i vissa fall möjl. utgående från b l. c] (†) övergående till en beteckning för tillståndet att vara rustad, i uttr. vara i (svår) rustning (emot ngn), hålla på med (stora) rustningar l. vara (starkt) rustad för att försvara sig l. föra krig (mot ngn), vara i sin rustning, vara rustad l. beredd till strid, komma i rustning, göra sig rustad l. beredd till strid, stå i rustningen, stå uppställd i slagordning o. beredd till strid. Tu vilth .. lathe förfare, um rydzerne ähre udi svår rustningh, eller um the ähre benägne till fredstondh. G1R 26: 422 (1556). Kongen i Pålandh ähr i svår rustningh emott the liiffländer. Därs. 27: 166 (1557). Schyterna, och the Göther .. woro .. vthi sin Rustning, och hadhe sworit sigh tilsammen til at fördärfwa .. the Romare. Schroderus Sleid. 77 (1610). Förr än theras Grannar få thet spöria, och kunna komma vti Rustning, så hafwa the Landet förderfuat. Petreius Beskr. 4: 1 (1615). (Lat.) Stare in procinctu. .. (Sv.) Stå i rustningen. Linc. Nnn 1 b (1640).
b) konkret, om militär utrustning (vapen, kläder, krigsmateriel o. d.) varmed en soldat l. en armé o. d. är försedd; numera nästan bl. i skildring av ä. förh.; jfr a β, γ, c, 4. Hans wagnar, hestar, fasta städher, och rusting. 2Kon. 10: 2 (Bib. 1541; Luther: rüstung; Bib. 1917: vapen). Han bytte drägt och hans kind den brann, / Se'n han vapen och rustning fått. Runeberg 5: 97 (1860). Trots denna krigiska rustning (dvs. sköld, lans o. brynja) .. är Athena framförallt den fredliga odlingens beskyddarinna. Kulturen 1951, s. 6. — jfr FÄLT-, KRIGS-RUSTNING.
c) [specialanv. av b] förr (i sht under slutet av medeltiden o. början av nyare tiden) ss. skydd mot hugg o. stötar o. d. av krigare (i sht ryttare) buren stridsdräkt vilken täckte hela l. större delen av kroppen o. var tillvärkad av metall l. av läder (förstärkt med metall) l. av tyg förstärkt med metall o. d.; äv. om (vanl. av metall förfärdigat) skydd för vissa delar av en ryttarhästs kropp; stundom svårt att skilja från b; jfr BRYNJA 2, HARNESK 1, KYRASS, PANSAR 1, PANSAR-SKJORTA. Gode förstondige Räsige .. medt god Rostningh. G1R 6: 44 (1529); möjl. till b. Knächterne som rustning och Spetzer drage schole .. bliffwe hollendis på Sletterne. Därs. 15: 156 (1543). Rustningen .. utgjordes under hela äldre medeltiden af en fullständig drägt af jernmaskor, öfver hvilken träddes en ärmlös rock af silke eller ylle. Strindberg SvFolk. 1: 221 (1881). Man skulle .. vara hågad antaga, att med denna .. (år 1332 köpta häst) följt rustning af hufvud-, bröst- och ryggharnesk. Möller Jordbr. 75 (1881). Våra konungars dräkter, vapen och rustningar (ha) kommit att hamna .. i hjärtat av Nordiska museet. Fatab. 1949, s. 11. — jfr HOVMANS-, HÄST-, PALATIN-, PANSAR-, PLÅT-, STRIDS-RUSTNING m. fl. — särsk.
α) i uttr. full (l. fullständig) rustning (jfr 4), rustning som täcker hela kroppen; särsk. i uttr. i full rustning (jfr 1 a β δ'), iklädd sådan rustning, äv. allmännare l. bildl. (o. möjl. delvis att hänföra till b): fullt stridsberedd l. fullt rustad; jfr FULL, adj. 6 h. Stundom motte .. (de unga adelsmännen) och öffua sig wdi ridderliga öffning wdj theres harnisk och fulla rustning. Brahe Kr. 2 (c. 1585). Hela Europa står väpnadt till tänderna; antingen vi vända oss till höger eller venster, finna vi (dvs. tyskarna) våra grannar i full rustning. KrigVAH 1888, s. 25. I Sverige gjorde man under äldre vasatiden åtskillnad mellan köritz och drabbtyg, av vilka det förra var en fullständig rustning medan det senare saknade benskenor och järnskor samt för övrigt var av enklare utförande. Kulturen 1943, s. 28. En vanlig häst kunde förvisso inte klara en riddare i full rustning varken under ett fältslag eller en tornering. Edström Mossgrönt 1: 96 (1950).
β) (numera i sht i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr α); särsk. om ngt som ngn har (l. tänkes ha) iklätt sig l. påtagit sig o. dyl. ss. ett skydd l. om ngt som tänkes ss. en tung dräkt o. d. Wij see här hwadh Christus haffuer brukat emoot .. (djävulen) för rustning och wärio .. nemliga Gudz ord. LPetri 1Post. V 6 a (1555). Själfva den undervisande alexandrinens tunga rustning missklädde honom (dvs. Choræus) mindre än de flesta. Snoilsky i 3SAH 9: 19 (1894). Troget .. följde han greven, när denne (vid visningen av ett slott), skramlande med en rustning av årtal, irrade som en storhetens parodiska skugga i de många praktsalarna. Siwertz Sel. 2: 95 (1920). Hennes .. cynism var en rustning innanför vilken hon blödde. Dens. Pagoden 229 (1954).
3) sjöt. motsv. RUSTA, v.1 3: utrustning av ett fartyg l. en båt; äv. konkretare, om enskild omgång l. del av sådan utrustning. Ett fartyg som är under rustning. Platen Glascock 1: 11 (1836). Vad angår rustningarna av båten förklarar Lindahl, att han uppdragit åt en arbetare att utföra arbetet men att icke göra det på ordinarie tid. SvD(A) 1934, nr 19, s. 20. Ett fartygs klargöring för expedition kallas rustning. UFlottMansk. 1945, s. 128. — särsk. (†) konkret, om utrustning på fartyg. PolitVis. 312 (1644).
4) (numera nästan bl. om ä. förh.) motsv. RUSTA, v.1 4, i fråga om rusttjänst l. rusthåll o. d.: handlingen att (mot åtnjutande av skattefrihet l. vissa andra förmåner) tillhandahålla o. utrusta (en l. flera) ryttare (jämte häst resp. hästar) l. häst(ar) l. (i vissa trakter) båtsman (båtsmän) l. (i fråga om förband som ombildats från kavalleri till infanteri) fotsoldat(er) för militär tjänstgöring l. fullgöra annan prestation enligt rusttjänstens l. rusthållets krav; äv. om handlingen att tillhandahålla o. utrusta fartyg för militärt ändamål; äv. övergående i bet.: rustningsskyldighet; äv. konkret, dels om (av vapen, klädespersedlar o. d. bestående) utrustning för en ryttare osv., dels om hela den en (l. flera) rustningsskyldig(a) åliggande prestationen (bestående av uppsatt(a) ryttare med häst(ar) o. utrustning l. dyl.), dels ss. beteckning för en enhet vid presterande av rusttjänst, bestående av ryttare med häst o. utrustning (jfr RUSTTJÄNST 2); i sistnämnda bet. äv. i uttr. full rustning (jfr 2 c α); särsk. i sådana uttr. som prestera l. hålla (förr äv. utställa) rustning (jfr d), fullgöra (sin) rustningsskyldighet, uppsätta ryttare med häst o. utrustning o. d. Then roosthningh som menige Frælsismen och alle forlæningxmen aarligha plictugha ære at holla tiil Cronones tiænisth. G1R 2: 132 (1525). Myn rystning til land med heste och harnisk och dulige karle. EFleming (1535) i BtFinlH 3: 48. Hennes fader hafwer sielf tiänt för Ryttare i 12. åhrs tijdh, mist 7. Rustningar och trenne söner i Cronones tiänst. VDAkt. 1666, nr 66. Iag (har) måst .. utställa .. den ena rustningen effter den andra. Därs. 1706, nr 255. De skattehemmansägare, som ej til nöje præsterade rustningen. KrigVAH 1835, s. 96. I Maji 1525 bestämdes .. värdet af de gods, som minst till en full rustning skulle förbinda Ägarene. Nordström Samh. 1: 158 (1839). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 443 (1856; om båtsmansrustning). Den ränta eller tionde, som blifvit indelt till rustning, är grundskatt och af samma egenskap som öfriga grundskatter. BtRiksdP 1873, I. 2: nr 173, s. 4. Ersättning för rustning och rotering. Därs. 1958, 4Huvudtit. s. 173. — jfr ADELS-, BÅTSMANS-, FOGDE-, FRÄLSE-, KAVALLERI-, KRONO-RUSTNING. — särsk.
a) i sådana uttr. som hålla rustning för hemman l. gods l. förläning o. d., rusta för hemman l. gods (se RUSTA, v.1 4 b α) resp. för inkomsten av förläning o. d.; förr äv. dels i uttr. hålla rustning av ngt, för inkomsterna av ngt (som erhållits ss. förläning l. arvegods o. d.) anskaffa militär personal o. utrustning enligt rusttjänstens krav (jfr RUSTA, v.1 4 a), dels i uttr. hålla rustning med ngt, prestera ngt för militärt ändamål enligt rusttjänstens krav; jfr RUSTTJÄNST 1 a. Teslikis .. är .. myn makt jcke nw yterligen ath holla nogen mere rystning til siöss med nogen jackt eller annet. EFleming (1535) i BtFinlH 3: 48. Thenne .. rostningh bör Frelssismän och Fogtar holla i Finlandt åff theris förläni[n]gar, arff och eghit och saköre. HFinlKamF 2: 20 (1537). Att förmå skattebönderne till att holla tillbörlig rustningh för deres skattehemman. RP 6: 202 (1636). En, som (år 1537) för 94 marks förläningar höll 2 rustningar, höll ingen för sina arvegods. HT 1922, s. 111.
b) (†) i uttr. hava ngt under rustningen l. bortsända ngt under sin rustning, ha presterat ngt för att fullgöra rustningsskyldighet resp. sända ngt (till en plats) för att fullgöra sin rustningsskyldighet. Jsac nilson scholle hafwa een Hest förbytt sig till godho .., Och honom vnder sinn Rustningh till Lijffland borttsent. Sade Jsak nilson sigh hafwa vnder Rustningen Sex Hestar. UpplDomb. 3: 149 (1593).
c) (†) i uttr. göra tjänst på ngns rustning, om ryttare: fullgöra den ngn åvilande rusttjänsten (ss. sventjänare). BtÅboH I. 4: 120 (1632).
d) (†) i utvidgad anv., om mönstring l. vapensyn; äv. i uttr. hålla rustning, hålla vapensyn (med ngn). Then almennelige rustning, som for ett årr seden skedde i Arboga. RA I. 1: 522 (1547). Holle rustning med samme ryttere, huru the rustede ähre. G1R 28: 56 (1558). Brahe Kr. 4 (c. 1585).
Ssgr (Anm. De nedan anförda ssgr till 4, som fortfarande äro brukliga, användas, då de syfta på förh. i samband med rusttjänst, bl. om ä. förh., o. då de syfta på förh. i samband med rusthåll, nästan bl. om ä. förh. I den mån rusthållsinrättningen ännu icke är fullständigt avvecklad, kunna några av ssgrna dock användas om nutida förh.): A (†): (2 a) RUSTNING-OMKOSTNADER, pl. rustningskostnader. PT 1791, nr 3, s. 2. —
-SKRIVARE, se C.
B (†): RUSTNINGE-HÄST, -SKRIVARE, se C.
C: (2 a) RUSTNINGS-ANSTALT~02, äv. ~20. (numera föga br.) = -åtgärd. Rustningsanstalterne fortfara i de Brittiska Hamnarne. SP 1792, nr 299, s. 4. KrigVAT 1849, s. 476. —
-ARBETE~020.
(4) -BESVÄR. (jfr anm. sp. 3141) rustningsskyldighet, rustning; jfr besvär I 2 b o. rusttjänst-besvär. LMil. 1: 536 (1685). En Skatte-Bonde hade frihet, att göra sitt Hemman til Frällse, om han ville och kunde underkasta sig Rustnings-besväret. Botin Utk. 352 (1761). Ersättningarna till rusthåll och rotar .. för rustnings- och roteringsbesväret. SFS 1953, s. 1276. —
(4) -BREV. (jfr anm. sp. 3141) rusthållsbrev; jfr -konfirmation. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 35. —
-BÖRDA, r. l. f.
1) till 2 a, om (kostnaderna för) militära rustningar (uppfattade ss. en börda för folket). UNT 1921, nr 7840, s. 2.
2) (jfr anm. sp. 3141) till 4: rustningsbesvär; jfr rusthålls-börda. (Riksdagsmannen) Pehr Nilsson .. höll före att rustnings- och roterings-bördorne bordt försvinna, då allmänna beväringen inrättades. KrigVAT 1845, s. 399. SvH 10: 88 (1909). —
(2 c) -DEL. del (t. ex. hjälm l. harnesk) av en (i äldre tid använd) rustning. Böttiger Drottnh. 31 (1889). Fornv. 1926, s. 38. —
(4) -ERSÄTTNING~020. (mera tillf.; jfr anm. sp. 3141) av statsmedel utgående ersättning för rustning (i samband med avvecklingen av rusthållsinrättningen); ngn gg äv. med inbegrepp av ersättning för roteringsbesvär; jfr -understöd. ST 1892, nr 268, s. 1 (med inbegrepp av ersättning för roteringsbesvär). —
(4) -FANA. (mera tillf.; jfr anm. sp. 3141) om fana (se d. o. 2) av soldater som utrustades o. underhöllos gm rusttjänsten; jfr adels-fana. Mankell Krigsm. 1: 80 (1865; om förh. 1616). —
(4) -FOLK. (†) om soldater som utrustades o. underhöllos av adelsmän. Tå i medler tijdh Catalonien reeste sigh vp (mot Spanien), wardt then Portugisiske Adelen vpbodat jämpte Rustningzfolcket, at begifwa sigh vthi Fäldt. Brask Pufendorf Hist. 71 (1680; utan motsvarighet i t. orig.). —
(4) -FRI. (jfr anm. sp. 3141) om (ränta av) gård o. d.: för vilken rustningsskyldighet icke förelåg; jfr -frihet 2. Lagerbring Hist. 1: 154 (1796). —
-FRIHET~02, äv. ~20.
1) (mera tillf.) till 2 a, om frihet för en stat att själv (utan konferenser med andra stater) besluta angående militära rustningar. Höglund Branting 2: 327 (1929).
2) [jfr -fri] (jfr anm. sp. 3141) till 4: frihet från rustningsskyldighet; jfr rusttjänst-frihet. Banér GenGuvBer. 73 (i handl. fr. 1668). Mankell Krigsm. 1: 3 (1865).
3) (†) till 4, om den frihet från vissa pålagor som rusthållare åtnjöt; jfr rusthålls-frihet. LMil. 2: 482 (1691). —
(2 a α) -FÖRRÅD. mil. förråd för en fästnings fortifikatoriska rustning (o. för ingenjörsarbeten under fästningens försvar). SFS 1910, Bih. nr 21, s. 2. —
(2 c) -GARNITYR. (tillf.) om en (fullständigt l. hel) rustning för en krigare (o. en häst). Ett fullständigt rustningsgarnityr för man och häst består av harnesk med sköld, sadel, häststjärna, halsskydd, bog- och ländstycke. SvKulturb. 1—2: 236 (1929). —
(4) -GILL. (†) = rust-gill. BoupptSthm 1680, s. 293 a, Bil. (Rusthållaren) var .. skyldig at .. anskaffa rustningsgill häst. Schönberg Bref 3: 276 (1778). —
(2 c) -HATT. (†) om huvudbonad hörande till en rustning. Till K. M:tz Rustningzhatter .. (utlämnades) Golt Bummersin. KlädkamRSthm 1621 A, s. 97 a. —
(4) -HEMMAN, n. (jfr anm. sp. 3141) rusthållshemman l. rusttjänsthemman; jfr rust-hemman. BoupptSthm 1680, s. 924 a. SvLantmät. 1: 335 (1928; om förh. 1689). —
(4) -HÅLL. (†)
2) = rusthåll 2. LMil. 1: 44 (1680). Trumpeter Erich Straasz .. boor på sitt Rustningzhåld. GenMRulla 15/10 1683. —
(4) -HÅLLANDE, n. (†) handlingen l. förhållandet att hålla rustning enligt rusttjänstens l. rusthållets krav; jfr -håll 1, rusthåll 1, rust-hållande, sbst., rusttjänst-hållande. LMil. 2: 44 (1686). I stället för ledings-pligten .. upkom nu en frälse- eller skatte-frihet, emot förpligtelse till rustningshållande. KrigVAH 1835, s. 56. —
(4) -HÅLLARE. (†) rusthållare. Ågren K11Indeln. 48 (cit. fr. 1678). KrigVAH 1835, s. 105. särsk. i uttr. sitta rustningshållare, vara rusthållare. LMil. 1: 75 (1681). —
(4) -HÄST. (rustninge- 1640. rustnings- 1617 osv.) (jfr anm. sp. 3141) rusttjänsthäst l. rusthållshäst; förr äv. allmännare: ryttarhäst l. stridshäst; jfr rust-häst. Schück VittA 1: 32 (i handl. fr. 1617). Inge Rustningz Hästar måge i Priwat Syslar brukas. OSPT 1687, nr 43, s. 8. Sybariterne (hade) under en lång fred öfvat sine Rustnings Hästar til skådespel. Hülphers Mus. 37 (1773). SFS 1899, Bih. nr 5, s. 12. —
(4) -INDELNING~020. (jfr anm. sp. 3141) jfr indelning, sbst.1 2, o. rusthålls-indelning. KrigVAT 1849, s. 496. —
(2 a) -INDUSTRI. om (företag inom) industrigren som tillvärkar krigsmateriel. Malmberg Werfel 40Dag. 247 (1935). Skodaverken, en av världens starkaste rustningsindustrier. SvDÅb. 16: 311 (1939). —
(4) -INTRESSENT. (†) om var o. en av två l. flera personer som gemensamt bidrogo till utrustning o. underhåll av en ryttare (med häst). Ugglas SamlKBr. 2: 213 (i handl. fr. 1774). —
(2 a) -IVRARE. person som ivrigt arbetar för (ökade) militära rustningar. Janson Lögn. 308 (1912). —
(2 b, c) -KAMMARE. (†) = rustkammare 1. Rustnings-kammaren här i Dresden är högst intressant, rik och smakfullt inrättad. Atterbom Minn. 105 (1817). jfr liv-rustningskammare. —
(4) -KONTRAKT. (jfr anm. sp. 3141) kontrakt som upprättats mellan staten o. rusthållare o. som innehöll uppgifter om rusthållarens rättigheter o. skyldigheter m. m. KrigVAT 1845, s. 398. —
-KOSTNAD. vanl. i pl.
2) (jfr anm. sp. 3141) till 4; särsk.: kostnad för rusthåll; jfr rust-kostnad. KrigVAT 1845, s. 399. —
(2 a) -LÅN. om statslån som upptagits för finansiering av militära rustningar. GHT 1895, nr 222, s. 2. —
(4) -LÄNGD. (jfr anm. sp. 3141) av rusttjänstskyldig upprättad rusttjänstlängd. LMil. 1: 342 (1684). —
(4) -MARK. (jfr anm. sp. 3141) rusttjänstmark. LMil. 4: 869 (1696). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 479 (1856). —
(2 a, b, 3, 4) -MEDEL, pl. särsk. (jfr anm. sp. 3141) till 4, om kontanta medel erlagda av rusthållare till regemente o. dyl. l. till statsvärket för anskaffande av utrustning o. d. LMil. 2: 443 (1690). IGenMönstrCav. 16/11 1819, s. 8. —
(2 a, 3) -ORDER. särsk. (sjömil.) till 3: order (se d. o. 5 a) om att ett fartyg l. en flotta o. d. skall rustas. Wrangel SvFlBok 305 (1898). SvFlH 2: 347 (1943). —
(4) -ORDNING. (jfr anm. sp. 3141) rusttjänstordning. LMil. 1: 355 (1684). Botin Hem. 1: 86 (1755). —
(2 a) -PAUS. (tillf.) om paus l. uppehåll i en stats militära rustningar. Östergren (cit. fr. 1931). —
-PERSEDEL.
1) till 2 b o. 4: persedel (se d. o. 5 a) hörande till krigsmans utrustning, utrustningspersedel; särsk. (o. numera företrädesvis; jfr anm. sp. 3141) till 4, om utrustningspersedel tillhandahållen enligt rusttjänstens l. rusthållets krav. Efwen så hafwer Man för alle dhe öfrige Ryttarne igenom luppit hwar Rustningz Pertzedel, effter H:s Kongl. Maij:ttz oss meddelte Reglemente. GenMRulla 1684, s. 119. Adelsköld Dagsv. 3: 325 (1900).
(4) -PRESTATION. (jfr anm. sp. 3141) prestation (se d. o. 2 slutet) i form av rustning. BtRiksdP 1892 B, I. 2: nr 20, s. 1. —
(2 b) -PÄNNINGAR, pl. (†) om pänningsumma som krigsman erhöll för att använda till sin utrustning; jfr rote-pänningar. Blef afsagdt att Olof Abrahamsson i Bölen skulle hafwa af sine Bönder för dee — 8 åhr han hafwer waritt vthi FiendeLand, för hwart åhr — 1. R℔r i Rustningzpäning(a)r. ÅngermDomb. 1645, fol. 11. —
(2 b) -REGISTER. (†) register över inkommande o. utgående poster i förråd för krigsmateriel. Rustningz Register oppå Opbörd och Vttgifft i Suerigis Rikes Rust Cammer på tesse effter(skriv)ne Slotth och Landz orter. ArkliR 1572, avd. 1 (1560). —
(4) -RYTTARE-HEMMAN. (†) hemman vars innehavare var skyldig att uppsätta ryttare, ryttarhemman. RP 9: 272 (1642). —
(4) -RÄNTA, r. l. f. (jfr anm. sp. 3141) rusttjänstränta l. rusthållsränta. LMil. 2: 448 (1690; om rusthållsränta). KrigVAH 1835, s. 61 (om rusttjänstränta). —
(4) -RÄTT, r. l. m. (jfr anm. sp. 3141) om en rusthållares rätt att mot fullgörande av rustning åtnjuta skattelindring o. vissa andra förmåner; förr äv. i pl.; jfr rusthållar-rätt. GenMRulla 26/11 1683. Allmogens fullmäcktige .. (ha) giort ansökning therom, at the måtte få förblifva .. vid theras rustningsrätter under gambla carelska kavalleriet. 2RA 1: 456 (1723). särsk. (†) i uttr. besitta ett militiehemman under rustningsrätt, inneha ett militiehemman ss. rusthållare. LMil. 1: 146 (1682). —
(4) -RÄTTIGHET~102, äv. ~200. (jfr anm. sp. 3141) = -rätt. LMil. 1: 335 (1684). Thurgren StadgRusth. 24 (1858). —
(2 b, c) -SAK. (numera bl. tillf.) sak som ingår i militär utrustning l. utgör del av (i äldre tid använd) rustning (se rustning, sbst.2 2 c). Åtskillige Rustningzsaker. 1 Järn Harnesk. BoupptSthm 1680, s. 1124 a. —
(2 b) -SKRIVARE. (rustning- 1563. rustninge- 1564. rustnings- 1564) (†) skrivare vid förråd för militär utrustning; anträffat bl. ss. personbinamn; jfr rust-skrivare, rustkammar-skrivare. ArkliR 1560, avd. 3 (1563). Därs. 1564, avd. 22. —
(4) -SKYLDIG. (jfr anm. sp. 3141) skyldig att fullgöra rustning; äv. (i sht i pl.) substantiverat; jfr rust-skyldig, rusttjänst-skyldig. BondP 1840, 1: 558. —
(4) -SKYLDIGHET~102, äv. ~200. [delvis avledn. av -skyldig] (jfr anm. sp. 3141) jfr -skyldig o. rust-skyldighet, rusttjänst-skyldighet. Weste (1807). Levander FattFolk 84 (1934). —
(2 c) -SMED. (om ä. förh.) smed som tillvärkade o. reparerade rustningar o. d.; jfr ruste-smed. EkonS 2: 280 (1897). —
(4) -STAM. (jfr anm. sp. 3141) rusthållsstam, rusthåll (se d. o. 2); jfr rust-stam. LMil. 2: 57 (1686). 2NF 29: 53 (1919). —
(4) -STAM-HEMMAN. (jfr anm. sp. 3141) = -stam; jfr rusthålls-stam-hemman. LMil. 2: 320 (1689). Därs. 3: 382 (1693). —
(4) -STO. (†) sto som gjorde tjänst ss. rustningshäst. KrigVAH 1822, s. 43. TjReglArm. 1858, 3: 4. —
(4) -STOM. (jfr anm. sp. 3141) = -stam; jfr rusthålls-stom. Bonsdorff Kam. 65 (1833). Schybergson FinlH 1: 529 (1887). jfr kavalleri-rustnings-stom. —
-STYCKE. (†)
1) till 2 b, om enskilt vapen ingående i en soldats utrustning. Deras (dvs. de tunga franska ryttarnas) rustnings-stycken äro bekanta: deras anfallsvapen voro en stark, men lagom lång lans, en värja och en dolk. .. Skyddsvapnen voro (osv.). KrigVAT 1836, s. 302.
2) till 2 c, = -del. Man fyra hästar såg / Högst sköna, prydda rikt med alla rustningsstycken. Stiernstolpe Wieland Ob. 230 (1816). —
(2 c) -TILLVÄRKNING~020. (om ä. förh.) 1500-talets svenska rustningstillverkning. Alm VapnH 65 (1927). —
(4) -UNDERSTÖD~102, äv. ~200. (jfr anm. sp. 3141) av statsmedel utgående understöd till rusthåll. BtRiksdP 1892, I. 1: Inkomstberäkn. s. 7. —
(4) -VILLKOR. (†) i uttr. förunna ngn det l. det godset under rustningsvillkor, låta ngn åtnjuta räntan av det l. det godset mot att han åtog sig att fullgöra rustning. Minnesskr- 1734Lag 2: 127 (i handl. fr. 1680). —
(4) -VÄRD, m. (jfr anm. sp. 3141) rusthållare; jfr ryttar-värd. Stålarm Mem. 3 (1678); jfr Ågren K11Indeln. 22 (1922). —
(4) -VÄRK, n. (jfr anm. sp. 3141) om det på rusthåll baserade systemet för utrustning o. underhåll av vissa stridskrafter, rusthållsinrättning; jfr indelnings-värk 2 b, rusthålls-värk. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 35. SOU 1959, 4: 159. —
-VÄRKE, se d. o. —
(4) -VÄSEN(DE). (jfr anm. sp. 3141) sammanfattande, om allt som har med rustning att göra; jfr -värk. 2NF 23: 1264 (1916). —
(2 a) -ÅTGÄRD~02, äv. ~20. åtgärd innebärande l. åsyftande militär(a) rustning(ar). SvFlH 3: 252 (1945). —
(2 a) -ÖKNING. om ökning av en stats militära rustningar, upprustning. Höglund Branting 2: 325 (1929).
Spoiler title
Spoiler content