SEJDEL säj3del2 l. 40, r. l. m. (TIdr. osv.) ((†) n. Egerin); best. -n; pl. -dlar.
Ordformer
(förr äv. sei-, säj-)
Etymologi
[jfr d. sejdel; av t. seidel, av lat. situla, kruka, urna, ämbar (i mlat. äv. ss. rymdmått)]
1) (†) (tyskt) rymdmått för våta varor, vanl. motsv. l. ngt större än ett kvarter (se d. o. 3). Tag en marck hwetemiöl, en marck smör, i miölet rör ett och ett halft seidel win. Egerin Kokb. 170(1733). Åstrand(1855).
2) jämförelsevis stort dryckeskärl (rymmande omkr. 1/3 till 1/2 liter) av (kraftigt) glas (l. lergods o. d.), försett med handtag (o. stundom äv. med fast, fällbart lock) o. i allm. avsett för öl. TIdr. 1886, s. 35. En .. synnerligen lifskraftig modell från det tyska tillverkningsområdet är .. sejdeln eller grepglaset för öl. Eidem ÄGlasH 89(1912). Bullas tog långsamt upp en krona .. och fick en sejdel öl. Asklund Fanfar 174(1934). jfr BIR-,ÖL-SEJDEL.
SAOB
