SACKAROS sak1arå4s, r. l. f. (LAHT 1892, s. 154, osv.), äv. (föga br.) n. (Östergren(1937)); best. -en, ss. n. -et; pl. (†, i bet. 2) -er (Hjelt o. Aschan).
Ordformer
(äv. sacc(h)-, sakk-)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. saccharose; bildat till lat. saccharon, nylat. saccharum, gr. σάκχαρ(ι), σάκχαρον, socker (se SOCKER), med suffixet -os (jfr GLYKOSm. fl.)]
1) (i fackspr.) rörsocker (se d. o. b), vanligt socker. Cleve OrgKem. 201(1874). Vara, som saluhålles under benämningen socker utan annan tilläggsbestämning än sådan som anger varans yttre beskaffenhet (bitsocker, strösocker etc.), skall utgöras av sackaros och får innehålla endast obetydliga spår av andra ämnen. SFS 1951, s. 2079.
2) (†) sammansatt sockerart vars molekyler uppkommit ur två molekyler av enkla sockerarter, disackarid. Hjelt o. Aschan 417(1893).
