publicerad: 1960
RYMLIG rym3lig2, adj.2, förr äv. RUMLIG, adj.3 -are. adv. -A (†, Lind (1749)), -EN (†, PH 5: 2944 (1750), Weste (1807)), -T (SvMerc. IV. 2: 154 (1758) osv.).
Ordformer
(rom- 1698. rum- 1620—1807. rumb- 1661—1674. rume- 1678. rym- 1687 osv. rymme- 1786—1814. röm- 1737. — n. sg. -ligit (-et) 1730—1783. -ligt 1705 osv.)
Etymologi
[fsv. rumlika, adv.: rymligt, fullt ut, ymnigt; jfr d. rummelig, nor. dial. rymeleg, rømeleg, isl. rúmliga, adv., fht. rūmlīhho, adv.; till RUM, adj.; formerna med y o. ö bero sannol. på anslutning till RYMMA]
1) som kan rymma mycket, som har gott om utrymme; i sht förr äv. i uttr. ligga rymligt, ligga (ngnstädes) med väl tilltagna mellanrum, få god plats att ligga (ngnstädes); jfr RUM, adj. 3, RUM-RIK, adj.1 1. (De kristna) wordo .. wäl inhächtade vthi itt swårare Fängelse, doch rumligare. Schroderus Os. 1: 816 (1635; lat. orig.: spaciosiore). Det lilla Torget brede wid .. blijr mycket rumligare. SthmStadsord. 2: 204 (1707). (I våtdockan) var rum för 100 skep om de lades tätt tillsamman; men 80 lågo der rumligt. Ferrner ResEur. 261 (1760). På ena väggen stod en rymlig bokhylla, väl fylld med böcker i bastanta skinnband. Idun 1890, s. 4. StKokb. 42 (1940). — jfr O-, VID-RYMLIG. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i uttr. rymlig för ngt, som har tillräckligt utrymme för ngt, som kan rymma ngt. Stadens societetshus, en stor, präktig byggnad med veranda, rymlig för hela staden. Sehlstedt 4: 87 (1871).
b) bildl.; särsk. om hjärta, se HJÄRTA II 2 a β. MoB 3: 91 (1770). Uttrycket morgon .. är ett ganska rymligt uttryck. Melin JesuL 4: 188 (1851). (Filosofen J.) Maritains konstuppfattning .. är objektiv, rymlig och liberal. FinT 1955, s. 195. — särsk.
α) om samvete: som tolererar mycket; äv. om sedelära. Geijer II. 5: 55 (1838). Konungar, äfven de bäste, hafva en alldeles egen och merendels rätt rymlig sedolära. Crusenstolpe Mor. 2: 229 (1840). Personer med rymligt samvete finns det tyvärr alltid. SvNat. 1932, s. 70.
β) (†) om framställningssätt (i skrift l. tal) o. d.: vidlyftig, utförlig, bred. Ingalunda får .. (översättaren) förbyta Auctors styl, där den är låg eller medelmåttig, uti en högtrafvande, eller hvar den är rymlig och flödande, göra honom korrt och sammandragen. 2VittAH 4: 295 (1789, 1795). Hagberg Shaksp. 10: 29 (1850).
γ) (†) i uttr. taga sig ett rymligt tillfälle av ngt, använda ngt ss. (lämplig) anledning l. ta ngt till förevändning (att göra ngt). JGRichert (c. 1811) hos Warburg Richert 1: 27.
c) allmännare (utan särskild tanke på förmåga att rymma mycket): stor l. vidsträckt o. d.
β) (numera bl. tillf.) om yta l. areal o. d. Fischerström 1: X (1779). Af dessa Höfdingdömen är Umeå Län det rymligaste, Linköpings det folkrikaste. Djurberg GeogrUngd. 193 (1781).
γ) (numera bl. mera tillf.) om utsikt: vidsträckt. Der (dvs. i hembygden) igenkände han snart sagdt hvarje koja, hvarje bergsträckning, hvarje öfver fältet öppnad rymligare utsigt. CvRosenstein i 2SAH 9: 188 (1820).
δ) (†) om krets av personer. En predikan utgår från Talarens hjerta till en rymligare krets af åhörare. Ödmann AnvSkrift. 4 (1822).
2) (†) gles; jfr RUM, adj. 4. Strålenhielm Ymp. 38 (1751). Likaledes skal förfaras med (dvs. flera järnstänger skola sättas i gallret på) fenstret på Norra sidan, emedan detsamma, som ock det först-nämnda hafva rumligare gallor än de andre. VDAkt. 1790, nr 524. Såningen måste göras tätare i den förra (dvs. den tyngre) och rymligare i den sednare (dvs. den lättare) jorden. KronobgLT 1837, nr 3, s. 1.
3) om tid: lång, avsevärd; äv. om betänketid; numera bl. (mera tillf.) med anslutning till 1 b: som ger möjlighet att hinna mycket, rundlig, rikligt tilltagen; jfr RUM, adj. 6. Schroderus JMCr. 211 (1620). Ther hos begärade .. (domkapitlet), hwadh berörde Skrifft anlangade, ther om itt rumligare Betänkiande. Dens. Os. III. 1: 240 (1635; lat. orig.: longius .. deliberandi spacium). Cappelanen H:r Lars hafwer nu een rumblig tijdh låtit sigh vthj Predikoämbetet bruka. VDAkt. 1661, nr 276. Von Riesenbach .. använde sin rymliga fritid att göra promenader och rikta sinnet med lustiga småsaker. Hallström VilsnF 8 (1894).
4) (†) som lätt kan rymmas, som tar liten plats i anspråk. (Bokstaven v) som är lättare at skrifva och rumligare på papperet (än w). Salberg Gr. 28 (1696). — jfr O-RYMLIG.
5) (†) om vind: rum (se RUM, adj. 9 a); äv. ss. adv., i uttr. hålla av rymligt, om fartyg: falla av för att få rum vind. Serenius Hhhh 4 a (1757). (Eng.) The chase pays away more room .., (sv.) vår pris holler af rymligare. Dens. Iiii 1 b. Sedan .. (en grynna) kringseglats, styrdes med ganska rymlig och äfven styf bidevind mot chefsångbåten. TIdr. 1886, s. 108.
6) [med anslutning till RUM, sbst.3] som innehåller (så l. så många) rum (se RUM, sbst.3 6 a); ss. senare led i ssgr; jfr FEM-, TRE-RYMLIG.
Avledn.: RYMLIGHET, förr äv. RUMLIGHET, sbst.2, r. l. f. till 1: egenskapen l. förhållandet att vara rymlig l. kunna ge rum åt ngt; äv. (numera bl. tillf.) i uttr. rymlighet för ngt, förmåga att rymma ngt; förr äv. konkretare: utrymme l. plats (till ngt l. att göra ngt). Carlberg SthmArchitCont. C 2 b (1740). Rymlighet at servera (dvs. betjäna) Canonerna. FSjöbohm Sjöm. Bih. 7 (1791). Placat-stämplarne (dvs. sedlar med uppgift om en manufakturvaras kvalitet m. m.) äga större rymlighet än förr til befinteliga felaktigheters antekning. PH 12: 307 (1782). Form 1951, s. 100. särsk.
a) (†) om ämnes l. kropps förmåga att upptaga värme l. elektricitet; särsk. i uttr. rymlighet för värme, värmekapacitet, rymlighet för elektricitet, elektrisk kapacitet, kapacitans. (Man har funnit) at olika kroppar, som hafva en ock samma värmegrad (temperatur), i sjelfva värket hysa olika mycket värme. Denna egenskap har man kallat kroppens rymlighet för värme (capacitas caloris). Gadolin InlChem. 3 (1798). Att den ena kroppen inrymmer mer eller mindre .. (av värme) än den andra, kallas deras rymlighet. Regnér Begr. 302 (1803). De laddade kropparnas olika rymlighet för electricitet. FKM 2: 31 (1807). Zidbäck (1890).
b) (†) om vätskas förmåga att i sig upptaga gaser. Olika vätskor hafva olika rymlighet för samma gaser. Berzelius Kemi 1: 323 (1817). Därs. 327.
c) bildl. (motsv. rymlig, adj.2 1 b). En filosof med denna förståndets rymlighet för alla sanna och stora idéer. Enberg i 2SAH 11: 298 (1825). Samtidigt som den andliga rymligheten, frihetssinnet, orädd forskningshåg .. blivit allt större makter inom (kyrkan). Holmberg Tidsstr. 279 (1918). särsk.
α) (†) om språks förmåga att uttrycka tankar: uttrycksfullhet. Stora och lyckliga filosofiska och poetiska snillen, som mästare af språket, tvinga det att antaga en rymlighet, som svarar emot deras ljusa och vidgade tankekrets. Murberg i 1SAH 2: 22 (1787, 1802).
β) (†) övergående i bet.: självbestämmanderätt, frihet. Hvar och en hade (på 1500-talet) länge varit van, att i sådant afseende (dvs. i fråga om egenmäktiga tilltag) fordra en viss rymlighet för sig sjelf. Geijer SvFolkH 2: 128 (1834).
γ) (†) i uttr. ha rymlighet att värka, ha tillfälle l. möjlighet att värka l. ha ett lämpligt värksamhetsfält (ngnstädes). Bergklint Vitt. 60 (1774).
d) allmännare (motsv. rymlig, adj.2 1 c): rymd, storlek, kubikinnehåll, volym, omfång; numera bl. (tillf.) om behållares kapacitet o. d. Rajalin Skiepzb. 6 (1730). Vid siökast bör Skepparen .. noga tilse, at först må öfver bord kastas det gods och Skeps-redskap, som äro af större rymlighet, svårare tyngd och minsta värde. PH 5: 2990 (1750). (Uppgift om) vattenreservoirernas rymlighet, tid för deras fyllning (osv.). Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 153 (1880).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content