publicerad: 1965
SASSAFRAS sas4afras, äv. 302 (sa`ssafrass Weste, sàssafrass Dalin), förr äv. SALSEFRAS l. SALSENFRAS l. SALSENBRAS l. SARSAFRAS l. SALTENBRAS, r. l. m. (Broocman osv.) ((†) n. Triewald, Linné); best. -en; pl. (numera bl. tillf.) = (Kalm Resa 2: 267 (1756) osv.) l. -er (Weste (1807) osv.).
Ordformer
(sace- 1640. sallsen- (salszen-) 1702—1756. salse- 1702. salten- 1756. sarsa- 1824. sassa- (-sz-) 1689 osv. sasse- 1736—1739. -bras 1702—1756. -fras 1640 osv. -frass 1689—1885)
Etymologi
[jfr t., eng., fr. o. nylat. sassafras; av span. sasafrás, saxifrás, saxafrax (i ä. span. äv. salsafras, sarsafras m. m.) l. port. sassafraz, sannol. identiskt med span. saxafrax, sasafrás, saxifraga, stenbräcka, växt av stenbräcksläktet, av lat. saxifraga, stenbräcka, substantiverat f. sg. av saxifragus, som spränger klippan, till saxum, sten, klippa (besläktat med SAX, sbst.1), o. frangere, spränga (se BRÄCKA, v.1); möjl. har den amerikanska växten fått sitt span. o. port. namn på grund av en medicinsk användning likartad med stenbräckväxters; formen saltenbras torde bero på anslutning till SALT, sbst. (se språkprov från 1756 nedan under 1). — Jfr SAFROL]
1) sassafrasträd (se d. o. 1); utom ss. förled i ssgr numera bl. tillf. Sassafras wäxer wildt i skogarna i Norra America. Linné Bref I. 1: 131 (1746). När något af .. (sassafrasträdet) lägges på elden, sprakar det som hade en kastat salt dit. Häraf lärer twifwelsutan de Swenske (i New Jersey) formerat sit namn på trädet från Sassafras, det de wändt til Saltenbras eller Salszenfras. Kalm Resa 2: 434 (1756). Sjöberg Irving RvW 16 (1827). Bremer NVerld. 3: 50 (1854). TySvOrdb. 1998 (1932). jfr (bildl.): (Enen) är .. en ädel wäxt, som för sin stora nytta wäl må kallas .. en swett- och urin drifwande sassefras, the fattigas panacee. Broocman Hush. 5: 39 (1736); jfr 2.
2) (i fackspr.) om rot (l. trä l. bark) från sassafrasträd; äv. om dekokt l. drog av sådan rot osv., i sht förr särsk. använd ss. ingrediens i magstyrkande medel o. dyl. l. ss. svett- o. urindrivande medel mot reumatism l. syfilis o. d.; jfr LEDVÄRKS-TRÄ. OxBr. 11: 755 (1640). En ljum och bäsker drick af vidrigt sassafras. Triewald Lärespån 117 (c. 1710). Utländska trädslag begagnade till Swarfware- och Snickarearbete, såsom: Cypresz, Saszafras (m. fl.). SPF 1823, s. 259. Gentz Lindgren 192 (1931; om ä. förh.).
(2) -NÖT. [jfr d. sassafrasnødder, pl., t. sassafrasnüsse, pl., eng. Sassafras nut; lukt o. smak påminna om sassafras (i bet. 2)] = -böna. Kjellin 859 (1927). —
(1, 2) -OLJA, r. l. f. [jfr t. sassafrasöl, eng. sassafras-oil, nylat. oleum Sassafras] olja framställd ur (trä l. bark av) sassafrasrot o. använd för medicinskt bruk l. för parfymering av tvål o. d. ApotT 1698, s. 54. VaruhbTulltaxa 1: 136 (1952). —
(1, 2) -RÖTT, n. [jfr t. sassafrasrot] rödbrunt ämne (derivat av garvsyra) ur l. i sassafrasrot. Gentz Lindgren 215 (1933). —
(1, 2) -TRÄ. (-fras- 1659 osv. -frase- 1702 (: Salsefrasse-Trän, pl.))
1) (numera bl. ngn gg vard., i pl.) = -träd 1; jfr sassafras 1. (Lat.) Lignum Sassafras .. (sv.) Sassafras trää. Franckenius Spec. E 2 b (1659). Holm NSv. 30 (1702: Sallsenbras-Trän, pl.). Därs. 38 (: Salsefrasse-Trän, pl.).
2) [jfr t. sassafrasholz] trä av sassafrasträd (se d. o. 1); jfr sassafras 2. ApotT 1698, s. 80. SFS 1913, s. 1069. Anm. till -trä 2. I vissa trakter användes i sht förr det gm folketymologisk ombildning av sassafras-trä (i bet. 2) uppkomna uttr. Sasser i gott trä. Bruzelius AllmogL 91 (1876). Hörlén GSed. 41 (1914).
(1, 2) -TRÄD.
1) (det i Nordamerika inhemska) trädet Sassafras albidum (Nutt.) Nees; jfr sassafras 1. PKalm (1748) hos Linné Bref I. 8: 37.
B (†): SASSAFRASE-TRÄ, se A.
Spoiler title
Spoiler content