[jfr t. sanktuarium, sanktuaire, eng. sanctuary, fr. sanctuaire, m.; av lat. sanctuarium, till sanctus (se SANKT, adj.). Formen sanctuaire utgör lån från fr.]
1) (i fackspr.) om den heligaste delen av ett tempel l. en kyrka; särsk. dels om (det inre) koret l. platsen kring högaltaret i en romersk-katolsk kyrka, presbyterium (se d. o. II), dels om det allra heligaste (se ALLRA b γ α') av judarnas tabernakel l. tempel i Jerusalem. (Tablån föreställer) Odödlighetens Tempel. .. Innerst i Sanctuairen Sverges Geni (dvs. genius). JGOxenstierna 1: 306(1793, 1805). En ortodox kyrka består av tre huvuddelar: förhallen (nartex), skeppet och sanktuariet (koret). Hellerström Liturg. 84(1932).
2) (i fackspr.) förvaringsplats l. förvaringsrum l. förvaringsmöbel för reliker o. d. Wolgast och Güzkow omvändes och på båda ställen uppfördes altare och sanctuarium, hwilket alltid förberedde byggandet af en kyrka. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 165(1835). Gynther ConvHlex.(1848). IllSvOrdb.(1955).
3) (†) heligt föremål l. dyl. Ingen Pelegrim reser bårt, som ej förser sig med något förråd af dessa varor (dvs. radband, kors, modeller av Kristi grav o. d.), och på detta sättet blifver Sanctuariers förfärdigande, et ständigt och säkert näringsmedel för invånarna i Jerusalem och Bethlehem. Hasselquist Resa 156(1751).
4) (i vitter stil) bildl.: heligt rum, ”helgedom”; (ngns) allra heligaste o. d. 2RARP 13: 89(1742). (Runeberg) höll sin inre värld som ett sanctuarium, dit ingen fick tränga. Söderhjelm Runebg 2: 531(1906). (År) 1895 gav Charlie mig introduktionsbrev till den store moderne barockkonstnären Auguste Rodin, och jag var stolt att med Gunilla få inträda i detta sanktuarium. Laurin Minn. 2: 361(1930). Krusenstjerna Fatt. 4: 420(1938).
