SAKRILEGIUM sak1rile4gium, äv. 10302, n.; best. -iet; pl. -ier. Anm. I ä. tid användes ordet äv. med lat. böjning. Nehrman JurCr. 345(1756: om Sacrilegio).
Ordformer
(förr äv. sac-)
Etymologi
[jfr t. sakrilegium samt t. sakrileg, eng. sacrilege, fr. sacrilège; av lat. sacrilegium, till sacer (se SAKRAL, adj.1) o. legere, plocka, stjäla m. m. (se LEGEND,LEKTION)]
stöld av heliga l. ss. heliga betraktade föremål; kyrkstöld; numera vanl. (nästan bl. i skildring av ä. förh.) allmännare, om handling (uppfattad ss.) innebärande kränkning l. vanhelgande av l. våldshandling mot det heliga l. Gud l. religionen l. kyrkan; helgerån. Swedberg Schibb. 297(1716). Om någon stiäl i kyrckio .. Thetta plägar kallas Sacrilegium, hwilket ord the Påfwiska bruka i mycket widasträkt bemärkelse, så at thet hos them betyder all oförrätt, på kyrckians personer, egendom eller rättigheter. Nehrman JurCr. 344(1756). Sacrilegium begicks om man mer än en gång lät sig döpa, confirmera eller prestwiga. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 184(1837). Det är uppenbart att sakrilegiet, denna direkta kränkning av gudarnas helighet och heliga rum, krävde ett sakralt soningsoffer. SagSed 1942, s. 64.
Ssg: SAKRILEGIE-MÅL. (nästan bl. i skildring av ä. förh.) mål (se mål, sbst.2 1) rörande sakrilegium l. sakrilegier. Andersson SkånH 1: 386(1947).
Avledn. (nästan bl. i skildring av ä. förh.): SAKRILEGISK, adj. som innebär l. har avseende på sakrilegium. NF 14: 324(1890). Sedan kristendomen blifvit allmännare införd i romarriket, räknas störande af kyrkofrid, kyrkostöld och småningom äfven våld mot biskopar och präster till sakrilegiska handlingar. 2NF 24: 307(1916).
