SAMURAJ sam1ɯraj4, äv. -ur-, m.; best. -en (Ramberg Svarta 189(1911) osv.), ngn gg -n (Stuxberg Bousquet 47(1882: samurain)); pl. -er (Jensen osv.). Anm. Med syftning på flera står ordet stundom utan pl.-ändelse (o. best. slutartikel); det kan härvid i vissa fall fattas ss. en ändelselös pl.-form, i andra fall ss. en kollektiv beteckning för samurajernas klass (med genus r. l. m.). Utbetalningen af ”samurais” ärftliga pensioner. Stuxberg Bousquet 609(1882). De från tre hundra till trettio tusen samurai, som bildade feodalbaronernas, daimyo'rnas, följen. Zilliacus JapSt. 73(1896). Sizoku, den gamla samurai eller krigarkasten, hvars medlemmar som tecken till sin värdighet hade rätt att bära två svärd. Ring CivJap. 55(1904).
Ordformer
(äv. samurai, samuraï)
Etymologi
[jfr t. o. eng. samurai, fr. sam(o)uraï; av jap. samurai, samuraj, samurajklass, till samurau, tjäna (ss. vasall)]
(om ä. japanska förh.) adelsman; särsk. om adelsman som stod i vasallförhållande till adelsman av högre rang o. tjänade honom ss. krigare. Allt ifrån den främste daimio till den lägste samurai voro alla menniskor misstänkta och kände sig öfvervakade. Stuxberg Bousquet 25(1882). Den lägre adelns eller samuraiernas klass. Jensen Lauterer 160(1904). Självbehärskningen, den japanske samurajens .. mest eftersträvade manliga prydnad. Laurin Folkl. 174(1915). DN(B) 1960, nr 320, s. 4.jfr: De Ämbetsmän, som här på orten (dvs. i en sydjapansk stad) hade tvänne Sablar, kallades Samrai. Thunberg Resa 3: 139(1791).
