SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RUSTMÄSTARE rus3t~mäs2tare, m.; best. -en, äv. -n; pl. =; pl. best. -mästarna (G1R 26: 738 (1556: rostemesterne) osv.) ((†) -mästrana KKD 10: 321 (1703)).
Ordformer
(ross- 1696. rosse- 1525. rost- (-å-) 15281753. roste- 1556. rust- 1554 osv. ruste- 15581563. — Se för övr. MÄSTARE)
Etymologi
[jfr d. rustmester; av ä. lt. rustmeister, sannol. av t. rüstmeister, av rust, rüst, redskap, utrustning (se RUST, sbst.2), o. meister (se MÄSTARE)]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som hade befäl över ett artilleriförband (l. var den främste vapenteknikern vid ett sådant); person som hade överinseende över (vapnen i) en rustkammare (se d. o. 1) l. ledde arbetet vid de till en rustkammare hörande värkstäderna. G1R 2: 213 (1525). Rustmestere för Stora RustCammaren. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. XVIII (cit. fr. 1579). Rustmästaren Anders Erichsson, som Chronones gevähr till Rysserne forsåldt haffver, skall hållas i häffte. RP 5: 178 (1635). I staten för Tavastehus anslås 300 dal. smt til en Rustmästares aflöning, hvilcken derjemte bör vara en fullkomlig gevehrs-smed och hafva upseende på Rustcammar-smederne. 2RARP 10: 131 (1738). En tredje .. trupp (bland G. I:s krigsfolk) voro bösseskyttarna under befäl af en rustmästare. Upmark GVasa 37 (1912). Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. XVII (1930). — jfr ARSENALS-, LIV-RUSTMÄSTARE.
2) tjänsteman (vaktmästare) vid en rustkammare (se d. o. 1) innehållande samlingar av vapen o. d. från äldre tid; äv. i allmännare anv., om (l. ss. titel för) museivaktmästare (i överordnad ställning). TT 1894, Byggn. s. 86. Till slut må även noteras, att museets rustmästare under juli månad ledde monteringen av Dala fornsals samlingar i dess nya byggnad. RedNordM 1926, s. 68. Gävle Museum .. intend(ent) o. rustmäst(are). RTKatal. 1946, 8: 226. TurÅ 1950, s. 9. — jfr LIV-RUSTMÄSTARE.
3) [jfr 1] (titel för) befattningshavare vid gevärsfaktori l. tygstation l. tyganstalt o. d. med uppgift att tjänstgöra ss. arbetsledare l. biträda vid besiktning av vapen; särsk. om civilmilitär befattningshavare på arméns tygstat med fanjunkares tjänsteställning; i fråga om nutida förh. bl. om sådan befattningshavare som innehade sin befattning före den 1/7 1937 (då titeln för befattningshavare av detta slag ändrades till tygvärkmästare). Wargentin ÅmVetA 1758, s. 7. Här i staden (Helsingfors) är äfven 1 kronosmedja, som förestås af 1 rustmästare och 5 smeder. FoU 25: 126 (c. 1786). Vid hvart Gevärs-Faktori finnes och behöfves en Rustmästare. KrigVAT 1834, s. 339. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 25 (vid tygstation). 2NF (1916). — jfr BESIKTNINGS-RUSTMÄSTARE.
4) (numera bl. om ä. l. finländska förh.) mil. (titel för) befälsperson vid armén (förr äv. vid stads vakt) med uppgift att bl. a. handha ett kompanis (stundom en bataljons) ammunition samt att övervaka vapenvården; äv. (o. om nutida finländska förh. bl.) om underofficer (stundom äv. om underbefäl) med uppgift att handha ett förbands intendenturmateriel m. m. Krijgsart. 1621, § 32. Een Rustmästare .. hafwer .. Commendo öfwer alle Corporaler och gemene under sitt Compagnie. Delachapelle ExBook 9 (1669). Medan Compagniet samblas, böör Rustmästaren, effter hand, som Soldaterne komma tilstädes besichtiga dheras Gewähr. Söderman ExBook 164 (1679). Fältwäbeln, Förarn och Rustmästaren (vid stadsvakten). SthmStadsord. 2: 172 (1702). Rustmästrana skola tillhållas, at see wähl till, at de siuka få som offtast reen halm at liggia på. KKD 10: 321 (1703). Rustmästare .. (anställas) för ekonomin inom kompagniet samt vården och tillsynen öfver Kronans persedlar. SPF 1846, s. 145. Modin GTåsjö 141 (1916). — jfr BATALJONS-RUSTMÄSTARE.
5) sjömil. (titel för) underofficer vid svenska flottan med uppgift att handha vård av artillerimateriel m. m. (sedan 1957 benämnd artillerimästare). Wrangel SvFlBok 276 (1898). UFlottMansk. 1945, s. 32. — jfr FLAGG-RUSTMÄSTARE.
6) mil. (titel för) innehavare av den högsta underbefälsgraden (över överfurir) i svenska armén. Befordran .. till en av arméchefen föreslagen ny beställning, rustmästare. BtRiksdP 1952, I. 8: nr 120, s. 12. SDS 1957, nr 270, s. 13.
7) (om ä. finländska förh.) tjänsteman som förestod o. förvaltade ett fängelses förråd; jfr RUSTKAMMARE 5. BerFinlFäng. 1866, s. 16.
Ssgr: (4) RUSTMÄSTAR-, äv. RUSTMÄSTARE-BOSTÄLLE~020. (förr) jfr boställe 3. BtRiksdP 1900, I. 2: nr 11, s. 1.
(1) -DRÄNG. (-mästar- 1592. -mästare- 15611588) (†) = rustkammar-dräng. ArkliR 1561, avd. 1. HovförtärSthm 1592 B, s. 86.
(3) -ELEV. (förr) PT 1903, nr 92 B, s. 2.
(1) -MAN, m. (-mästar-) (†) = -dräng. KlädkamRSthm 1582 D, s. 6 a.
(5) -STAT(EN). (förr) sammanfattningen av rustmästarna inom svenska flottan. BtRiksdP 1900, 5Hufvudtit. s. 42.
Spoiler title
Spoiler content