SALNITER, r. l. m. (Lind(1749), Möller(1807)) l. n. (Lind(1749)).
Etymologi
[av t. salniter, m. l. n., motsv. eng. sal-nitre, it. salnitro; av lat. sal nitrum, salpeter, av sal (se SALT, sbst.) o. nitrum (se NITRUM)]
(†) salpeter. Lind(1738). Salniter, Egyptisk-Souda .. et Alcaliskt eller Lutsalt, som gräfwes up utur jorden i Egypten, och nyttjas til hwarjehanda, hälst i Medicin, vid färgningar, Lärfts-blekerier, och Krut-tilredningar. Orrelius(1797). Synnerberg(1815). jfr: Salis Nijtrij — 2 p(und). TullbSthm 4/5 1584.
