SÄVJA sä3vja2 l. säv3~, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(säfje 1773 (efter prep.). sävja (-f-) 1729 osv.)
Etymologi
[sv. dial. sävja; jfr äv. sv. dial. sävj, f.; avledn. av SÄV, sbst.1 l. möjl. utgående från fsv. säfia-, pl. gen. av SÄV, sbst.1 (jfr sv. dial. sävjastrå, strå av säv, sävjablomma (se d. o.)). — Jfr SÄVJA-BLOMMA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) säv; särsk. (o. numera bl.) om växten Schoenoplectus lacustris (Lin.) Palla; förr äv. om (växt av) det till familjen blomvassväxter hörande släktet Butomus Lin., särsk. om arten Butomus umbellatus Lin., blomvass (ss. senare led i ssgn BLOM-SÄVJA). (Lat.) Scirpus vulgaris .. (sv.) Säv äller Hwass vulgo Sävja. Artedi(1729) hos Lönnberg Artedi 43. Säfjevekar .. Det är sjelfva kärnan af Säfje (eller en mindre kålvass) hvilken kärne .. skjutes hel och hållen ut genom plöjande med tummnageln. Barchæus LandthHall. 36(1773). Lyttkens Växtn. 1727(1915; om släktet B. Lin.). Västerb. 1926, s. 276 (om S. lacustris (Lin.) Palla).
Ssgr (†): SÄVJE-VEKE. lampveke av märgen i säv; jfr säv-veke. I Smedinge by vistes mig Säfjevekar som nytjas här i landet till vekar i lampor, som brinna med tran. Barchæus LandtHall. 36(1773). —
-VÄXT. växt tillhörande familjen Butomaceae, blomvassväxter; anträffat bl. i pl., om familjen. Lyttkens Namnl. 35(1907). 2SvUppslB(1955).
